Nån som varit privatsurrogat?
Gick med på att bära fram ett barn åt två vänner, men nu när jag är gravid så känner jag bara panik.... Jag vill behålla barnet, jag kommer inte klara av det här....
Snälla hjälp, vad ska jag göra!? Abort? Men det känns bara fel, jag vill ju ha barnet :( har de några rättigheter till barnet? Vågar inte berätta för nån :(
Nu sitter jag och väntar på min tur. Har så ont i magen att det känns som jag ska spy.
Nu sitter jag och väntar på min tur. Har så ont i magen att det känns som jag ska spy.
Nu sitter jag och väntar på min tur. Har så ont i magen att det känns som jag ska spy.
Håller med många av er andra i tråden, ger man sig in i leken får man leken tåla.
Självklart förstår jag hur extremt jobbig sits ts måste befinna sig i, men visste man inte det INNAN man valde att ställa upp som surrogat?
Att vara surrogat är ingenting man kan bestämma sig för på 5 minuter. Borde man inte förstå att det inte kommer vara hur enkelt som helst, att bära ett barn åt någon annan? Och med alla gravidhormoner blir det 100 gånger värre än vad det hade varit utan alla dom hormoner i kroppen.
Jag tycker ts får ta sig i kragen och bära det här barnet nu när hon lovat sina vänner att hjälpa dem. Tänk hur förstörda dom skulle bli när dom tror att dom efter- antagligen många år utav ofrivillig barnlöshet, äntligen ska få bli föräldrar och så gör du abort eller tar barnet ifrån dom.
Det är DERAS barn, deras gener. Inte dina ts.
Det är inte bara elakt mot föräldrarna, utan även mot barnet som kommer att få leva sitt liv i en lögn fram tills sanningen kommer fram. Det spelar ingen roll om du teoretiskt sätt skulle kunna behålla barnet själv, du kan inte göra det.
Nu är du gravid, dina vänner är överlyckliga att äntligen få barn. Skärp till dig och hjälp dom att få bli föräldrar. Ts du som kan bli gravid, du kan bli gravid senare, där barnet är från dina gener.
Men det här barnet STJÄL du från dom. Enda skillnaden från en vanlig graviditet är att barnet ligger i din mage och inte din väninnas- men inget annat. Enligt mig är det samma sak som att stjäla barnet efter födseln på sjukhuset, det du vill göra.
Pratade med min bm och hon ringde och fixade en akuttid för mig till gyn i morgon för vul för jag kunde inte sluta gråta. Får ta det därifrån, vill se den lilla först och se hur jag känner efter det, de kunde skicka mig vidare för abort om jag önskar det sen. Gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till!
Håller med många av er andra i tråden, ger man sig in i leken får man leken tåla.
Självklart förstår jag hur extremt jobbig sits ts måste befinna sig i, men visste man inte det INNAN man valde att ställa upp som surrogat?
Att vara surrogat är ingenting man kan bestämma sig för på 5 minuter. Borde man inte förstå att det inte kommer vara hur enkelt som helst, att bära ett barn åt någon annan? Och med alla gravidhormoner blir det 100 gånger värre än vad det hade varit utan alla dom hormoner i kroppen.
Jag tycker ts får ta sig i kragen och bära det här barnet nu när hon lovat sina vänner att hjälpa dem. Tänk hur förstörda dom skulle bli när dom tror att dom efter- antagligen många år utav ofrivillig barnlöshet, äntligen ska få bli föräldrar och så gör du abort eller tar barnet ifrån dom.
Det är DERAS barn, deras gener. Inte dina ts.
Det är inte bara elakt mot föräldrarna, utan även mot barnet som kommer att få leva sitt liv i en lögn fram tills sanningen kommer fram. Det spelar ingen roll om du teoretiskt sätt skulle kunna behålla barnet själv, du kan inte göra det.
Nu är du gravid, dina vänner är överlyckliga att äntligen få barn. Skärp till dig och hjälp dom att få bli föräldrar. Ts du som kan bli gravid, du kan bli gravid senare, där barnet är från dina gener.
Men det här barnet STJÄL du från dom. Enda skillnaden från en vanlig graviditet är att barnet ligger i din mage och inte din väninnas- men inget annat. Enligt mig är det samma sak som att stjäla barnet efter födseln på sjukhuset, det du vill göra.
Så jäkla egoistiskt att abortera en annan kvinnas barn enbart pga sina egna egoistiska känslor. Förstöra flera andra liv för att man bara tänker på sig själv.
TS har inte blivit våldtagen, utan valt detta själv.
Har man satt fan i båten så får man ro honom i land...
Många frågor om ifall ts skulle kunna leva med sig själv om hon behåller barnet.
Kan hon leva med att ge bort det?
Jag är emot surrogatmödraskap oavsett. Antingen betalar man för att utnyttja någon annans kropp (med vad det innebär med makt, "tvingas" till det ekonomiskt osv), eller så ska någon gå igenom en graviditet med vad det innebär både känslomässigt och fysiskt med risker osv utan att ens få ersättning för det.
Plus knepigt med hur lagstiftningen borde se ut, tex ang rätt att ångra sig.