Något jag ständigt förundras över är hur så många män i olika forum generellt är så lättkränkta? Det är klart att man kan ha olika åsikter om saker och ting, men det kan man väl ha utan att bli aggressiv och kränkt? Vad kommer denna ilska ifrån egentligen?
Nja, man kan inte bortse från privilegerade grupper i det här sammanhanget. Det är mycket mer osmakligt att män hatar kvinnor, när de dessutom diskriminerar, förtrycker, hotar, våldtar och dödad dem. Vad leder manshat till? Arga krönikor, på sin höjd. Och ska vi tala om fullkomligt legitimt hat så kan vi ju lite snabbt kika i sagda skribents inkorg. Efter varje publikation svämmar den över av kränkta män som kommer med EXTREMT, hårresande grova hot och personangrepp. I princip samtliga borde lagföras; ingen gör det. Och det ironiska är att männen protesterar mot det hon skriver, det finns inget strukturellt kvinnoförtryck och hon är en ***** **** som borde straff******* som ens antydde något sådant.
Det är inte ett fåtal. Nästan alla har nedblodade händer i den här frågan, det är bara att de allra mest extrema ("fåtalet" som du säger) har satt ribban så jäääävla lågt att de övriga kan snubbla över den och säga "jamen jag våldtar minsann inte, I'm not the bad guy here!" men ändå krydda vardagen med hur mycket slentriansexism som helst utan att ens vara medveten om det.
Ja vad trevligt det hade varit om alla sexistiska män samlats i ett konferensrum och sen kunde vi kvinnor bara undvika att åka dit för att slippa kvinnoföraktet, och därefter bli behandlade likvärdigt. Men riktigt så funkar det ju dessvärre inte. För sen kommer det fram en 30 år äldre man till oss på stan när vi är 14 och vill veta vad klockan är, trots att tiden visas på varenda display runtomkring oss. Och när vi skyndar oss in på bussen och sätter fötterna på sätet intill för att han inte ska kunna sätta sig där, så tar han tag i benen, slänger undan den och sätter sig intill trots att bussen är helt folktom. Han stirrar på dig hela tiden. Och han sitter kvar hela vägen till ändhållplatsen, när du kliver av, där han följer efter dig. Som tur var har du lyckats sms:a din äldre bror så att han står och väntar med sitt kompisgäng, så att mannen lommar därifrån.
Eller blir provocerad när en kvinna står bland experterna i fotbollsstudion. Eller har ingen lust att se en film med bara kvinnliga karaktärer - för hur ska du kunna relatera till det? Nevermind att tjejer har fått sett filmer med bara manliga karaktärer hela sin uppväxt.
Jag tror du har väldigt fel i din analys när du säger att kvinnor inte vill ta avstånd från dessa män. Tvärtom är deras tid på tronen över och deras beteende är inte längre normaliserat eller tolererat. De har ingen plats i världen längre.
Vi anklagar för övrigt inte Dig (vad jag vet). Vi anklagar mansnormen. Och jag tror att om alla verkligen rannsakade sig själva så skulle de finna ett visst mått av kvinnoförakt inom sig. Gudarna vet att jag också brottas med det... såklart. Min uppväxt har inte varit annorlunda än någon annans, jag har stöpts i samma form. Men första steget till förbättring är att erkänna det.
Nu börjar det likna någonting. Intressant. Var nyligen på en konferens med ett ganska stort antal hantverkare. Där satt strukturerna precis som du säger. De talar om kvinnor på ett fruktansvärt sätt. Detta är ingenting som jag vill vara en del av överhuvudtaet och kommer aldrig mer åka med på en sådan resa.
För mig är valet superenkelt. Jag är inte intresserad av att umgås med män som är så lågintelligenta att de uttrycker sig om kvinnor på detta sätt. Därmed väljer jag bort dessa män. De intresserar mig inte, jag låtsas som att de inte finns.
Varför kan jag bli arg på KVINNORNA när detta diskuteras. Jo, för att kvinnor anklagar mig för saker som görs av individer som jag tagit avstånd ifrån. En fin start vore att kvinnorna själva tar avstånd ifrån dessa män. Min analys säger mig att ni inte vill det.
Varför är jag inte arg på män som beter sig nedvärderande, misshandlar eller t.o.m dödar kvinnor. Klart jag är arg på dem. Jag är för hårdare straff mot de som gör så. Jag är för prioritering av kvinnor när det handlar om flyktingmottagning.
Jahadu. Jag hade hellre velat ha den "könsbundna skulden" än att behövt deala med det kvinnohat jag gav exempel på. Precis som jag hellre blir kallad "jävla svenne" än utsätts för kategorisk diskriminering och rasism för att jag inte är vit och har ett annorlunda namn... även om det inte är kul att bli kallad jävla svenne "utan anledning".
