Anonym (dåligt samvete)

Äldre 13 Sep 11:51

152 svar

Sög av hans vän, berätta för min fästman?

För ett tag sedan när jag var ute på nattklubb träffade jag en kompis till min fästman där. Han är väldigt stilig och charmig. Vi dansade, drack drinkar och det blev lite flirtigt. Vi gick iväg ihop, kysstes litegrann. Vi hittade en avskild plats och sedan sög jag av honom. Inget mer hände, skall jag vara ärlig så hade jag kunnat gå längre vid det tillfället men vi hann inte mer eftersom han kom nästan direkt. Vi kom överens om att det var ett misstag och ingen skulle berätta något.

Jag har enormt dåligt samvete, och när jag träffar min fästmans kompis så blir det jobbig stämning. Han brukar flirta med mig i smyg dessutom. Så fort min fästman går på toaletten eller liknande, och sedan låtsas som ingenting. Jag är livrädd för att min fästman skall få reda på något.

Jag vill inte vara otrogen igen eller svika den jag älskar men den andre killen fortsätter att flirta...han ger sig inte. Jag har lockats till en snabb kyss några gånger efter detta men inget mer än det har hänt. Samvetet äter upp mig och jag försöker undvika honom men det är svårt för han och min fästman är nära vänner.

Berätta för min fästman? Stryka ett streck över detta och sluta låta mig bli lockad av den andre?

Anonym (Ka)

Äldre 18 Sep 12:58

#121

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 12:31:44 följande:

En absolut sanning är inte en klyscha!

Jag har nu för tiden ett förhållande som är byggt på absolut och ömsesidig ärlighet.

Om hon skulle vara mig otrogen och om hon kan sköta det på ett sådant sätt att jag inte får reda på det, eller ens fattar misstankar, så föredrar jag utan minsta tvekan att hon inte berättar.

Det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Det är en oomtvistad sanning.

Jag har gjort upp med mig själv och jag har beslutat att svartsjuka är ingenting som får hindra eller påverka min och vår lycka. En liten tillfällig otrohet är för mig ingen livsavgörande sak.
Om ömsesidig djup kärlek råder mellan oss så låter jag inte en tillfällig händelse eller ens en tillfällig svacka ödelägga vårt förhållande eller förstöra mitt eget lyckliga liv.

Men om min fru skulle vara mig otrogen och hon själv har ett behov att prata om det, om hon behöver stöd och hjälp av mig att komma över sin otrohet och eventuella känslor, så finns jag självfallet där för henne.
Jag känner inte att jag nödvändigtvis måste förlåta henne men om hon ärligt ångrar sig och hon vill gå vidare tillsammans med mig, är jag rätt övertygad att jag har möjlighet förstå, acceptera att det har hänt och besluta mig för att gå vidare. Ganska många kvinnor, kanske t ex i samband med 40 års-kris eller liknande, verkar ha stort behov av att få bekräftelse från en annan man, många verkar öppna för nya känslor, typ en (tillfällig?) förälskelse. Det kan jag förstå.

Jag har tidigare i livet, i tidigare förhållanden, själv varit otrogen. Jag har skött det på sådant sätt att jag aldrig blev påkommen och jag kunde hantera mina egna känslor och allt annat på sådant sätt att ingen behövde fatta misstanke. I mitt nuvarande äktenskap har jag dock valt att vara trogen.

Det du beskriver är i mina ögon ingen ärlig och tillitsfull relation.
Och om det skulle hända att någon av er är otrogen är det inte heller en respektfull relation.

Som du förstår på mitt resonemang skulle jag gärna vilja veta om min fru hade varit otrogen mot mig. Det av två skäl...
1) Jag vill själv ta beslutet om det är värt att förlåta eller att gå vidare.
2) Ha en chans att arbeta på förhållandet och se om något gått fel som jag själv inte är medveten om.

