Nån som varit privatsurrogat?
Gick med på att bära fram ett barn åt två vänner, men nu när jag är gravid så känner jag bara panik.... Jag vill behålla barnet, jag kommer inte klara av det här....
Snälla hjälp, vad ska jag göra!? Abort? Men det känns bara fel, jag vill ju ha barnet :( har de några rättigheter till barnet? Vågar inte berätta för nån :(
Här kan inte nog framhävas att även de som anlitat Ts har gjort precis lika fel, om inte mer.
Fast enligt svensk lag så är kvinnan som föder barnet rättslig förälder, och det går inte att komma runt utan adoption.
En man kan bevisa faderskap via DNAtest, men i det här fallet är mannen inte biofar.
Kvinnan är fortfarande biomamma.
Det här är ingen produkt vi pratar om, det är ett barn. Och TS är ingen robot eller frikopplad livmoder, hon är en människa. En människa med helt normala och naturliga känslor vilket inte lirar med avtalet.
Därför ska man överhuvudtaget inte syssla med surogatskap och de som beställt barnet måste vara tillräckligt skärpta att förstå att det kan bli problem.
Hoppas allt löser sig för dig TS och du fattar ett beslut som DU är trygg med. För det här handlar om dig, din kropp och ditt mående.
Du har gått med på att ställa upp som inkubator till dina vänners barn. Ni hade (förmodar jag) ett avtal och var överens. Nu har du ångrat dig.
Dina vänner har litat på dig, betalat pengar för IVF och det är kvinnans ägg du blev befruktad med. Ändå vill bryta avtalet och behålla barnet som ditt.
Vilken smärta det barnlösa paret måste känna när de får reda på att de trots allt inte får behålla sitt barn. De har säkert hoppats i flera år och så dyker du upp och ni kommer överans om att du ska bära och föda deras barn. Ägget är din väns, tänk om barnet blir en kopia av sin mor? Hur kommer du att känna då? Och hur ska du förklara omständigheterna för barnet när det växer upp?
Jag har själv fött barn och jag kan förstå att hormonerna ställer till det, men jag anser fullt och fast att barnet tillhör dina vänner och att du sviker dem på ett väligt grymt och förfärligt sätt. Sätt dig in i deras situation.
Pratade med min bm och hon ringde och fixade en akuttid för mig till gyn i morgon för vul för jag kunde inte sluta gråta. Får ta det därifrån, vill se den lilla först och se hur jag känner efter det, de kunde skicka mig vidare för abort om jag önskar det sen. Gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till!
Jag läste dina länkar så du behöver inte förklara för mig att TS har lagen på sin sida.
Jag pratar om moral.
Jag kan tycka synd om TS att det blev fel men jag tycker absolut inte synd om henne inder stora hela utan då sympatiserar jag med barnets riktiga biologiska mamma.. Hon ställde upp för sina vänner och sen fuckar hon dom totalt. JAG ser det likvärdigt som kidnappning för TS har ingen biologisk anknytning överhuvudtaget!
Att lagen säger annat - det är en annan sak men det här är vad jag tycker.
Hade den här trion vart bekanta med mig hade jag tagit avstånd från TS alla dagar i veckan.
Den som är det största offret i der hela är det stackars barnet. Och jag tror att TS bekanta kommer ifrågasätta henne. Varför skulle dom inte? TS har ställt upp alldeles själv och gått med på detta. Rättsligt är der hennes barn men biologiskt sett... skulle man ta dna prov på barnet så kommer det inte visa någon som helst anknytning.
Har du själv fött barn? I annat fall kan du ju vänta med ditt uttalande tills du själv fått uppleva det. Man kan inte kräva av en havande kvinna att inte känna moderskänslor. Det är en hormoniell attack i syfte att skydda det ofödda barnet. Det är att gå helt emot naturens lag att kräva annat av kvinnan.
Och jo, barnet knyter ann till den som bör barnet. Barnet lär sig mammans röst, mammans hjärtslag och knyter anntill den personen. Vetenskapligt så skulle det hör barnet dela fler anknytningarnas med värdmamman än den biologiska. Värt att tänka på. För vem vet vilken anknutningskonflikt det kan innebära för barnet att skiljas från den modeorden lätt känna från magen?
Är vul obehagligt? Hade hoppats på vanligt ul, men bm sa att jag kommer få vänta närmare två veckor då.
Jag har fött två barn och båda är döda. Så jag har upplevt det ochvet också vad det innebär att vara ofrivilligt barnlös. Så jag har upplevt moderskänslor och jag har fortfarande moderskänslor det kan du he dig FAN på! När jag sitter vid mina barns grav så värker det i hels kroppen och själen! Så jag kan uttala mig jävligt mycket.
Det är därför jag reagerar så starkt för TS vet vad hon gav sig in i. Hon ställde frivilligt upp för sina vänner att föda deras barn - hon ställde upp med att bli befruktad med sin kompis ägg.
Sedan att TS ångrar sig djupt är HEMSKT! Men vad tror du föräldrarna till det blivandde barnet tänker och framför allt känner sig! Dom är ofrivilligt barnlösa sen är det en oerhört dum och tragisk situation där inget blev som dom tänkt sig. Och det är väl fan så jävla klart att barnet knyter an till den som föder men det är fortfarande någon annans barn biologiskt och man bestämmer inte dig för att bara behålla ett annat barn på detta sätt! Hur ska TS kunna förklara detta för barnet om hon behåller det?!