Men förklara mer. På vilket sätt får du lägga tid och resurser på att visa dig annorlunda gentemot de här "onda männen"? Och är inte det en nyttig utveckling i så fall, som gör dig till en bättre människa? Jag förstår ärligt talat inte problemet.
Skulle tvärtom säga att rättssamhället inte alls värnar om kvinnor speciellt mycket. Verkligen inte i våldtäktsfall som kanske är det främsta man tänker på, men även i vårdnadstvister är det ju uttalat att man alltid ska sträva efter gemensam vårdnad om inte det föreligger grunder för ensam. Tvärtom kan mannen misshandla kvinnan utan att förlora vårdnads- eller umgängesrätten, eftersom det inte anses påverka relationen till barnen.
https://www.vårdnadstvist.nu/vardnadstvist-vid-vald-i-hemmet
"Arga krönikor på sin höjd". Manshat, mansförakt och fördommar gentemot män är vad som gör att män som aldrig gjort någon nått ont redan har en könsbunden skuld att bevisa sig annorlunda. Många försöker och offrar därmed tid och resurser de kunde lagt på sin egen utveckling.
Fördommarna ligger också till grund för att kvinnan vinner varje rättslig konflikt och i de allra flesta fall berövar män deras ägodelar, vårdnaden om barn och inflytande över deras liv framöver.
Rättssamhället existerar för kvinnor beskydd och jag säger inte emot, de behöver det. Men rättsväsendet i sin outgrundliga felaktighet friar för ofta våldtäktsmän medan det dömmer till favör för kvinnan ifall män är oskyldiga.
Cirkulerade nyligen en artikel på facebook om en kvinna i usa som blivit dömd till 10 års fängelse för att felaktigt anklagat ett antal män för våldtäkt i syfte att profitera på det.
Vet att exemplen är få men jag liksom många andra är fullkomligt övertygade om att här finns ett mörkertal. Män är i regel inte lika villiga att avslöja när någon de litat till förstört för dom eller i sin snedvridna syn på sin manlighet inte vågar berätta om sådant de upplevt för att det ses ned på.
Har själv blivit manipulerad och förlorat allt jag ägt till 2 kvinnor och liknande historier finns i min bekantskapskrets. Skillnaden här är att ingen tycker sådant är ett problem. Det är inte belyst och gör man inte det antar jag att det kommer som en chock att män som vid nått tillfälle menat väl fått sina egna liv förstört och blivit bittra.
Hur länge är det rimligt att individer som aldrig gjort någon illa ska betala av andras skuld för att de råkar dela kön? Och har man ändå haft riktigt dåliga erfarenheter när man försökt, varför har då dessa män inte rätt att känna sig kränkta?
Vad får dig att tro att normalt funtade män är i minoritet?
När jag skriver majoriteten så betyder det alltså att störst del (inte alla) består av män. Vilket betyder att minioriteten består av någon annat än just män. Säger du stjärnhimmel eller stjärn-måne-planethimmel?
Sen är det ju inte riktigt så världen ser ut, så som du beskriver det. Normalt funtade män hyllas i dagens samhälle, kanske för att de också är en minoritet. Kvinnor har samma rättigheter som män.
gri-bloggen.se/sa-skapas-ojamstalldhet-exempel-fran-forskning/
Här är för övrigt sju korta exempel på slentriansexism som sker på det undermedvetna planet
Jag tror det beror på att de är så vana vid att stå oemotsagda, och så bekväma med att hela tiden tjäna på strukturerna att de vägrar syna dem i sömmarna...
Men det är klart, "alla" växer upp med ett kvinnoförakt (män som kvinnor, vi blir ju alla indoktrinerade redan från unga barnsben att kvinnor är svaga och män är starka, tjejer är töntiga och killar är coola, killar kan och tjejer lyfter fram andras bedrifter (eller kan inte), en kille som får ligga är avundsvärd, en tjej som får ligga är en slampa, det är kvinnans fel för att hon var på fel plats/på fel sätt/vid fel tidpunkt och frestade mannen till att våldta, en manlig chef är kompetent, en kvinnlig chef måste ha legat sig till positionen osv osv osv), men naturligtvis blir de som hela tiden utsätts för sexismen mer benägna att säga stopp...
Vad jag däremot inte fattar är varför de blir arg på KVINNORNA när patriarkatet diskuteras. Det är väl fullt naturligt att vi är otroligt trött på detta - mäns beteende mot kvinnor är både nedvärderande, skadliga och i vissa fall till och med dödliga. Varför är dessa snälla och oskyldiga män som aldrig gjort en fluga förnär inte arg på de andra männen som beter sig såhär mot halva befolkningen?! Det övergår mitt förstånd.
