Är det inte dags att lägga ner denna myndighet nu så att inte ännu fler barn behöver lida över socialsekreterares inkompetens? Inför legitimation så att minst 90% får sparken omgående åtminstone!
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=7065936
Du menar att socialen ser likadant ut överallt? Tanken har inte slagit dig att det är dumt att dra alla över samma kam, och att rötägg finns överallt?
Jag har haft mycket med socialen att göra och dom har bara gjort sitt jobb enligt mig. Jag hade en tuff period i mitt liv där jag inledde ett förhållande med en man som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Dom som blev drabbade värst var mina barn. Dom var totalt oskyldiga och utsattes för massa skit pga MIG. Socialen blev inblandade och det ställdes krav på mig vilket är en självklarhet. För nu handlade det inte bara om mig, och jag var tvungen att göra ett val. Lämna min kille eller förlora mina barn. Jag valde att ta hjälp av socialen och polisen, för det var min förbannade skyldighet att se till att barnen var trygga. Det var min förbannade skyldighet att skydda mina barn. För mig var det självklart, och jag hade inte blivit vare sig arg eller förvånad om soc beslutat sig för att ta mina barn om jag valde att stanna med min kille. Kan inte jag vara tillräckligt stark och beslutsam, och kan inte jag se mina barns behov och välja dom framför en karl som är aggressiv, då har jag förbrukat rätten att vara deras mamma.
Jag fick oerhört bra stöd från både socialen och polisen, och efter ca ett år var allting över med polisförhör och rättegång mm. Mina barn och jag fick samtalskontakt för att kunna bearbeta det vi varit med om. Jag valde även att lämna min hemstad för att börja om på nytt med barnen, och dom är som blommor som blommat ut och dom växer sig både starka och trygga, och dom vet att dom alltid får komma till mig och prata om det som hänt om dom känner att det behövs.
Poängen med mitt inlägg är att jag vet varför jag blev anmäld till soc, jag träffade på olika handläggare inom barngruppen, vissa bättre, andra sämre, jag vet varför soc ställde krav på mig, jag valde att samarbeta för mina barns skull, och det hade inte varit deras fel om jag förlorade barnen pga dumma val. För det är alla föräldrars skyldighet att se till att barnen är skyddade.
Och såklart gör dom fel också, men det här är min uppfattning och erfarenhet av dom, och jag blev behandlad med både värdighet och respekt, och jag är glad att dom finns och är barnens röster när ingen annan vill lyssna ....
Nu är detta reportage några år gammalt.
Men mamman som pratar i reportaget har sedan dess fått ALLA sina barn omhändertagna.
Och detta på MYCKET goda grunder och något som borde skett flera år tidigare!
Tackolov att socialtjänsten finns och gör sitt jobb.
Stackars barn!
Vad SOC gör fel, ofta, är bland annat två saker: ett: de kallar i princip ALDRIG styvmammor/styvpappor till möten där dessa behandlar inblandade barn illa och mindfuckar barnens föräldrar och två: SOC kan oftast INGENTING om antisociala personlighetsstörningar utan utgår ifrån att narcissism, sociopati och psykopati inte är en ond och aktiv basfaktor i dysfunktionella familjekonstellationer. De utgår från att majoriteten klienter är villiga och kapabla till konstruktivt samarbete. Så är det absolut inte. Och klädkoden: det är svårt att ta en socionom på allvar när hen sitter klädd som en förvuxen Pippi Långstrump/Prussiluska.
Det jag menar är att MÅNGA föräldrar inte ser sin del i det hela när det kommer till barnen och att dom blir omhändertagna. Det enda som finns i deras huvud är att soc är dumma i huvudet och onda och att föräldern inte gjort ett minsta fel eller misstag. Och jag tycker det är jätte sorgligt att prata ner varje socialtjänst som finns, trots att det finns både bra och dåliga handläggare. Jag berättade min historia, och jag såg min del i varför barnen mådde dåligt. Och jag tycker inte soc gjorde fel, och jag insåg även vad jag var tvungen att göra. Jag har och hade insikt hela tiden. Det saknar tyvärr många föräldrar. Och sen finns det även fall där soc gjort fel även om det är svårt att tänka sig. Men det är såklart naivt att tro nåt annat. Men det är även naivt att tro att varje förälder som blir anmäld till soc är felfri. Även om det inte syns utåt så kan det hända allvarliga saker bakom stängda dörrar, och i deras ögon är soc dumma i huvudet för det är minsann inget fel på mig som förälder och soc har fel.
