Socialtjänsten är ju TOTALT inkompetenta!

I alla fall borde man återinföra tjänstemannaansvaret. Socialsekreterare borde bli personligen ansvariga för sina beslut. Det är inte klokt att det är som idag, att ingen kan ställas till ansvars för fullständigt livsavgörande beslut - som till och med BOKSTAVLIGEN kan vara skillnaden mellan liv och död.

Idag är det nämligen inte så, utan de två socialsekreterarna som utrett ett ärende "rekommenderar" att barnen ska placeras i familjehem eller på HVB-hem - men sedan är det socialnämnden (bestående av politiker, som hela tiden byts ut), som klubbar igenom det. Det vill säga: om ett barn blir dödat i fosterhemmet, eller rymmer därifrån för att det inte står ut där - och då råkar ut för någonting, eller tar livet av sig, eller om det flera år senare kommer fram att fosterbarnen i detta hem utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp. Så finns det ingen som kan ställas till svars, utan de inblandade socialsekreterna kan fortsätta arbeta som vanligt, och förstöra ännu fler liv. Samma gäller även vid medgivandeutredning för människor som vill adoptera barn, och en del andra ärenden där det helt enkelt inte får bli fel.

Och samma gäller naturligtvis när socialsekreterarna väljer att felaktigt lägga ner en utredning, eller inte inleda en utredning trots att det trillar in anmälningar.

Detta påverkar naturligtvis kvaliteten på arbetet. En läkare t.ex. VET att han kan förlora sin läkarlicens och därmed sina försörjningsmöjligheter, om han gör grova missar. Därför har han ett incitament att vara mycket noggrannare i sitt arbete än en socialsekreterare behöver vara.

Anonym (E.)

Fri 15 Apr 2022 10:11

#42

Anonym (Nn) skrev 2022-04-12 10:23:57 följande:

Du menar att socialen ser likadant ut överallt? Tanken har inte slagit dig att det är dumt att dra alla över samma kam, och att rötägg finns överallt?

Jag har haft mycket med socialen att göra och dom har bara gjort sitt jobb enligt mig. Jag hade en tuff period i mitt liv där jag inledde ett förhållande med en man som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Dom som blev drabbade värst var mina barn. Dom var totalt oskyldiga och utsattes för massa skit pga MIG. Socialen blev inblandade och det ställdes krav på mig vilket är en självklarhet. För nu handlade det inte bara om mig, och jag var tvungen att göra ett val. Lämna min kille eller förlora mina barn. Jag valde att ta hjälp av socialen och polisen, för det var min förbannade skyldighet att se till att barnen var trygga. Det var min förbannade skyldighet att skydda mina barn. För mig var det självklart, och jag hade inte blivit vare sig arg eller förvånad om soc beslutat sig för att ta mina barn om jag valde att stanna med min kille. Kan inte jag vara tillräckligt stark och beslutsam, och kan inte jag se mina barns behov och välja dom framför en karl som är aggressiv, då har jag förbrukat rätten att vara deras mamma.

Jag fick oerhört bra stöd från både socialen och polisen, och efter ca ett år var allting över med polisförhör och rättegång mm. Mina barn och jag fick samtalskontakt för att kunna bearbeta det vi varit med om. Jag valde även att lämna min hemstad för att börja om på nytt med barnen, och dom är som blommor som blommat ut och dom växer sig både starka och trygga, och dom vet att dom alltid får komma till mig och prata om det som hänt om dom känner att det behövs.

Poängen med mitt inlägg är att jag vet varför jag blev anmäld till soc, jag träffade på olika handläggare inom barngruppen, vissa bättre, andra sämre, jag vet varför soc ställde krav på mig, jag valde att samarbeta för mina barns skull, och det hade inte varit deras fel om jag förlorade barnen pga dumma val. För det är alla föräldrars skyldighet att se till att barnen är skyddade.

Och såklart gör dom fel också, men det här är min uppfattning och erfarenhet av dom, och jag blev behandlad med både värdighet och respekt, och jag är glad att dom finns och är barnens röster när ingen annan vill lyssna ....

Jomen då FANNS det ju en anledning att de skulle lägga sig i ditt liv, i ditt fall. Tur att du fick hjälp, för vänder man sig till soc så kan det gå åt båda hållen. Det är ett vågspel.

Ibland hugger de utan anledning, och lägger ner enorma resurser på att bevisa att en viss normalfamilj är dysfunktionell på något allvarligt sätt, och då kan allt man har sagt vändas emot en. Typ om man har gått och bett om en kontaktfamilj varannan helg, så kan man få höra att "du har ju själv sagt att du inte orkar med dina barn, du har till och med varit här och begärt att få en kontaktfamilj".

Anonym (E.)

Fri 22 Apr 2022 19:36

#60

elmadumle skrev 2022-04-22 12:45:19 följande:

I lilla hjärtats fall var det socialen som inte ville att hon skulle tillbaka till sina föräldrar utan stanna kvar i familjehemmet, det var tingsrätten som fattade det ödesdigra beslutet för hennes del.

Det var Kammarrätten. Föräldrarna fick nej i Tingsrätten, men överklagade.

Det stämmer att socialen kämpade för E. men sedan när domen fallit så upphörde det av någon anledning. Det trillade in massor av nya anmälningar, som socialen inte reagerade på. De sa bara "vi har en dom att förhålla oss till". Men det stämmer ju inte - kommer det in nya anmälningar så ska soc naturligtvis starta en ny utredning. Dessutom kom det fram till dem att domen fattats på felaktiga grunder, då det par som talade så väl för föräldrarna, erkände att de blivit pressade, och att de hade ljugit. Då kan en dom rivas upp.

Men socialtanterna var HELT enkelspåriga i sitt arbete att vänja in flickan hos föräldrarna igen. De lyssnade inte på någonting - och detta fick de även svidande kritik för ifrån IVO sedan, när allt var för sent. Brukar vara så.

Anonym (E.)

Fri 22 Apr 2022 19:39

#61

Anonym (Skeptisk) skrev 2022-04-22 19:27:32 följande:

?Vi ställer aldrig diagnoser. Aldrig. Däremot kan vi inhämta utlåtande och diagnoser från läkare och psykologer.?

I samma forskning jag refererar till ovan framgår det att det ofta ställs diagnoser, fast det inte är Socialtjänstens varken uppdrag eller kompetens. Och det får katastrofala följder för barnen vars intresse ni ska företräda. Författaren Tove Karlsson har noterat att checklistan ni går efter för att hitta beteenden som indikerar vanvård är väldigt lika beteenden vid Autism.

När kunskapen inte finns agerar man lätt på känsla, så igen, det blir ett problem när socionomer som läst mestadels juridik ska läsa av människor, tolka situationen och baserat på detta beskriva barns miljö och därefter föreslå åtgärder. (Som ju fritidspolitikerna i de flesta fall går efter i sina beslut).

Detta jobb borde psykologer ha istället!

Ja, eller i alla fall människor som hunnit uppnå lite ålder och mognad, och själv har erfarenhet av att leva som en vuxen i en barnfamilj (som bio-, adoptiv- eller styvförälder). Idag sätts helt oerfarna unga tjejer på 23-24 år, att fatta beslut som kan handla om liv och död. De vet inte vad som normalt kan hända i en barnfamilj, och vad som normalt inte kan hända. De kan som sagt inte läsa av människor (som ofta är äldre än dom själva).

Socialtjänsten är ju TOTALT inkompetenta!

INNEHÅLL