Din erfarenhet av otro i tidigare förhållanden, oberoende om motpartern fått reda på det eller inte, har ju slutat på ett sätt..eller hur? Det har tagit slut.
Om det nu skulle vara så att du/ni i ert nuvarande förhållande kan vara trogna mot varandra är jag övertygad om att det förhållandet har bra mycket större chanser att överleva.

Sen vet jag inte...Är det av hänsyn till sin partner, eller är det av feghet man inte berättar. jag tror det är av feghet för om det var av hänsyn tror jag inte man vill sätta sin partner i den situationen överhuvudtaget.

Anonym (Erfaren man)

Äldre 18 Sep 13:50

#122

Vår relation är helt ärlig och tillitsfull, vilket jag tidigare har skrivit. Jag har erfarenhet och kompetens att själv göra den bedömningen om mitt eget förhållande.
Anonym Ka; Vem är du att döma ut mitt förhållande?
Vad är det exakt i min beskrivning som visar att vårt förhållande inte skulle vara ärligt och tillitsfullt?

Sedan har jag rent hypotetiskt beskrivit andra saker och vad jag tycker om detta. Men det ligger ju utanför de faktiska förhållandena i vår nuvarande relation.

Du och jag tycker olika. För mig är det helt ok att tycka olika.
1.) Jag anser inte att jag tvunget måste förlåta för att kunna gå vidare. Dessutom är ju sanningen att om jag inget vet så går jag vidare helt automatiskt...
2.) Otrohet, eller att få veta eller inte veta om en eventuell otrohet, avgör självfallet inte möjligheten att jobba på och utveckla förhållandet. Jag och vi har gjort ett eget val att jobba aktivt och medvetet med att utveckla vårt förhållande.

Var har jag skrivit att mina tidigare förhållanden har tagit slut på grund av otrohet? Du är väl ändå inte så naiv så du tror att otrohet är den enda orsaken att ett förhållande tar slut?

Huvudorsaken till att inte berätta är för att man inte vill ödelägga vare sig sitt eget, sina barns eller sin partners liv, med fleras liv...

Jag förstår att du, som så många, har svårt att känslomässigt acceptera den absoluta sanningen. Oavsett om du har lätt eller svårt att ta det till dig så gäller att: Det du inte vet mår du inte dåligt av.
Du kan önska och vilja att du kanske ska få reda på en eventuell otrohet men det ändrar inte denna sanning.

Anonym (Ka)

Äldre 18 Sep 15:10

#123

Anonym (Ka) skrev 2018-09-18 12:58:28 följande:

Det du beskriver är i mina ögon ingen ärlig och tillitsfull relation.
Och om det skulle hända att någon av er är otrogen är det inte heller en respektfull relation.

Som du förstår på mitt resonemang skulle jag gärna vilja veta om min fru hade varit otrogen mot mig. Det av två skäl...
1) Jag vill själv ta beslutet om det är värt att förlåta eller att gå vidare.
2) Ha en chans att arbeta på förhållandet och se om något gått fel som jag själv inte är medveten om.

Din erfarenhet av otro i tidigare förhållanden, oberoende om motpartern fått reda på det eller inte, har ju slutat på ett sätt..eller hur? Det har tagit slut.
Om det nu skulle vara så att du/ni i ert nuvarande förhållande kan vara trogna mot varandra är jag övertygad om att det förhållandet har bra mycket större chanser att överleva.

Sen vet jag inte...Är det av hänsyn till sin partner, eller är det av feghet man inte berättar. jag tror det är av feghet för om det var av hänsyn tror jag inte man vill sätta sin partner i den situationen överhuvudtaget.

Var har jag skrivit att dina tidigare förhållande tagit slut p.g.a. din otrohet?
Jag konstaterar bara att dina tidigare förhållanden tagit slut, och att du varit otrogen.
Har heller inga åsikter om ditt nuvarande förhållande mer än att JAG tror det har bättre förutsättningar att överleva om ingen av er är otrogen.

