Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

På morgonen mår jag skit för att jag somnar kl 3 och vaknar kl 7 (och alltså sover för lite).

Hela dagen mår jag skit för att jag är för trött för att hålla ögonen öppna och har ångest och är stressad till tusen.

På eftermiddagen mår jag skit för då behöver jag ta tag i berg av plugg (jag pluggar alltså) och har stressat runt sen jag vaknade, klockan är typ 5-6 på eftermiddagen/kvällen nu.

På kvällen mår jag skit men har ångest över att jag inte hunnit med allt jag vill, känner mig värdelös, orolig och otillräcklig.

På natten mår jag skit och funderar på om livet ens är värt att leva. Har ångest och ibland panikattacker. Som dig, innan var natten då jag kunde varva ner, stressa av och bara få lugn inom mig. Men nu är det inte ens så på natten.

Får bokstavligen ALDRIG en lugn stund inom mig och håller på att bli galen, håller på att bryta ihop totalt och iprincip bara kör på och väntar på att det ska ske. (Jag vet att det inte är hälsosamt, men jag känner mig så tvingad att prestera på grund av min press på mig själv som jag inte lärt mig hantera ännu)

Åh. Vad skönt att läsa att någon känner igen sig.

Men samtidigt det helvetet som det är, önskar man ingen annan. Så jag lider verkligen med dig.

Kram, ja. Vi får verkligen hoppas att det blir bättre!

Tack för diba ord och att du tog dig tid att svara mig! Det betyder mycket såhär på natten mitt i ångesten, stressen ich alla tankar.

Vad skönt att du kan välja hur mycket du vill/kan/orkar jobba! Det är svårt att välja hur mycket man vill/kan/orkar gå i skolan tyvärr. Och kontrollfreak som jag är, även perfektionist så är det inte mycket som lämnas åt slumpen. Allt ska liksom göras perfekt...

Fyfan rent ut sagt, förstår verkligen om du slocknade när du kom hem, blev väl knappt 2h sömn/natt för dig då? Usch o fy. Att det inte kunde fått vara lite lättare för dig...

Angående sömnmedicin. Nu ska jag vara helt ärlig. Jag går redan hos psykolor (gått hos kurator, skolkurator (du vet den som finns på alla skolor) men vi klickade inte alls och pga annat också så det blev psykolog istället. Fungerar bättre. Mina föräldrar, läkare och psykolog vill alla att jag tar sömnmedicin. Den som sätter käppar i hjulet är jag själv. Anledningen är att jag 1. Inte gillar tanken på att JAG ska ta piller (att andra gör det har jag dock INGA problem med och ser det till o med positivt för "man får ju sova") 2. Inte gillar att min sömn ska bli beroende på ett piller. Tänk om jag ska iväg och glömmer det... tänk om det är slut hemma... tänk om, tänk om osv. Skitdumt. Bättre bra (eller iallafall helt ok) sömn 30 dagar i månaden och dålig sömn en dag i månaden om man råkat glömma åka till apoteket eller är borta och glömt (tror inte ens jag glömmer, kontrollfreak som jag är). Skitkorkat av mig. Jag vet. 3. Orolig att den ska sitta i på morgonen och att jag inte kommer upp alls då.

Fy vad dåliga argument det känns som jag har. Men blir det värre nu, så har jag inget allternativ. Mina föräldrar och jag har kommit överens om att blir det värre så får det bli sömnmedicin för det fungerar inte. Nästa år kommer bli ännu tuffare med framförallt tidigare mornar och längre dagar (vet det redan och det är ett faktum). Men jag ska försöka att samla ihop mod nog att våga frpga hur exakt sömnmedicin fungerar och veta det och bestämma mig efter det. Men har ju så svårt att säga nej... så hoppas bara nu inte de tror att jag är med på det och bestämt mig för ja för då är jag så rädd att jag säger ja trots att jag egentligen inte vill. Hua...

Nu blev det långt... sorry... OT också... kom igång och det blev lite mycket... trevlig kväll/natt om du orkat läsa ända hit :D

Om du frågar mig så gör jag det inte. För att jag fortfarande pluggar. Dessutom vet jag inte vad tusan jag skulle ta mig till om jag var helt ensam. Klarar inte av när det är helt tyst omkring mig, gillar att höra andningar (eller, jag hör de inte. Men vet att de finns där) och annars skulle jag nog känna mig för övergiven. Och då vet jag inte vad jag skulle göra...

Kämpar också med att stå emot ett självskadebeteende. Så jag behöver också ha folk runtom mig som "håller koll" på mig. Om jag vet att det är folk på andra sidan väggen som kommer märka att jag varit dum mot mig själv så får jag extrem ångest och skuldkänslor för att jag gjort något dumt mot mig själv. Och då triggar det mer och mer och det är en ond cirkel. Men jag ska säga att det är INTE lätt att stå emot ibland. Dock är jag nu över 1 år och 2 månader selfharming fri (svengelska on top också). Vet att 1 år och 2 månader kanske låter lite, men för mig är det väldigt mycket.

Bor du själv?

Kram på dig med!

