• Anonym (Soc.)

    Socialtjänsten är ju TOTALT inkompetenta!

    Anonym (E.) skrev 2022-04-12 09:34:13 följande:

    I alla fall borde man återinföra tjänstemannaansvaret. Socialsekreterare borde bli personligen ansvariga för sina beslut. Det är inte klokt att det är som idag, att ingen kan ställas till ansvars för fullständigt livsavgörande beslut - som till och med BOKSTAVLIGEN kan vara skillnaden mellan liv och död.

    Idag är det nämligen inte så, utan de två socialsekreterarna som utrett ett ärende "rekommenderar" att barnen ska placeras i familjehem eller på HVB-hem - men sedan är det socialnämnden (bestående av politiker, som hela tiden byts ut), som klubbar igenom det. Det vill säga: om ett barn blir dödat i fosterhemmet, eller rymmer därifrån för att det inte står ut där - och då råkar ut för någonting, eller tar livet av sig, eller om det flera år senare kommer fram att fosterbarnen i detta hem utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp. Så finns det ingen som kan ställas till svars, utan de inblandade socialsekreterna kan fortsätta arbeta som vanligt, och förstöra ännu fler liv. Samma gäller även vid medgivandeutredning för människor som vill adoptera barn, och en del andra ärenden där det helt enkelt inte får bli fel. 

    Och samma gäller naturligtvis när socialsekreterarna väljer att felaktigt lägga ner en utredning, eller inte inleda en utredning trots att det trillar in anmälningar.

    Detta påverkar naturligtvis kvaliteten på arbetet. En läkare t.ex. VET att han kan förlora sin läkarlicens och därmed sina försörjningsmöjligheter, om han gör grova missar. Därför har han ett incitament att vara mycket noggrannare i sitt arbete än en socialsekreterare behöver vara. 


    Fel. Socialsekreterare utreder och ger förslag om beslut. Socialchefen granskar och ser om hen håller med. I såna fall lämnas ärendet vidare till nämnden  för att se om även de anser att det KAN finnas skäl att ansöka om LVU. Om de tycker det, så skickas ärendet vidare till förvaltningsrätten där domare och nämdemän håller förhandling, de tar del av handlingar och både barn och föräldrar får varsin oberoende advokat som för deras talan gentemot socialnämden. Sedan tar rätten beslutet. Ingen annan. Ett beslut som sedan kan överklaga till högre instans. Det finns alltså väldigt många steg innan ett beslut tas, och rättssäkerheten är mycket hög när vi väl kommer fram till ett beslut. 
  • Anonym (Soc.)
    hanna1204 skrev 2022-04-15 10:29:35 följande:

    Vad SOC gör fel, ofta, är bland annat två saker: ett: de kallar i princip ALDRIG styvmammor/styvpappor till möten där dessa behandlar inblandade barn illa och mindfuckar barnens föräldrar och två: SOC kan oftast INGENTING om antisociala personlighetsstörningar utan utgår ifrån att narcissism, sociopati och psykopati inte är en ond och aktiv basfaktor i dysfunktionella familjekonstellationer. De utgår från att majoriteten klienter är villiga och kapabla till konstruktivt samarbete. Så är det absolut inte. Och klädkoden: det är svårt att ta en socionom på allvar när hen sitter klädd som en förvuxen Pippi Långstrump/Prussiluska. 


    Det är ju föräldrarnas ansvar att skydda barnen från styvföräldrar som behandlat barnen illa. 


    Det verkar vara länge sedan du hade kontakt med socialtjänsten om du tror att folk klär sig som pippi. Idag är det kavaj och knutblus eller korta kjolar och högklackat. Jag tyckte det var trevligare med Palestinasjalar och storblommiga pippikläder personligen.

  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Skeptisk) skrev 2022-04-21 18:51:09 följande:

    Men fortfarande?så visar forskningen att 60% av utredningarna som görs är felaktiga och inte rättssäkra. det går inte förklara bort med att föräldrar saknar insikt eller att socialkontor är olika. Inför tjänstemanna-ansvar! Sen innehåller ju socionomutbildningen skrämmande lite om psykologi och pedagogik. Hur ska någon som inte har tillräckligt med kunskaper om varken barns utveckling/faser eller psykologi kunna göra professionella bedömningar? för att inte tala om bristen på kunskap om NPF-diagnoser. Psykologer skulle inte ens ställa diagnos efter 2-3 träffar, men det gör socionomer i sina utredningar. 


    Vi ställer aldrig diagnoser. Aldrig. Däremot kan vi inhämta utlåtande och diagnoser från läkare och psykologer.
  • Anonym (Soc.)
    molly50 skrev 2022-04-22 11:58:58 följande:
    Av ren nyfikenhet.
    Vad anser du om fall som t ex "Lilla hjärtat" där en liten flicka fick flytta från ett familjehem,där hon hade det bra,till sina föräldrar som hade uppenbar drogproblematik och som slutade med att flickan dog?
    Eller som ett fall jag känner till där en flicka hamnade i ett familjehem där hon utsattes för sexuella övergrepp?
    Anser du att man har tagit rätt beslut där?
    Kollar man ens upp familjehemmen ordentligt innan man placerar barn där?
    Jag vet inte riktigt hur det funkar.
    Men jag undrar då jag har hört talas om fler fall där barn hamnat i familjehem där de blivit misshandlade osv.
    Finns det nåt avvikande att tycka där egentligen? Självklart är allt sådant förfärligt.
    När det gäller lilla hjärtat så var det ju också socialtjänstens bedömning att flickan inte skulle hem till sina biologisks föräldrar. Rätten dömde annorlunda.

    Familjehem kollas upp och utreds innifrån och ut, djupintervjuer, registerutdrag, referenser. Men man kan inte se in i människors huvuden. Människor kan ljuga, manipulera. Det kommer vi aldrig att kunna skydda oss ifrån. Det är ju inte sällan så att pedofilhärvor som exempelvis uppdagas gäller den mest populäre läraren eller fotbollstränaren som alla föräldrar hade fullt förtroende för. Det går aldrig att få ett vattentätt system. Nuförtiden har man uppföljningar och samtal med placerade barn som då får chansen att berätta hur de har det på ett helt annat sätt än för exempelvis 20-30 år sedan.
Svar på tråden Socialtjänsten är ju TOTALT inkompetenta!