Tror du att alla kan vara otrogna?

Anonym (kvinna) menar att hennes tolkning av trohet är den som gäller för alla, och argumenterar i inlägget jsg citerade för att de som kallar andra rasister av fel anledning också tolkar ord fel.

Mitt inlägg syftar till att klargöra hur anonym(kvinna) har fel även där.

Jag tror att om man bestämt sig för att trogen så är man det, i med- och motgångar. Jag har aldrig varit otrogen för jag älskar min man och skulle aldrig vilja såra honom. Jag skulle aldrig vilja riskera vårt gemensamma liv med alla gemensamma minnen.

Jag har blivit uppvakta på olika arbetsplatser och tyckt att det har varit trevligt, men aldrig tänkt tanken att vara otrogen.

Känslor är inte aktiva val. Du försöker exemplifiera vad man kan göra när man redan fått känsla. Som kan vara helt asexuell.

Person B är en idiot tycker jag. Menar du att man ska låta bli att umgås med människor man tycker om och utvecklas av? På vilket sätt värdesätter man en befintlig relation genom att begränsa sitt liv och ta bort sådant som gör det värt att leva?

I övrigt förutsätter du en "dragningskraft" i bägge dina exempel. Många emotionella historier, som man agerar på eller inte, växer över tid. Oftast tillbringar man mer tid med kollegor än sin partner. Även i produktiv, kreativ miljö om det är ett sådant arbete till skillnad från de flestas vardagssysslor och samlevnad.
Det är anledningen till att en hög andel par träffas just på jobbet,

För att man har respekt för sin partner, och inte bara tänker på sina egna känslor? Varför ska man ge näring åt sina känslor om man inte avser att vara otrogen? Är det inte snarare att vara elak mot sig själv, att låta sina känslor för en annan växa om man avser att förbli trogen? Kan knappast göra någon lyckligare.
 
En idiot fortsätter att leta eter ett grönare gräs, istället för att vattna det man redan har hemma. Om man bara tänker på sig själv när man har en relation är det nog bäst att förbli singel eller ha ett öppet förhållande. I ett förhållande gäller inte bara ens egna känslor, utan även sin respektives. Vem vill ha förhållande med en egoist som endast tänker på sig själv?

Om man mår dåligt i sin befintliga relation kan man:

a) Avsluta
b) kommunicera med sin partner om att man inte känner sig älskad
c) Kräva parterapi eller ändring
d) Omförhandla villkor i förhållandet (öppet t.ex.)

Varför skulle otrohet vara det enda alternativet? 

Det värsta är att det är lätt att man "sugs in i det". Man lurar sig själv. Känslorna styr en... man blir ju så lycklig av pirret, man tycker att det är oskyldigt, man tror att man ska kunna stoppa i tid... Men man fortsätter att lura sig: "jag ska bara följa med honom hem efter firmafesten, för att kolla på hans gamla årsböcker från firman innan jag började där"...

Här håller jag med, fast med tillägget att det inte behöver vara den nuvarande partnerns "fel". När man skaffar barn blir man ju - på gott och ont - Företaget Familjen.

Särskilt om båda ska arbeta heltid blir livet ett tröttsamt pussel som bäst, men även om den andra är hemma så kan hon bli trött av att ta hand om barn och sköta hem och hus hela dagarna.  Hon har inte lika mycket tid och ork att hålla sig fräsch, frisera sigoch sminka sig och välja passande kläder varje dag, som mannens kvinnliga kollegor som ännu är unga och barnfria, eventuellt frächa milfs med stora barn.

Inte heller har den hemmavarnade frun samma benägenhet att se på mannen med beundrande stora ögon, hon kan nog snarare - med fog - vara irriterad på honom för att han inte hjälper till mer i hushållet och med barnen. T.ex.. Och om mannen skulle gå vidare med kvinnan på jobbet, så skulle det snart bli likadant i deras vardagsliv...

Nej, jag har inte det. En rasist är en person som anser att det finns olika raser, varav vissa är överlägsna de andra. De tror även att det ingår diverse olika egenskaper i ras-paketet, som människor föds med, och som inte kan uppfostras bort. På detta sätt motiverar de att vissa raser ska ha överhöghet över andra raser - som kan hållas som slavar.

Detta är något helt annat än att krasst konstatera, att många invandrare som är svårplacerade i arbetslivet samt av tradition har stora familjer, kostar för mycket för samhället i försörjningsstöd och utnyttjande av t.ex. sjukvård, förlossningsvård, MVC, BVC, dagis, skola...

Är det egoistiskt att utvecklas som människa? Får inte partnern gagn av det? Vem vill leva med någon som på eget bevåg väljer att inte utvecklas i livet? Hur vattnar du det du har hemma då?

Hur kan du ens förutse att känslor ska utvecklas? Finns det någon garanti att det blir ömsesidigt? 
Nä, att inte ta tillvara människor som tillför något i något slags "förebyggande syfte" är bakvänt. 

Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.

Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut.

Nej, det kan inte alla vara. Jag har aldrig, och skulle aldrig, vara otrogen.