Det finns ett dilemma i det du kallar den absoluta sanningen "Det man inte vet har man inte ont av"...Man är två i ett förhållande, och det finns en tidsaspekt att ta hänsyn till. Det finns folk i detta forum som skrivit om att få reda på en otrohet efter 20 år. Hur känns det tror du?
Tvivlar inte på att du bara skakat på axlarna och fortsatt som inget hänt. Men alla har inte den förmågan

Själv har jag aldrig varit otrogen, men jag växte upp i en familj där min far i princip hade två parallella familjer under 10 år..En stor del av min barndom.
Mitt eget första långa förhållande avslutades efter 7 år i.o.m att jag kom in i vårt gemensamma sovrum, och visst, där knullade min älskling med en kollega...
Så visst har jag erfarenhet, men kanske olik din, och där har jag sett vad otrohet han skada.

Om man skall återgå till ts och hennes fästman tycker jag faktiskt dom skall avsluta sitt förhållande. Dom verkar inte vara så gamla så det borde inte vara så svårt att gå vidare.

Anonym (Erfaren man)

Äldre 18 Sep 15:44

#124

Anonym Ka; Jag förstår att du utgår från dig själv och dina egna erfarenheter.
Men för den sakens skull tycker jag att du borde ha förmåga vara lite mera återhållsam innan du dömer ut mitt förhållande eller TS förhållande. Det skulle säkerligen vara bra för dig på många sätt om du inte så snabbt och lättvindigt dömer ut andra. Det tror jag kanske att du klarar av att förstå?

Du kopplar ihop min otrohet med att mina förhållanden har tagit slut. Det måste du väl inse själv att det är en förhastad slutsats?

Jag tror som du att de flesta förhållanden i de flesta situationer har bättre möjlighet överleva om man undviker otrohet.
Men det är ju alls inte självklart under alla omständigheter.
Om du öppnar ditt sinne så har du säkert själv förmåga att föreställa dig någon situation där otrohet faktiskt kan rädda ett förhållande. Så man ska väl inte vara alltför snabb och kategorisk i sin bedömning, eller hur?

Hur otrohet har skadat i ditt fall kan jag inte bedöma. Om de otroheter du har erfarenhet av innebar att det enda alternativet var att avsluta kan jag inte heller bedöma.
Men vi vet att de flesta förhållanden faktiskt kan överleva en otrohet.
Sett över tid är otrohet i långvariga förhållande inte så väldigt ovanligt, eftersom otrohet faktiskt är relativt vanligt förekommande. Jag är övertygad att i många förhållanden och i många liv, tillåter man att allt blir ödelagt pga en otrohet, kanske ibland alltför lättvindigt och kanske ibland för att tillräckligt mod saknas?
"Att bara rycka på axlarna" är ett dömande uttryck som får stå för dig själv.
Jag har aldrig träffat någon människa, mig själv inräknad, som bara rycker på axlarna inför otrohet.

Du dömer andra för deras feghet.
Men jag tror att det kräver massor av mod och massor av vilja från båda parter för att reparera och förbättra relationen efter en otrohet. Att avsluta och att fly kan nog många gånger vara både fegare och enklare.

Den absoluta sanningen påverkas inte av någon tidsfaktor, där finns överhuvudtaget inget dilemma.
Det man inte vet mår man inte ont av, oavsett om man inte vet i dag eller om man inte vet om 20 år.
Du verkar inte gilla sanningen men det hjälper inte vad du tycker. Du kan försöka argumentera mot detta eller försöka hitta på egna argument, men det påverkar ändå inte den självklara sanningen.

Det du skriver i din avslutande mening där du dömer ut TS tycker jag är fruktansvärt inskränkt, trångsynt och rent ynkligt av dig.

Anonym (same old story)

Äldre 18 Sep 15:52

#125

Låt mig gissa , du har egentligen bestämt dig för länge sen att inte berätta något men det ger dig dåligt samvete så du skriver en tråd för att få medhåll om att det är bäst att inte berätta något vilket man alltid får på FL.