I feel you. Har så himla svårt att sätta ord på mina känslor. Är nästan förvånad själv över att jag kumnat beskriva såhär bra, haha. Säkert dåligt i andras ögon...

Det är ett rent ut sagt helvete att inte komma till ro och kunna sova och jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Så jobbigt är det. Usch.

Just nu känner jag bara hur nära bristningsgränsen jag är, hur nära det är att jag bryter ihop totalt för att jag helt enkelt inte orkar mer. Men jag vill inte bryta ihop... jag ser ju hur ledsen mim familj blir varje gång jag faller tillbaka och hur ledsna de blir över hur mycket jag kämpar men ändå inte blir "fri".

Hatar verkligen dessa förföljare, ångest, oro och trötthet. De borde ju bli trötta snart när de följer efter oss såhär länge och mycket...

Tack för tipsen! Ja. Meditation har jag testat. Tagit bort mobil, platta o dator 20.00. Somna typ 3.30 istället då. Tankeverkstad...

Naturprerapsrat har jag inte testat. Men det kanske är värt att testa. Att träna mig trött fungerar inte. Jag blir fysiskt trött och orkar inte röra mig. Men tankeberkstaden går för fullt och mitt problem är att runt 22-00 blir jag PIGG och börjar tänka som en tok. Sen vid 01 avtar piggheten men tankarna fortsätter... att träna den tiden vill jag inte för resten av familjen sover ju. Gå ut o springa är och glömma för jag är en mörkrädd fegis..

Uppskattar verkligen att du tar dig tiden att skriva ner tips och råd! Känns skönt för du verkar ändå förstå på ett helt annorlunda sätt och inte det vanliga som "lägg bara bort mobilen och blunda". Det är verkligen det värsta sömn-tipset jag hört. Och fått. Hade det varit så lätt hade jag ju för tusan sovit. Jag är inte vaken för att jag vill eller för att det är kul...

Tack! Och yes, självkritisk som jag vet inte vad. Ska jag vara ärlig... började gråta för att jag "bara" fick ett B i ett ämne, när jag gick ur 8an. det var ju inte ens slutbetyget. Och ändå ett av mina bättre betyg. (Då hade jag en hel radda med C också)

Rutiner kan nog vara bra. I rimlig grad. Inte för mycket och inte för lite. Men jag har märkt att på loven kan jag inte själv hålla mina turiner. Jag behöver något annat som hjälper mig med det, som tex skolan.

Hoppas verkligen du kan börja må bättre snart. Kram!

Jag har faktiskt också tänkt så. Jag ska utbilda mig till något där chansen för nattjobb finns. Jag har mycket mindre ångest av att sova och mycket lättare att somna på dagen (fast ropa inte hej. Som du säger kommer väl skiten på dagen då istället.. fördelen då är väl att fler är vakna och det finns någon att skrova med om man akut behöver stöttning..) än natten. Brukar även vakna mitt i natten några gånger, på de få timmar jag lyckas sova... vilket gör att jag sover på tok FÖR LITE. Nästan i riskzoonen för att det ska vara farligt. Så jag bör verkligen överväga sömnmedicin... men är ju så förbannat rädd inför det... hua

Hörni, ni verkar jättetrevliga och jag uppskattar verkligen erat sällskap! Dock känner jag att jag just nu inte klarar av att skriva mer. Ångesten tar över mig innifrån och jag vet att jag varken kan tänka eller få ur mig något vettigt då... därför tänker jag nu lägga bort mobilen. Får se om det blir för natten eller tillfäligt. Men ni kan fortsätta skriva och sluta inte skriv för att jag försvinner!! Jag lovar att komma in imorgon (o fan nu satte jag en till grej som måste göras...) eller ah, senare idag då och läsa igenom här och svara ifall jag finner något att svara på. Vilket jag säkert gör.

Men ha en... vad ska jag säga... så lite ångestfylld natt som möjligt så hörs vi kanske en annan gång! Stora kramar!

Tack! Vet nog egentligen att ingen blir arg på mig om jag inte skulle kika in här. Men det är just mina egna krav på mig själv som är problemet.

Om det blev sova av vet jag inte, låg vaken till 04.00 inatt (eller det var då jag killa klockan sista gången iallafall).

Låter gott med en nattmacka... jag var faktiskt också lite hungrig men orkade inte gå upp och fixa något, haha.

Tack själv för sällskapet, var skönt att kunna prata lite och dessutom känna igen sig i vad andra skriver också.

Usch, denna dagen. Har gått som en zombie hela dagen och nu känns det bara som att all energi är helt slut och jag vill bara lägga mig ner och sova. Har inte kunnat vila/sova ikapp något i helgen heller. Hade saker på schemat mellan 10 och 18 på både lördagen o söndagen... att behöva gå upp 9 på morgonen är för tidigt för mig (åtminstånde på helger). Kanske inte är så dum idé med sömnmedicin trots allt. Men samtidigt vill jag ju inte... och är rädd för bieffekterna av det + att bli beroende och allt det där. Hua. Nä nu får jag sluta klaga, vad tråkigt det blir då.

Hoppas ni fick en helt ok natts sömn iallafall eller åtminstånde bättre än mig. <3