Vi som blivit gravida efter IVF

Ungefär som min sagt, att man löper större risk för många sjukdomar och att man blir så pass mycket mer sjukare än vad man hade blivit annars.

Det verkar vara väldigt olika vad som sägs i olika län, konstigt kan tyckas eftersom alla borde gå efter samma riktlinjer oberoende av vart man bor? Men Men.. :)

Jaaaa.. ÄNTLIGEN :D 9 dagar soffliggande totalt blev det. Men nu är jag tillbaka på jobbet, lite sliten och så efter detta faktiskt, det tog rejält på kroppen.. men nu är jag frisk iallafall :) 

Mår i övrigt bra, magen växer och gör inte ont längre som förut. Så det känns skönt.. Inget illamående eller andra krämpor heller. Det ända som ja känner just nu är tröttheten fortfarande på kvällarna, men inte aaaalls som tidigare i graviditeten dock. 

Hur mår du? Vilken dag var det du hade undersökning? för visst va det denna vecka?:)

Igår fick jag titta på min lilla tjej. =) Mötte grannen i helgen, hon är gynekolog. Frågade henne om det är vanligt att magen blir mindre, tyckte min hade blivit det. Så igår ringde hon mig och frågade om jag kunde komma in på ett ultraljud. Allt såg bra ut. Hon mätte olika delar av bebisen och det fanns tillräckligt med fostervatten. Däremot är hon lite liten. Nåt ställe hon mätte var ca 2 veckor för liten och nåt ställe 1 vecka. Det oroar mig. Däremot har hon ju varit liten hela tiden, vilket känns lite betryggande. Hoppas bara inte hon halkar efter mer eller slutar växa. Grannen trodde att mvc kommer göra nån extra koll för att kolla tillväxten. Vi har RUL den 12. 
Kändes så skönt att få se henne igår iaf. =) Grannen tyckte det såg ut som en flicka, precis som blodprovet visade sannolikhet för.

Kram på er

Ja superskönt att få se henne. =) 
Jag är inte jätteorolig, men lite. 

Vi har satt upp en lapp på kylen där både jag, min sambo och hans son (14 år) får skriva sina förslag och vad man tycker om de andras förslag. Sambon vill inte ha nåt av mina förslag. Däremot hade min mormor ett andranamn som han kan tänka sig att vi tar som just andranamn. Tror det finns 1 i Sverige som har det som andranamn så det känns speciellt. 
Till förstanamn har han haft ett par förslag som jag gillar. Tycker det är så roligt att styvsonen är med och tycker till också. Med tanke på att han är tonåring så kunde han varit precis tvärtom. 
Sen är frågan om vi inte borde ha nåt killnamn redo, man vet ju aldrig. =)

Ja det är häftigt att alla är så olika :) 
Flytningar har jag oxå maaassor..  ungefär som ÄL flutningar den senaste veckan. Men det är helt normalt vad jag förstått de som, så det är väl bra :) Kissnödig är jag inte alls skulle ja säga, mer än att jag ibland vaknar på natten eller tidigt på morgonen och måste kissa, men annars kan det gå flera timmar på dagarna utan att jag kissar... så inget jag märkt av än iallafall, de kommer väl :P 

Förstår att du längtar till torsdag!! så fuskigt :D Jag har inte nästa ul fören den 3/1, då är det rul :) 

Nu var det ett tag sen jag skrev här. Har försökt läsa allt, men har säkert missat något och någon fråga.

Första veckan hemma från jobbet. Inte en dag för tidigt. Är trött och har ryggont och foglossning.

V35+1 nu. Bebis har vänt sig och det börjar ju kännas att det närmar sig. Spännande och läskigt på samma gång.

Bebisen sparkar för fullt. Hela magen rör sig och rätt som det är sticker någon kroppsdel ut. Den har en hel del hicka också.

Det ilar en del också när bebisen rör sig neråt. Mycket nerver den kommer åt.

Sover extremt dåligt och räknar väl med att det blir så här en lång tid framöver nu.

