BaKu skrev 2018-12-17 13:49:43 följande:
Har faktiskt inte skrivit något förlossningsbrev. Vi gjorde en sammanfattning på MVC som skickas till förlossningen och kände att det räcker för min del. Det var lite som de sa på en av föräldrautbildningarna att det går ändå aldrig att planera en förlossning. Men de har fått min och mannens syn på exempelvis smärtlindring amning och tiden efter på BB.
Ja, i början är det ju långt ner man känner. Känns lite som tarmarna är igång. När du väl börjar känna ordentlig kommer du veta att du faktiskt kände tidigare :) I början är man väldigt osäker.
Har mått illa till och från igen sista tiden. Har också lite molvärk och bebis håller på att fixera sig, vilket känns. Numer måste jag äta ofta. Äter säkert 4-5 mellanmål per dag. Stora portioner funkar inte alls för det får helt enkelt inte plats :p vaknar ofta hungrig på nätterna också.
Idag gick vi in i vecka 38 (37+0) och det är 20 dagar kvar till beräknat. Det är galet och man blir förvånad när man ser magen. Den är så stor och det är konstigt att se det på sig själv. Nu går det inte ta miste på rörelserna. Det sparkas och syns mycket på utsidan på mig. Mannen tycker det ser läskigt ut.
Det mesta är förberett, men får erkänna att jag började packa BB-väskan först igår. Svårt att veta vad man ska ha med. Tänker att det löser sig ändå.
Känns så konstigt att vi snart har ett barn hos oss. Både jag och mannen pratar om det varje dag och vi kan inte riktigt greppa det. Sen inser man ju att man aldrig riktig är "redo" på det.
Har spenderat mycket tid med syskonbarnet sista tiden och det gör en både lugnare och mer nervös. Men också att man längtar ännu mer. Har precis nattat syskonbarnet här och det är så mysigt med en liten som gosar in sig.
Vi har ännu inget pojknamn redo. Flicknamn är klart sen länge... Försökte göra en lista idag så nu har vi i alla fall några namn att fundera på. Vi tycker verkligen pojknamn är svårt. Flicknamn är mycket lättare. Nu vet vi ju inte vad det blir, men vi har ju trott pojke sen dag ett.
jag förstår vad de menar med planering - det måste ju tas en del beslut under tiden - och det är väl mest om man har något som man har riktigt problem med som man borde säga ifrån kanske...
hur ser ni på det här med amning? jag låter säkert jättekonstig när jag säger det men det är faktiskt det som skrämmer mig mest...
alltså, jag kan tänka mig att amma bebisen - men jag är rädd att jag kommer bli väldigt 'hämmad' av att amma, både för att det bara är jag som då kan mata bebisen - men också för att jag inte alls är bekväm med att ha andra personer i närheten om jag skulle amma, exempelvis sitta på ett café, parkbänk, hemma med gäster etc. jag skulle gå in i ett annat rum och göra detta. Är det bara jag som känner så? (tror det är jag som är knäpp så tar inte illa upp om ni inte alls förstår!!)
tänk att det bara är 20 dagar kvar för dig - känns som igår när vi gjorde IVF samtidigt!! helt fantastsikt att du snart får träffa er bebis!!jag kan förstå att man tycker det ser läskigt ut - det är ju sjukt häftigt att vi alla här inne har en liten människa inuti oss!! känner du att du får dagarna att gå nu när du inte jobbar längre? jag tror inte jag kommer ha så stora problem med föräldraledigheten - tiden flyger ju fram även om man inte har ett fullspäckat schema som inkluderar jobbet ;)
vår lilla bebis blir ju den första i bådas familjer och där är jag också lute orolig att folk ska lägga sig i för mkt (utan att de menar illa såklart). vill inte att folk ska 'tycka' och ta för sig för mkt liksom. Berättade det för min man häromdagen som tyckte det lät lite konstigt och bara tyckte vi såklart skulle vara glada att alla är så engagerade i vår bebis. Hur känner ni där? kommer era föräldrar/syskon etc lägga sig i mkt? sen bor vi ju i schweiz vilket borde göra saker o ting lite lättare hahaha!
hade också önskat jag hade ett syskonbarn man kunde gosa med och lära känna - men nu får vår bebis bli den första istället - blir ju väldigt spännande!
Kram