Tror du att vem som helst kan vara otrogen trots att många är övertygade om att de aldrig skulle kunna vara det?
Jag menar inga extrema saker som världens undergång, epidemier osv. Tänk dig världen som idag. Vad hade då kunnat få dig eller din partner att vara otrogen? Hade du varit trogen oavsett?
Naturligtvis!
Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut.
Vet inte varför jag ens läste förbi första stycket och trolleriet, men andra stycket tycker jag är vettigt.
Att man inte håller sig till tvåsamhet under livet finns det evidens för. Att då leva i tron att just ens egna förhållanden skulle göra det är en ganska orealistisk föresats. Speciellt att lägga de kraven på sin partner, det slutar sällan väl.
Är det egoistiskt att utvecklas som människa? Får inte partnern gagn av det? Vem vill leva med någon som på eget bevåg väljer att inte utvecklas i livet? Hur vattnar du det du har hemma då?
Hur kan du ens förutse att känslor ska utvecklas? Finns det någon garanti att det blir ömsesidigt?
Nä, att inte ta tillvara människor som tillför något i något slags "förebyggande syfte" är bakvänt.
Det går inte att förutse att känslor utvecklas. Däremot kan man välja att backa om man märker att man håller på att bli förälskad. Eller så kan man välja att gå vidare med det nya och lämna det gamla. Svårare än så är det inte.
Måste man ha en garanti för att det blir ömsesidigt för att lämna ett förhållande?
Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.
Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.
Varför skulle saker som gör en glad vara synonymt med att vara otrogen? Det får stå för dig. Jag har massor av andra saker som gör mig glad, så jag kan välja att vara i ett monogamt förhållande.
Det är lite skillnad på att ha kontrollbehov för att ens partner ska resa bort, umgås med vänner m.m . Går inte att jämföras med att inte vilja att ens partner har sex eller umgås med en kvinna han är kär, i om han redan är i ett monogamt förhållande. Det ska inte behöva vara ett kontrollbehov, man ska kunna utgå från att ens partner gör det rätta om hen valt att vara i ett monogamt förhållande. För du vet vad monogami innebär?
Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut.
Det handlar inte om att inte utveckla känslor för en annan. Det handlar om att utveckla känslor för en annan medan man behåller kakan. Ingen motsäger sig att man inte ska kunna avsluta ett monogamt förhållande.
Vet inte varför jag ens läste förbi första stycket och trolleriet, men andra stycket tycker jag är vettigt.
Att man inte håller sig till tvåsamhet under livet finns det evidens för. Att då leva i tron att just ens egna förhållanden skulle göra det är en ganska orealistisk föresats. Speciellt att lägga de kraven på sin partner, det slutar sällan väl.
Tror du att vem som helst kan vara otrogen trots att många är övertygade om att de aldrig skulle kunna vara det?
Jag menar inga extrema saker som världens undergång, epidemier osv. Tänk dig världen som idag. Vad hade då kunnat få dig eller din partner att vara otrogen? Hade du varit trogen oavsett?
Hur kan du ens förutse att känslor ska utvecklas? Finns det någon garanti att det blir ömsesidigt?
Nä, att inte ta tillvara människor som tillför något i något slags "förebyggande syfte" är bakvänt.
Det går inte att förutse att känslor utvecklas. Däremot kan man välja att backa om man märker att man håller på att bli förälskad. Eller så kan man välja att gå vidare med det nya och lämna det gamla. Svårare än så är det inte.
Måste man ha en garanti för att det blir ömsesidigt för att lämna ett förhållande?
Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.
Varför skulle saker som gör en glad vara synonymt med att vara otrogen? Det får stå för dig. Jag har massor av andra saker som gör mig glad, så jag kan välja att vara i ett monogamt förhållande.
