BF Februari 2019

Hej, är relativt färsk på familjeliv så hoppar in i tråden rätt sent! Är gravid med mitt första barn, jag är i vecka 15+4. Jag är 27 år gammal, och min partner och jag har varit tillsammans i cirka 1 år. Min mens var sen, så tog ett graviditetstest som visade potisivt. Första känslan var panik men samtidigt så blev jag glad, likaså min partner. Panikartat, men med glädje! Köpte 3 till som alla visade starka streck. Berättade för familjen vid vecka 12 ungefär, samtliga blev glada för vår skull. Har därefter gått på 4 veckors semester så väntar med att berätta för min chef samt kollegor tills jag kommit tillbaka från ledigheten. 

Jag har en liten uppsvälld mage, mest på kvällarna, eller när jag ätit något. Ingen sorts illamående har drabbat mig, men jag har däremot ett luktsinne som förstärkts! Andra symtom är att jag springer på toaletten konstant, särskilt på nätterna. Har dock minskat nu vilket känns otroligt skönt för sömnen. Cravings jag har är mat, olika maträtter bara. Kan ibland kolla hashtags eller googla för att få se olika matbilder hahha. 

Har varit på inskrivningssamtal hos BM, inget KUB eller VUL gjort utan har mitt RUL

13 semptember. Känns som en evighet dit! Vill veta att allt är som det ska därinne, och mina tankar är väldigt många. Känns ibland som att jag inte ens är gravid..

Jag hoppas på ett friskt barn för det första, och för de andra att knodden ska ligga rätt till för att eventuellt kunna se kön.

Känns bra att få läsa om era graviditeter, och grattis till er alla såklart! :)

Hej!

Nu vågar jag också skriva här tror jag. Gick in i vecka 16 igår och har bestämt mig för att nu MÅSTE jag börja njuta av detta. Vi har hållt på i nästan fyra år för att få till en graviditet, det funkade till slut under IVF två. På vägen hit har jag haft ett MF och två kemiska graviditeter så man kan nästan inte tro det nu när det är sant!

Allt har sett bra ut hittills! Den enda fördelen med att bli gravid via IVF är väl att man får ett tidigt ultraljud, i vårt fall i vecka 8. Och sen gjorde vi KUB, mest för ultraljudets skull om jag ska va ärlig. Så har fått se bebisen två gånger och alllt har sett bra ut båda gångerna!! RUL är först v 20 för oss dock, så långt kvar!

Jag har inte Fb men har gärna kontakt med er som är i samma sits ändå :)

En sak har jag oroat mig för den senaste veckan och det är att magen liksom blivit mindre känns det som. Den va ju inte stor innan men ändå en antydan. Möjligen att den blivit lite högre istället, men plattare. Läste att nån verkade ha samma? Är ni några fler med liknande erfarenhet? Till saken kanske hör att jag har bakåttippad livmoder. Vill att magen ska bli jättestor nu!! :) och att det ska vara februari :)

Grattis till er oxå!!! Ni har ju hålit på ett par år längre än oss men visst känner man sig mör efter alla dessa år av väntan och försök?!. Jag trodde att jag skulle vara såååå lycklig nu och det är jag ju såklart men alla dessa år av misslyckanden ligger ändå kvar någonstans där i bakhuvudet och gör att jag inte kan glädjas fullt ut. Men man har ju ett tag kvar och jag känner att varje dag tar mig närmare vårt lilla mirakel och att sorgen efter alla år av försök släpper mer och mer. Känner du likadant?

Ska du göra kejsarsnitt pga ditt myom eller är det av annan anledning?

För det första, ett stort grattis till graviditeten! Och för det andra, vad roligt att vi har RUL samma dag! :) 

Mammatights och byxor är inköpta och används trots att de är liiite för stora än haha. Det är plågsamt att försöka ha andra kläder, typ jeans. 

Hur har ni det med gravidbesvär där ute? Mår ni illa fortfarande? Jag tror jag har börjat få foglossning - REDAN - liksom?!? Och ibland låser sig min höft. Så knäppt att gå igenom alla dessa besvär så tidigt i graviditeten haha. Om tre dagar är det dags för KUB-testet och jag längtar så <3