Jahadu. Jag hade hellre velat ha den "könsbundna skulden" än att behövt deala med det kvinnohat jag gav exempel på. Precis som jag hellre blir kallad "jävla svenne" än utsätts för kategorisk diskriminering och rasism för att jag inte är vit och har ett annorlunda namn... även om det inte är kul att bli kallad jävla svenne "utan anledning".
Men förklara mer. På vilket sätt får du lägga tid och resurser på att visa dig annorlunda gentemot de här "onda männen"? Och är inte det en nyttig utveckling i så fall, som gör dig till en bättre människa? Jag förstår ärligt talat inte problemet.
Skulle tvärtom säga att rättssamhället inte alls värnar om kvinnor speciellt mycket. Verkligen inte i våldtäktsfall som kanske är det främsta man tänker på, men även i vårdnadstvister är det ju uttalat att man alltid ska sträva efter gemensam vårdnad om inte det föreligger grunder för ensam. Tvärtom kan mannen misshandla kvinnan utan att förlora vårdnads- eller umgängesrätten, eftersom det inte anses påverka relationen till barnen.
https://www.vårdnadstvist.nu/vardnadstvist-vid-vald-i-hemmet
Väldigt intressant tanke! Tror du är något på spåret.
Jag tror att det finns en tystnadskultur hos män, som man nästan måste vara man för att förstå. En man som gör uppror mot andra män blir nästan som ett myteri, i en kultur där män i alla tider tävlat mot varandra och ju (grovt förenklat) har ihjäl varandra på kuppen. Det svarar väl med att fler män slåss, dör tidigt, är sjuka, missbrukar osv.
Jag skulle snarare säga att det är kvinnan som historiskt sett har varit den lyssnande, omtänksamma, omhändertagande, vårdande, som har tagit ett steg tillbaka för att släppa fram andra.
Sen håller jag som sagt med om att - förenklat - män inte får hjälp av nån. Att så många av mäns känslor och problem är tabubelagda och inte pratas om. Absolut. Det är en stor del av problematiken kring patriarkatet.
Tja, tanken är då naturligtvis att människorna runtomkring också ska bli bättre versioner av sig själva. Och alltså börja ge tillbaka, så att man inte behöver bli bitter och cynisk av otacksamheten.
Nä, det är klart att du inte förstår problemet som bara tänker ur ditt eget perspektiv. Om jag visar mig på att vara en bättre människa och med min tid, engagemang och medel hjälper någon annan så sänker jag samtidigt mig själv. Blir man förådd då så kan man ofta finna sig otillräcklig för övriga som kanske behöver en, vänner, familj eller sitt barn.
Att få hjälp är ingen mänsklig rättighet men förväntas alltid av män medan män å andra sidan inte har hjälp av nån. Tvärtom ses det nästan som en självklarhet att män ska sänkas samtidigt som man kräver alltmer av desamma.
Sen ser jag heller inte hur det gör folk till bättre människor att de ger av sig själva. Tvärtom verkar givmildhet med tiden bara föda bitterhet och hat.
För att väldigt, väldigt, väldigt många ropar "INTE ALLA MÄN, HUR FAN KAN DU ENS GÅ OMKRING OCH SÄGA SÅ DIN FEMINAZI?!?" så fort man nämner något om patriarkatet eller destruktiva strukturer.
Varför är reaktionen på utlåtandet "män våldtar, hotar, slåss och mördar" inte "ja, herregud, hur ska vi göra för att stoppa det?" utan "hur vågar du dra alla över en kam?"/"kvinnor gör också det!"/"det rör sig om en liten, sjuk klick som gör sånt, och det har ingenting att göra med ett strukturellt kvinnoförakt och/eller ett skadligt mansideal!"
Och jo, troligtvis har du det. Skulle bli myyycket förvånad om du lyckats undgå det, i alla fall på ett undermedvetet plan. De allra, allra flesta måste jobba emot det vi blivit indoktrinerade med i hela våra liv, och lyckas man ta sig förbi det och börja tänka på ett nytt sätt så är man vanligtvis medveten om kampen som har tagit en dit, och skulle inte påstå att man aldrig varit påverkad av strukturerna.
Alla kvinnor jag känner - ALLA - har fått ta så mycket skit av män och knappt ens reflekterat över det förrän de senaste fem-tio åren, eftersom det var så FULLKOMLIGT normaliserat. Det är KLART att killar kommer glida förbi och tafsa på högstadiet eller när du är ute och dansar med dina vänner. Det är klart att din äldre manliga kollega får komma med oanständiga anspelningar, det hör liksom till. Ja osv i all oändlighet.