BF Juni 2020

Jag har varit med om det tidigare och då var det inte ett bra tecken. Men så behöver det inte vara för dej. Ta kontakt med gyn för att göra ett vul så får du besked om allt är lugnt eller inte.

Ja det är nog upp till var och en när en berättar och till vilka. Vi är ju alla i olika livssituationer och olika hur öppna vi är som personer och vilka vi omger oss av.

Jag har varit med om MA i v.11+6 och v.10+6. Hade just tänkt börja berätta i 11+6. Det blev väldigt chockartat för mig. Så berättade då att vi skulle haft.. men nu blev det MA. Blev ju lite konstigt. Så tänkte berätta tidigt nästa gång för att inte hamna i den situtationen igen , men så blev det samma lika ändå att vi berättade först när vi fick besked om missfallet. Var en del logistik som behövde ordnas med pga operation mm.

Senaste mf:et skedde hemma pangbom störtblödn. och då var mina föräldrar bortresta. Så fick involvera ett syskon i att vi behövde barnvakt för akutenbesök. Men berättade ej anledningen till blödningen.

För mig kändes det viktigt att jobbet fick vara en frizon där ingen visste. Jag har stor integritet. Jag klarade ändå inte av att gå till jobbet då en del fått för sig att jag var gravid och tjatade om det hela. Jag bytte sen jobb.

Jag har berättat för en kompis att jag är gravid. Tyvärr får jag inte det stödet jag behöver därifrån, så jag ångrar det. Har inte berättat för nån annan. Mest för att jag inte orkar lyssna på eventuella synpunkter/oro. Har nog med mina egna.

Jag vet inte heller liksom, att om man berättar för någon, kan man då lita på att de i sin tur inte berättat vidare? Jag har svårt att anförtro även av den anledningen.

Mina föräldrar är de som fått veta först och även vid MA.

Vid första graviditeten blev det så knasigt att jag behövde berätta på jobbet först pga viss arbetsuppg. Så då kändes det liksom bråttom att berätta för närmsta familjen därefter. Blev några veckor innan RUL. Jag har vid de andra graviditeterna berättat efter RUL och ännu senare för jobb. Har haft liten mage alla grav och mått hyfsat fysiskt.

Tikka1986: Men så hemskt! Att de kunde med att göra så när ni berättat en så stor sak i förtroende :(

Glabanda: Har fått med oss foton som de skrivit ut! Går säkert bra att fota själva också om en vill.

Hoppas det inte blivit nå mer blod! Är ju bra att du är mkt illam å trött!

Jag är i v.9+5 och hoppas att illamåendet och tröttheten kan börja ge med sig litegrann. Jag tycker det börjar bli slitigt mentalt att va så trött.

Tiden stämmer säkert! På spec.mvc verkar de aldrig ha ledigt ;)

Så tufft av dej ändå att ta snacket med chefen. En annan hade nog dragit en vit lögn.

Ja, det är inte helt lätt!

Jag får mest som dåligt samvete av att jag inte tar tag i saker som annars utan endast det mest nödvändiga.

Skönt att ditt illamående är hanterbart. Har du nå knep?

Mitt illamående kanske inte heller är så farligt egentligen. Men jag har väldigt svårt för detta att kräkas. Kräks nästan aldrig. Typ kräkfobi. Så tror det är därför jag upplever illamåendet så jobbigt. Å i kombination m tröttheten så tar det ju på förstås.

Optimism: Grattis till graviditeten!

Jag har haft blödningar under mina senaste graviditeter. Det har gått både bra och dåligt.

Kunde de se vad blödningarna beror på?