Efter x antal inlägg kommer du som av en händelse ha bestämt dig för att det är bäst att inte säga något för "det är bäst för alla" och lyckats intala dig själv att du gör din partner en tjänst genom att låta honom vara "lyckligt ovetandes".

Anonym (Ka)

Äldre 18 Sep 16:07

#126

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Anonym Ka; Jag förstår att du utgår från dig själv och dina egna erfarenheter.
Men för den sakens skull tycker jag att du borde ha förmåga vara lite mera återhållsam innan du dömer ut mitt förhållande eller TS förhållande. Det skulle säkerligen vara bra för dig på många sätt om du inte så snabbt och lättvindigt dömer ut andra. Det tror jag kanske att du klarar av att förstå?

Du kopplar ihop min otrohet med att mina förhållanden har tagit slut. Det måste du väl inse själv att det är en förhastad slutsats?

Jag tror som du att de flesta förhållanden i de flesta situationer har bättre möjlighet överleva om man undviker otrohet.
Men det är ju alls inte självklart under alla omständigheter.
Om du öppnar ditt sinne så har du säkert själv förmåga att föreställa dig någon situation där otrohet faktiskt kan rädda ett förhållande. Så man ska väl inte vara alltför snabb och kategorisk i sin bedömning, eller hur?

Hur otrohet har skadat i ditt fall kan jag inte bedöma. Om de otroheter du har erfarenhet av innebar att det enda alternativet var att avsluta kan jag inte heller bedöma.
Men vi vet att de flesta förhållanden faktiskt kan överleva en otrohet.
Sett över tid är otrohet i långvariga förhållande inte så väldigt ovanligt, eftersom otrohet faktiskt är relativt vanligt förekommande. Jag är övertygad att i många förhållanden och i många liv, tillåter man att allt blir ödelagt pga en otrohet, kanske ibland alltför lättvindigt och kanske ibland för att tillräckligt mod saknas?
"Att bara rycka på axlarna" är ett dömande uttryck som får stå för dig själv.
Jag har aldrig träffat någon människa, mig själv inräknad, som bara rycker på axlarna inför otrohet.

Du dömer andra för deras feghet.
Men jag tror att det kräver massor av mod och massor av vilja från båda parter för att reparera och förbättra relationen efter en otrohet. Att avsluta och att fly kan nog många gånger vara både fegare och enklare.

Den absoluta sanningen påverkas inte av någon tidsfaktor, där finns överhuvudtaget inget dilemma.
Det man inte vet mår man inte ont av, oavsett om man inte vet i dag eller om man inte vet om 20 år.
Du verkar inte gilla sanningen men det hjälper inte vad du tycker. Du kan försöka argumentera mot detta eller försöka hitta på egna argument, men det påverkar ändå inte den självklara sanningen.

Det du skriver i din avslutande mening där du dömer ut TS tycker jag är fruktansvärt inskränkt, trångsynt och rent ynkligt av dig.

En hel del feltolkningar av vad jag skriver gör att jag inte orkar bemöta dom.
Det enda vi tydligen kan komma överens om är att vi har helt olika uppfattningar i frågan.
Jag tror heller inte att de flesta förhållande överlever en otrohet. Inte över tid.
Tror kanske att de flesta kämpar med sitt förhållande av olika anledningar såsom barn, gemensam ekonomi, hus, bekvämlighet, men jag tror att i de flesta fall har det slagits in en kil i förhållandet och att det till slut upphör, eller i.a.f aldrig blir vad det en gång var.
Men som sagt, vi har olika uppfattningar och det får vi ha.

Anonym (same old story)

Äldre 18 Sep 16:35

#127

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Men det är ju alls inte självklart under alla omständigheter.

Varför skulle det vara en självklarhet? Rätt många lyckas ju tydligen låta bli att vara otrogna oavsett omständigheter? Bara för att vissa inte lyckades betyder inte att alla är lika svaga. Hur man agerar under olika omständigheter avgörs inte av omständigheten i sig utan av personens värderingar, karaktär, moral, etc

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Om du öppnar ditt sinne så har du säkert själv förmåga att föreställa dig någon situation där otrohet faktiskt kan rädda ett förhållande. Så man ska väl inte vara alltför snabb och kategorisk i sin bedömning, eller hur?

