EIJ90

Äldre 31 Mar 13:54

1367 svar

Bli gravid efter missfall följas åt

Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

Honsomlängtar

Äldre 19 Dec 20:23

#1240

Jojjans skrev 2018-12-19 19:35:25 följande:

Hej, vad ledsen jag blir att höra att det inte gick bra för dig (var också med i BF aug-tråden). Och vad jobbigt att behöva vänta ända till januari för tid. Hoppas kroppen sköter det själv innan dess. Stor kram!

Läste ditt inlägg också förut, så ledsen för eran skull med, 2019 får allt va vårat år käbner jag.

Ja jag hoppas kroppen sköter de själv tills dess. Känns ändå jobbigt att behöva vänta nästan 3 veckor på tid.

Men jobbar hela jul och nyår så har tankarna på annat iallafall, hur mår du? <3

Anonym (NN)

Äldre 19 Dec 20:42

#1241

Honsomlängtar skrev 2018-12-19 19:21:06 följande:

Hoppar in här efter dagens sista ultraljud.

Skulle idag varit i vecka 7+6 men fick förra veckan reda på att de antagligen är ett Ma, så idag fick jag de bekräftat, det va våran första graviditet.

Gjorde dock abort som 15 åring så vet vilken smärta jag kommer få gå igenom.

Fått tid den 2 januari för att få hjälp att få ut allt.

Dock i en helt annan stad då jag måste va inlagd pga tidigare biverkningar som jag fick som 15 åring.

Och pga de har inte vårat sjukhus plats.

Är skit rädd men vi e fast beslutna att försöka igen så fort allt e ute och jag slutat blöda.

Så hoppas jag får stanna här hos er, känns skönt med fler som vart med om samma så man kan bolla med folk.

Jag beklagar =( Var nyligen med om samma sak själv så jag vet hur förjävligt det känns. Skulle ha varit i v 12 med första barnet men fick på KUB reda på att inget hjärta slog och att den var lika liten som i v 8. Hade fått tid för skrapning nu på fredag men fick idag bekräftat att kroppen tagit hand om det själv nu i helgen=/ Vi ska också försöka så snabbt som vi bara kan, men jag är verkligen livrädd för nästa graviditet..har ingen aning om hur jag ska kunna slappna av och njuta... Håller tummarna för att allt går bra för dig <3

Honsomlängtar

Äldre 19 Dec 20:50

#1242

Anonym (NN) skrev 2018-12-19 20:42:14 följande:

Jag beklagar =( Var nyligen med om samma sak själv så jag vet hur förjävligt det känns. Skulle ha varit i v 12 med första barnet men fick på KUB reda på att inget hjärta slog och att den var lika liten som i v 8. Hade fått tid för skrapning nu på fredag men fick idag bekräftat att kroppen tagit hand om det själv nu i helgen=/ Vi ska också försöka så snabbt som vi bara kan, men jag är verkligen livrädd för nästa graviditet..har ingen aning om hur jag ska kunna slappna av och njuta... Håller tummarna för att allt går bra för dig <3

Beklagar verkligen :( <3

Ja livrädd kommer man va, men det gav mig en lärdom att sätta ner foten mer mot mvc Ang tidigt ultraljud.

Jag är livrädd att bli gravid igen för att få mf eller ma men samtidigt tänker jag att kroppen kanske hjälper till om allt inte står rätt till med bebisen.

Jag har dock lätt för att stänga av allt tyvärr vilket jag gjort med detta.

Anonym (NN)

Äldre 19 Dec 21:08

#1243

Honsomlängtar skrev 2018-12-19 20:50:44 följande:

Beklagar verkligen :( <3

Ja livrädd kommer man va, men det gav mig en lärdom att sätta ner foten mer mot mvc Ang tidigt ultraljud.

Jag är livrädd att bli gravid igen för att få mf eller ma men samtidigt tänker jag att kroppen kanske hjälper till om allt inte står rätt till med bebisen.

Jag har dock lätt för att stänga av allt tyvärr vilket jag gjort med detta.

Ja, samma här =/ I min kommun får man bara rul.. Dom har otroligt lite resurser och har inte ens möjlighet att göra ultraljud på plats utan måste skicka remiss till ett sjukhus i en annan stad.. Jag hade en 4-5 dagar där mina symtom försvann och hörde av mig till min bm och undrade om det var normalt eller om jag skulle vara orolig. Fick inget riktigt svar mer än att hon ju hade berättat att dom inte kunde erbjuda ul och sa åt mig att gå privat i så fall. "dom flesta graviditeter går ju faktiskt bra" Avslutade lite hurtigt med "vi ses den xx om du inte fått missfall!" Symtomen kom tillbaka och jag kände mig lite lugnare ändå (googlade och fick fram mycket om spökveckor och jag hade ju varken haft ont eller blött något)

Bokade KUB privat, lite spontant - jag var ändå lite orolig förut och tyckte inte det skiljde så mycket i pris mellan ul och kub att det var värt att "bara" boka ul. Så fick jag ju det beskedet där.. Men oj vad gulliga och hjälpsamma dom var där! Fick svar på alla mina frågor, jättebra stöttning och dom hjälpte verkligen till med allt. Funderar nu på om det är värt att betala för att gå privat där hela nästa graviditet.. Bara vetskapen att inte behöva kämpa för rätten till ul och att faktiskt få svar på ens frågor...