Det är lite skillnad på att ha kontrollbehov för att ens partner ska resa bort, umgås med vänner m.m . Går inte att jämföras med att inte vilja att ens partner har sex eller umgås med en kvinna han är kär, i om han redan är i ett monogamt förhållande. Det ska inte behöva vara ett kontrollbehov, man ska kunna utgå från att ens partner gör det rätta om hen valt att vara i ett monogamt förhållande. För du vet vad monogami innebär?
Det handlar inte om att inte utveckla känslor för en annan. Det handlar om att utveckla känslor för en annan medan man behåller kakan. Ingen motsäger sig att man inte ska kunna avsluta ett monogamt förhållande.
Fast utgångspunkten som jag vände mig mot var att man skulle undvika att umgås med människor man egentligen vill utveckla en relation med. I "förebyggande syfte" för att man inte skulle utveckla känslor. Man ska alltså undvika alla intressanta människor? Människor som det är utvecklande att umgås med.
Jag har inte skrivit något om otrohet. Misstolkning som gör att ditt resonemang i stort faller. Jag skrev om intressanta människor man själv undviker av risken att utveckla känslor.
Varför ska man backa om man märker att känslor utvecklas? Varför är känslor dåligt? Det kanske är vägen in i ett nytt, bättre förhållande. Inget i mitt resonemang rör hur man ska hantera situationen. Definitivt inget om otrohet. Inget om flera partners. Ingenting om svek.
Jag har på intet sätt påstått att glädje är synonymt med otrohet.
Jag har delvis kopplat utveckling genom att umgås med människor man klickar med och/eller lär sig av. Det leder ofta till glädje.
Nej, det är ingen skillnad på kontrollbehov. Hur man hanterar det och när det uppstår är skillnaden. Väljer man att inte lita på sin partner när han/hon umgås med andra är det en konsekvens av kontrollbehov. Och egoistiskt. Man sätter sitt behov över partnerns.
Varför frågar du om jag vet vad monogami är? Jag tror att du vet att jag gör det och drar till med en härskarteknik. Snyggt.
Igen då. Varför skriver du till mig om att behålla kakan eller avsluta förhållanden? Inte berört det.
Hela resonemanget handlar om din snäva tolkning av vad jag skriver som du sedan resonerar mot. Straw man.
Ok. kanske lite slarvigt skrivet av mig. Menade att leva i tvåsamhet med samma partner hela livet. Jag skrev först ett förtydligande som jag raderade eftersom det skulle vara en upprepning av resonemanget som jag svarade på.
"Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut."
Det har inget med otrohet att göra. Man kan byta partner utan att vara otrogen. Men i Sverige är det normala att leva ihop med ett flertal personer under ett liv. Seriell monogami.
Om man mår dåligt i sin befintliga relation kan man:
a) Avsluta
b) kommunicera med sin partner om att man inte känner sig älskad
c) Kräva parterapi eller ändring
d) Omförhandla villkor i förhållandet (öppet t.ex.)
Varför skulle otrohet vara det enda alternativet?
Här håller jag med, fast med tillägget att det inte behöver vara den nuvarande partnerns "fel". När man skaffar barn blir man ju - på gott och ont - Företaget Familjen.
Särskilt om båda ska arbeta heltid blir livet ett tröttsamt pussel som bäst, men även om den andra är hemma så kan hon bli trött av att ta hand om barn och sköta hem och hus hela dagarna. Hon har inte lika mycket tid och ork att hålla sig fräsch, frisera sigoch sminka sig och välja passande kläder varje dag, som mannens kvinnliga kollegor som ännu är unga och barnfria, eventuellt frächa milfs med stora barn.
Inte heller har den hemmavarnade frun samma benägenhet att se på mannen med beundrande stora ögon, hon kan nog snarare - med fog - vara irriterad på honom för att han inte hjälper till mer i hushållet och med barnen. T.ex.. Och om mannen skulle gå vidare med kvinnan på jobbet, så skulle det snart bli likadant i deras vardagsliv...