På vilket sätt menar du att bejaka svek, lögner och respektlöst beteende är detsamma som att "ha ett öppet sinne"?
Man räddar inte förhållanden genom att svika och ljuga, det är inga lösningar, det är ett fegt och omoget flyktbeteende. Det är sånt människor gör när de inte klarar av att hitta verkliga, ömsesidiga lösningar. Det är ett omoget och egoistiskt sätt att få som man vill genom att gå bakom ryggen på sin partner.
Att du försöker få det att framstå som moget och ett öppet sinne är bara löjligt.
Att vara kategoriskt mot skitbeteende är betydligt bättre än att försöka normalisera och rättfärdiga det med. Hur har du tänkt dig att folk ska fatta att de gör fel om de inte kategoriskt kritiseras och döms för vad de gjort?

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Hur otrohet har skadat i ditt fall kan jag inte bedöma. Om de otroheter du har erfarenhet av innebar att det enda alternativet var att avsluta kan jag inte heller bedöma.
Men vi vet att de flesta förhållanden faktiskt kan överleva en otrohet.
Sett över tid är otrohet i långvariga förhållande inte så väldigt ovanligt, eftersom otrohet faktiskt är relativt vanligt förekommande. Jag är övertygad att i många förhållanden och i många liv, tillåter man att allt blir ödelagt pga en otrohet, kanske ibland alltför lättvindigt och kanske ibland för att tillräckligt mod saknas?
"Att bara rycka på axlarna" är ett dömande uttryck som får stå för dig själv.
Jag har aldrig träffat någon människa, mig själv inräknad, som bara rycker på axlarna inför otrohet.

Ja vi tror att de flesta förhållanden KAN överleva en otrohet precis som alla människor KAN överleva cancer, men i verkligheten så gör ju inte alla det. Sen kan man också fråga sig hur många som är lyckliga i sitt förhållande efter en otrohet och hur många som inte ångrar att de avslutat det på en gång. Bara för att man ger förhållandet en andra chans betyder inte att det kommer lyckas. Jag tror faktiskt rätt få lyckas.

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Du dömer andra för deras feghet.
Men jag tror att det kräver massor av mod och massor av vilja från båda parter för att reparera och förbättra relationen efter en otrohet. Att avsluta och att fly kan nog många gånger vara både fegare och enklare.

Ja det krävs mod och vilja, men det betyder inte alltid är rätt val. att ge en bedragare och lögnare en andra chans straffar sig ganska ofta och som sagt, hur många är lyckliga im sitt förhållande efter en otrohet? Hur många ångrar inte sitt val? Att avsluta och fly kan många ggr vara ett betydligt bättre val än att riskera att bli bedragen igen (vilket verkar ske ganska ofta) eller leva i ett dött förhållande utan tillit till varandra.

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 15:44:44 följande:

Den absoluta sanningen påverkas inte av någon tidsfaktor, där finns överhuvudtaget inget dilemma.
Det man inte vet mår man inte ont av, oavsett om man inte vet i dag eller om man inte vet om 20 år.
Du verkar inte gilla sanningen men det hjälper inte vad du tycker. Du kan försöka argumentera mot detta eller försöka hitta på egna argument, men det påverkar ändå inte den självklara sanningen.

Tidsfaktorn är absolut ett dilemma för ju längre tid man lever i ett trasigt förhållande ju mer skada tar man och ju svårare är det att slita sig loss.
Det man inte vet har man absolut ont av om det innebär att man lever i en lögn med en människa man kanske inte valt att leva med om man vetat sanningen. Det innebär att man slösar bort sitt liv på någon som kanske inte var värd det.

Det är väl snarare du som inte gillar sanningen eftersom du argumenterar för att sanningen ska undanhållas? Om du gillar sanningen varför tycker du då att TS partner inte förtjänar att få den?

