CatlinB skrev 2018-04-20 21:24:50 följande:
Sjätte försöket gillt!! Hoppas jag!!! :)
Din historia låter inte som en höjdare precis så jag förstår verkligen att det är med blandade känslor kring det. Jag hoppas innerligen att det inte blir så denna gången, dem säger att den ena graviditeten inte är den andra likt.. Vi får hoppas på det!
Skönt att du får stöd från mvc redan nu, all hjälp är uppskattad och speciellt om man redan gått igenom något jobbigt.
Nu är dina barn äldre än vad min son är, han är 1 år, men känner du någonsin oro över att tiden inte kommer räcka för att ha en ny liten en (plus 3 hundar)?
Jag måste vara ärlig och säga att det skrämmer mig ibland. Inte att tiden inte kommer räcka kanske men just det här med att vara där lika mycket för båda samtidigt (det är ju helt omöjligt ibland?)..
Och du som redan har två barn, hur är det?
Jag vill så gärna ha ett syskon till han då jag själv är uppväxt med 4 syskon och vi har alltid haft det så himla kul, och stöttat varandra oavsett. Det är en fin kärlek att få uppleva. Jag är bara så rädd för att vara otillräcklig.
Sen skrämmer förlossningen mig också, är berättigad en snitt men båda ni två verkar ha haft ofantligt ont och lidit mycket av det... Hade du gjort om snitt igen eller hade du hellre fött vaginalt?
Läste att du är 30, det är jag också. Och jag har bim dagen efter dig, 5/5. Hade äl i helgen men är tveksam då jag fick bruna flytningar. Har ännu idag så tre dagar, väldigt sparsamma dock. Men jag brukar aldrig ha det så tänker ju automatiskt det är nåt fel med ägglossningen :/ men vi får se :)
Vi får verkligen hoppas att graviditeterna kan vara helt olika! Ja, samma här! Tiden kommer nog räcka men att kunna vara där lika mycket för alla. Jag upplever det svårt nu redan med två. Fast jag tror lite svårare gör det att ett av barnen är mitt och andra är bonusbarn. Men det har tiden hjälpt med och det har blivit lättare och jag hoppas det blir ännu lättare senare.
Jag har funderat mycket på om jag vill ha snitt eller inte. Men jag vet inte. På nåt sätt vill jag uppleva vaginal förlossning om detr möjligt men det är inte säkert jag får det heller. Under snittet hamnade de skära upp livmodern extra mycket för att få ut henne och det kan vara ett hinder för vaginal förlossning sen. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket nu och ta det först senare sen då en läkare gjort bedömning vad hen rekommenderar för mig. Så jag nu inte ställer in mig på nåt och sen blir besviken. Och sen då jag vet hur graviditeten har varit.