Mannen har gått in i förberedelsemood. Grejar med allt möjligt och håller sig hemma och nykter (inte för att han dricker några mängder annars, men den där ölen till maten står han över)

Det mesta är inköpt, men lite småsaker till tänkte jag försöka köpa. Idag köpte vi lite kläder till så om det inte blir en kräkbebis bör vi klara första tiden.

Kan inte fatta att vi kommit så långt. Det känns som igår vi grät efter senaste misslyckade försöket. Nu kommer jag ibland på att vi faktiskt ska få en bebis till oss och att vi är någons föräldrar. Då kommer glädjetårar istället.

Ja de där med att äta ute tycker jag också är lite jobbigt. Men jag gör det någon gång ibland ändå, och ja tror inte de är någon större fara faktiskt... Intalar mig själv det iallafall. Men ska jag äta kött så säger jag alltid till den jag beställer av att det måste vara väl genomstekt.. Kanske du ska ta det som vana med? :) 

Och lite kaffe skadar ju inte, upp till tre koppar om dagen sägs ju är okej :) Jag har haft turen att fått avsmak totalt av kaffe, har inte druckit en droppe sen kanske v 7.. inte självmant dock, utan jag bara tyckte att det både luktade och smakade illa då, och inte provat igen sen dess. inte sugen alls. 

Tiden för att kunna slappna av kommer säkert. Ja tror man måste låta det ta tid. Vi har gått igenom så mycket och det är inte konstigt att man är livrädd att det ska gå åt helvete helt enkelt. Så jag tycker inte det är konstigt alls... Försök njuta dom små stunder du kan, och låt resten komma när det kommer, för det är jag övertygad om att det kommer göra! kram

Okej, ja såna tillfällen är ju lite svårare. Men du ska ju inte behöva äta nått du känner att du inte vill, så jag tycker du med all rätt kan tacka nej till maten då :) Är de dina vänner så förstår dom dig alldeles säkert! :) 

Jobbigt att bli så dålig i magen, hoppas det släppte snabbt iallafall! 

Okej, ja mitt kaffesug kanske hittar tillbaka oxå, men gör det inte det så gör det inget för mig.. Jag dricker gärna en kopp grönt the istället till frukosten eller morgonfikat på jobbet :) 

Jag tänker inte så mycket på dedär med maten faktiskt. jag följer livsmedelsverkets "regler" såklart, och så tänker jag med sunt förnuft, inte sånt som stått framme länge eller börjar bli gammalt eller så.. 

Igår började jag för första gången känna av mina fogar bak i höften/rumpan.. Jag känner igen känslan sååå mycket från min förra grav, så det är inget jag misstar mig på, tyvärr. Med dottern fick jag foglossning i v 18 som sedan följde med resten av graviditeten.. hemskt var det.. Så jag blev inte alls glad när ja kände den ilande, strålande smärtan igår, bara en liten stund, men jag kände den.. Hoppas det bara var tillfälligt! 
Har du känt något sådant?

Ja, usch, ivf är ett helvete. Samtidigt känner jag Nu, när vi lyckats, att det var värt varenda minut och varenda tår. Jag skulle så väldigt gärna vilja ha ett litet syskon så småningom och med tanke på min höga ålder så lär vi ju snart vara igång igen...

Hur tänker ni Andra? Kommer ni att försöka med syskon?

Har inga bra erfarenheter av dom dock. Läst att en del i gruppen tycker dom är bra, och de är ju bra, men jag personligen gillar dom inte alls, dels för att de är obekvämt, och dels för att dom inte hjälpte ett skvatt. Dock ska det kommas ihåg att de va 9 år sedan jag va gravid sist, så det kan ha hänt mycket på bältesfronten vilket har gjort att dom kanske är bättre idag.

Så känner jag att det kommer oftare och blir ett problem sen längre fram så ska jag definitivt ge det ett försök :)

Skönt att du känner dig stark i kroppen igen! Inga andra krämpor heller? :)

Jag känner inte heller av nånting förutom de jag nyss nämnde att ja kände igår då, men det kan ju ha varit tillfälligt. Annars mår jag hur bra som helst, gyllene andra trimestern kanske?!;)