Vilken självklar sanning är det du pratar om? Den enda självklara sanningen jag ser är varje persons rätt att själv avgöra vilket slags förhållande man lever i och vilken slags partner man lever med.

Anonym (same old story)

Äldre 18 Sep 16:51

#128

Anonym (Erfaren man) skrev 2018-09-18 13:50:54 följande:

Huvudorsaken till att inte berätta är för att man inte vill ödelägga vare sig sitt eget, sina barns eller sin partners liv, med fleras liv...

Falskt. Huvudorasken till att man inte berättar är för att man inte vill ta konsekvenserna för sina handlingar vilken man sen RÄTTFÄRDIGAR med att man bara skyddar sina barn och partner.

Att påstå att man skyddar sin partner genom att ljuga är en lögn i sig för vad personen vill eller inte vill veta kan bara hen själv avgöra. Att en person som är skitskraj för att hens svek ska komma fram ska ta det beslutet åt den andra är fel på så många sätt. Dels har personen ingen som helst rätt att göra det valet åt den andra och dels är personen extremt färgad av skuld, skam och rädsla för konsekvenser.

nymedlem

Äldre 18 Sep 17:13

#129

Anonym (Hänt mig) skrev 2018-09-18 10:43:08 följande:

Hur fasen vet du att det är ett aktivt val? Då är våldtäkt aktivt val oxå eftersom det kan bli skönt vid akten. Som för mig var det så.

Man kan bli känslomässigt utsatt bort från sitt egna förstånd och göra saker även om man inte vill.

Har du aldrig gjort eller sagt nåt du undrar varför blev det så för.? Varför agerade jag så dumt?

Självklart har jag sagt saker jag ångrar, men jag har ALDRIG NÅGONSIN varit otrogen och ts fortsätter din otrohet så hur f`n kan du inte kalla det ett aktivt val.

När det gäller våldtäkt så förstår jag inte vad det har med otrohet att göra? Har du våldtagit någon eller blivit våldtagen och tyckt att det var skönt???

Anonym (Erfaren man)

Äldre 18 Sep 17:40

#130

Rätt eller fel, bra eller dåligt, är ju upp till var och en att bedöma.
Notera gärna att jag har aldrig påstått att otrohet skulle vara rätt eller bra.

Men alldeles oavsett om ni finner sanningen obekväm eller inte så gäller den oomtvistliga sanningen alltjämt:
Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Min egen personliga uppfattning kvarstår; om min fru är tillfälligt otrogen och om hon kan sköta det på sådant sätt att jag inte ens behöver fatta misstanke, så vill jag inte veta.
Ni har bara att acceptera min uppfattning, så som jag har att acceptera er.

Det finns många seriösa undersökningar och även forskning som visar att otrohet är relativt vanligt förekommande.
Sett över tid är det många långvariga förhållanden som någon gång utsätts för otrohet.
Att förhållanden överlever en otrohet är följaktligen också relativt vanligt förekommande.

Jag har aldrig påstått att det skulle vara enkelt för någon att komma över en otrohet.
Men det finns trots allt en hel del goda exempel dokumenterade där man gått vidare livslångt med ett stärkt förhållande och med djupare kärlek till varandra.
Om du/ni kan öppna era sinnen så finns mycket forskning och undersökningar att läsa och studera i detta ämne.
Jag har mig närstående personer som yrkesmässigt arbetar med sådana här frågor. De har tagit del av massor av exempel och erfarenheter. Dessutom deltar de i många utbildningar, konferenser och de får ta del av mängder av forskning. Utöver mina egna erfarenheter har jag även med mig all deras info när jag bildar mig min egen uppfattning och när jag skriver i detta ämne.

Men fortfarande har andra självfallet rätt att ha en annan uppfattning, så som jag också anser mig ha rätt till min egen uppfattning.

Sög av hans vän, berätta för min fästman?

INNEHÅLL