Tjejen vill ha öppen relation, inte jag

Ja du har såklart helt rätt i allt du skriver. Monogama förhållanden kan också vara skit och tvåsamhetsnormen ställer till med massa problem den också. Jag tror inte någon relation är bra om det inte finns ärlighet, öppenhet och en vilja att alla parter ska må bra i relationen.

Poly gör män våldsammare, det ökar ojämnlikhet, det gör det omöjligt för kvinnor att ha en djup relation med män, det formar sex till någonting oberört som spiller över till resten av livet, det hindrar långsiktigt fördelsaktiga relationer. Det rubbar stabiliteten för barn.

Jag tror tyvärr som flera andra att det är svårt för er att långsiktigt bli lyckliga ihop. Med grundläggande frågor tror jag inte att det går att ?vinna?, eller hitta rätt argument. Det kanske kan jämföras med att vilja ha barn/inte vilja ha barn eller något annat djupgående. Det kanske går att trycka undan sina känslor, försöka övertyga sig själv eller den andra etc, men blir ni båda verkligen lyckliga då?

Jag gjorde något liknande. Jag var runt 20 när jag insåg att monogami inte var min grej. När jag något år senare inledde nästa seriösa relation pratade jag och min partner mycket om bl a sex. Han såg det ungefär som du verkar se det, men han sa att han "gick han med på" att jag "fick" sexa med andra, både kvinnor och män, men han ville inte att jag skulle berätta om det. Vi var galet kära och lyckliga, och jag låg ett par gånger med någon annan. Ett par månader in i relationen fick han veta att jag de facto hade haft sex med någon annan. Han blev förkrossad och insåg att han hade sagt att det var okej utan att förstå hur det faktiskt skulle känna. Han var inte arg eller något, men insåg att om vi skulle ha en framtid skulle han inte kunna tänka sig att "dela mig" som han sa. Där och då var jag så jäkla kär att jag var villig att göra vad som helst. Jag försökte övertyga mig om att det skulle funka. Jag sa ok.

Vi hade det mycket bra på många sätt. Kära, lyckliga, bästa vänner.

Ibland hade vi diskussioner om sex och vi jämkade oss till något slags mitt emellan. Trekant med extra tjej, parklubb där jag hånglade med andra och lite hjälpande händer etc. Men ändå var det alltid så att vi båda var lite besvikna. Jag blev bitter ? han hade ju sagt ok först och ändrat sig när jag var för kär för att avsluta! Han blev besviken ? jag hade ju sagt ok och ändå föreslog jag och inledde och visade att jag ville med andra. En gång på parklubb sken hans känslor igenom, han förklarade att han visste att han inte hade någon ?rätt? att vara sårad och må dåligt över att se mig kyssa någon annan, men ändå kände han det. Ibland gick vi sönder ihop, antingen jag när jag kände att jag var hemsk och dum som inte kunde ?nöja mig? med bara honom som jag älskade så, eller han när han kände att han var knäpp som inte kunde känna sig trygg och säker utan gick på samhällsnormer om ägande.

Efter mycket hjärta och smärta och ytterligare några år bestämde vi oss för att testa ett öppnare förhållande. (Eller om jag är ärlig så här i efterhand var det snarare ett ultimatum från mig och han gick med på det). Det tärde oerhört på honom och hans smärta tärde på mig. Ett par år senare gjorde vi slut.

Han är fortfarande mitt livs stora kärlek. Jag önskar så att vi skulle kunna känt likadant kring detta. Vi försökte verkligen. Vi anpassade, diskuterade, letade kompromissen. Vi hittade lösningar som fungerade någorlunda för tillfället där ingen var jättemissnöjd, men vi hittade aldrig lösningen när båda var riktigt nöjda och lyckliga, sådär för resten av livet.

Åh, nu blir jag nostalgisk. Saknar. Längtar. Vi är vänner och vi har några gånger några år senare haft sex igen, men jag vet att det smärtar honom...

Jag ska aldrig mer kompromissa bort det. 

Det gjorde jag inte.

Poly kan säkert fungera, men i stort är det inte optimalt.

Sen undrar jag lite...

Vad händer när du börjar gilla en partner mer än den andra?

Vad händer när du har bättre sex med en partner eller att en av dina partners har bättre sex med sina andra partners?

Vad händer om en av dina partners inte själv har någon annan partner?

Vilken partner väljer du om du måste prioritera?

Hur vet du att dina partners har samma överenskommelser som dig och följer dem, och inte drar på sig en könssjukdom?

Vad händer om en partner blir gravid?

Vad händer om du får till exempel cancer?