Och ja, jag har även kontaktat dom själv och gjort en anmälan på mig själv. Blev inga som helst konsekvenser vare sig då eller efteråt. Jag har även kontaktat dom angående kontaktfamilj, inga konsekvenser då eller efteråt. Jag har kontaktat dom angående kontaktperson åt mitt ena barn. Inga konsekvenser då eller efteråt. Jag tycker det är dumt att skrämma upp andra med skräckhistorier som kanske inte alls stämmer överens med verkligheten, för socialtjänsten ska finnas där som stöd för både föräldrar och barn, och det finns såklart både bra och dåliga handläggare. Så vem har rätt egentligen? Vems verklighet stämmer egentligen? Du som är oskyldig och inte gjort fel när det kommer till ditt barn, eller jag som faktiskt gjorde fel men hade insikt i vad som var fel? Det finns rötägg överallt, men långt ifrån alla är onda och inkompetenta...
Men fortfarande?så visar forskningen att 60% av utredningarna som görs är felaktiga och inte rättssäkra. det går inte förklara bort med att föräldrar saknar insikt eller att socialkontor är olika. Inför tjänstemanna-ansvar! Sen innehåller ju socionomutbildningen skrämmande lite om psykologi och pedagogik. Hur ska någon som inte har tillräckligt med kunskaper om varken barns utveckling/faser eller psykologi kunna göra professionella bedömningar? för att inte tala om bristen på kunskap om NPF-diagnoser. Psykologer skulle inte ens ställa diagnos efter 2-3 träffar, men det gör socionomer i sina utredningar.
Men fortfarande?så visar forskningen att 60% av utredningarna som görs är felaktiga och inte rättssäkra. det går inte förklara bort med att föräldrar saknar insikt eller att socialkontor är olika. Inför tjänstemanna-ansvar! Sen innehåller ju socionomutbildningen skrämmande lite om psykologi och pedagogik. Hur ska någon som inte har tillräckligt med kunskaper om varken barns utveckling/faser eller psykologi kunna göra professionella bedömningar? för att inte tala om bristen på kunskap om NPF-diagnoser. Psykologer skulle inte ens ställa diagnos efter 2-3 träffar, men det gör socionomer i sina utredningar.
I alla fall borde man återinföra tjänstemannaansvaret. Socialsekreterare borde bli personligen ansvariga för sina beslut. Det är inte klokt att det är som idag, att ingen kan ställas till ansvars för fullständigt livsavgörande beslut - som till och med BOKSTAVLIGEN kan vara skillnaden mellan liv och död.
Idag är det nämligen inte så, utan de två socialsekreterarna som utrett ett ärende "rekommenderar" att barnen ska placeras i familjehem eller på HVB-hem - men sedan är det socialnämnden (bestående av politiker, som hela tiden byts ut), som klubbar igenom det. Det vill säga: om ett barn blir dödat i fosterhemmet, eller rymmer därifrån för att det inte står ut där - och då råkar ut för någonting, eller tar livet av sig, eller om det flera år senare kommer fram att fosterbarnen i detta hem utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp. Så finns det ingen som kan ställas till svars, utan de inblandade socialsekreterna kan fortsätta arbeta som vanligt, och förstöra ännu fler liv. Samma gäller även vid medgivandeutredning för människor som vill adoptera barn, och en del andra ärenden där det helt enkelt inte får bli fel.
Och samma gäller naturligtvis när socialsekreterarna väljer att felaktigt lägga ner en utredning, eller inte inleda en utredning trots att det trillar in anmälningar.
Detta påverkar naturligtvis kvaliteten på arbetet. En läkare t.ex. VET att han kan förlora sin läkarlicens och därmed sina försörjningsmöjligheter, om han gör grova missar. Därför har han ett incitament att vara mycket noggrannare i sitt arbete än en socialsekreterare behöver vara.
Vad SOC gör fel, ofta, är bland annat två saker: ett: de kallar i princip ALDRIG styvmammor/styvpappor till möten där dessa behandlar inblandade barn illa och mindfuckar barnens föräldrar och två: SOC kan oftast INGENTING om antisociala personlighetsstörningar utan utgår ifrån att narcissism, sociopati och psykopati inte är en ond och aktiv basfaktor i dysfunktionella familjekonstellationer. De utgår från att majoriteten klienter är villiga och kapabla till konstruktivt samarbete. Så är det absolut inte. Och klädkoden: det är svårt att ta en socionom på allvar när hen sitter klädd som en förvuxen Pippi Långstrump/Prussiluska.
Det är ju föräldrarnas ansvar att skydda barnen från styvföräldrar som behandlat barnen illa.
Det verkar vara länge sedan du hade kontakt med socialtjänsten om du tror att folk klär sig som pippi. Idag är det kavaj och knutblus eller korta kjolar och högklackat. Jag tyckte det var trevligare med Palestinasjalar och storblommiga pippikläder personligen.