Ja, den vanligaste anledningen till att det blir missfall är ju för att det är något fel på bebisen, men det hjälper ju inte just nu. Jag är ju så klart tacksam över att det inte blev så att den klarade sig men att vi upptäckte det senare i graviditeten och varit tvungna att ta beslut om sen abort.. Men som sagt..just nu hjälper inte den vetskapen mycket.. Det är fortfarande skitjobbigt och man har ju förlorat sitt blivande barn =(

Jag är lite tvärt om dig - alla känslor sitter utanpå och jag bryter ihop helt..så jag önskar ju lite att jag kunde bara stänga av ett tag.. Även fast det kanske inte är så bra alla gånger det heller.. Jag tror att jag behöver bli gravid igen för att kunna lämna det här bakom mig..hoppas bara det inte tar för lång tid för jag tror inte det är bra att gå och älta saker heller.. På så sätt är det kanske bra att kunna stänga av.. få lite distans även i början?

Jojjans

Äldre 19 Dec 21:09

#1244

Honsomlängtar skrev 2018-12-19 20:23:33 följande:

Läste ditt inlägg också förut, så ledsen för eran skull med, 2019 får allt va vårat år käbner jag.

Ja jag hoppas kroppen sköter de själv tills dess. Känns ändå jobbigt att behöva vänta nästan 3 veckor på tid.

Men jobbar hela jul och nyår så har tankarna på annat iallafall, hur mår du? <3

Jag trodde jag tog det ok, det var trots allt ingenting mot att förlora sin älskade bebis i vecka 16 efter kub och allt.

Men nu några dagar efteråt är jag verkligen på botten. Har tröstat mig efter första missfallet att ?nästa gång kommer det säkert gå bra, vad är oddsen att det går dåligt igen? osv. Men nu känner jag mig bara uppgiven, som att mitt liv är förstört och som att det inte ens skulle trösta eller hjälpa med en ny graviditet. Allt jag drömde om har gått i kras och jag känner mig försenad till livet liksom... fyller snart 33 vilket är en ångestålder för mig, och jag mådde dåligt redan förra graviditeten att jag skulle hinna fylla så mycket innan han föddes. Nu kommer jag inte ens vara gravid då, vill bara lägga mig ner och ge upp :,(

Jojjans

Äldre 19 Dec 21:10

#1245

Honsomlängtar skrev 2018-12-19 20:50:44 följande:

Beklagar verkligen :( <3

Ja livrädd kommer man va, men det gav mig en lärdom att sätta ner foten mer mot mvc Ang tidigt ultraljud.

Jag är livrädd att bli gravid igen för att få mf eller ma men samtidigt tänker jag att kroppen kanske hjälper till om allt inte står rätt till med bebisen.

Jag har dock lätt för att stänga av allt tyvärr vilket jag gjort med detta.

Hur känner du inför allt? Skönt på ett sätt att du kan stänga av och slippa tänka på det, men glöm inte att öppna ventilen ibland och bearbeta känslorna <3

Honsomlängtar

Äldre 19 Dec 21:32

#1246

Jojjans skrev 2018-12-19 21:09:27 följande:

Jag trodde jag tog det ok, det var trots allt ingenting mot att förlora sin älskade bebis i vecka 16 efter kub och allt.

Men nu några dagar efteråt är jag verkligen på botten. Har tröstat mig efter första missfallet att ?nästa gång kommer det säkert gå bra, vad är oddsen att det går dåligt igen? osv. Men nu känner jag mig bara uppgiven, som att mitt liv är förstört och som att det inte ens skulle trösta eller hjälpa med en ny graviditet. Allt jag drömde om har gått i kras och jag känner mig försenad till livet liksom... fyller snart 33 vilket är en ångestålder för mig, och jag mådde dåligt redan förra graviditeten att jag skulle hinna fylla så mycket innan han föddes. Nu kommer jag inte ens vara gravid då, vill bara lägga mig ner och ge upp :,(

Jojjans skrev 2018-12-19 21:10:35 följande:

Hur känner du inför allt? Skönt på ett sätt att du kan stänga av och slippa tänka på det, men glöm inte att öppna ventilen ibland och bearbeta känslorna <3

Jag vill mest bara få allt överstökat så man kan börja på en ny kula.

Jo de är tyvärr en nackdel att jag stänger av lätt. Men har haft ptsd sen barn så tror de ligger i bakgrunden varför jag stänger av.

Ventilerar mig i dagbok och på familjeliv. I verkliga livet har jag svårt att visa känslor efter hela min uppväxt.

Miccim

Äldre 19 Dec 22:27

#1247

Jojjans skrev 2018-12-19 21:09:27 följande:

Jag trodde jag tog det ok, det var trots allt ingenting mot att förlora sin älskade bebis i vecka 16 efter kub och allt.

Men nu några dagar efteråt är jag verkligen på botten. Har tröstat mig efter första missfallet att ?nästa gång kommer det säkert gå bra, vad är oddsen att det går dåligt igen? osv. Men nu känner jag mig bara uppgiven, som att mitt liv är förstört och som att det inte ens skulle trösta eller hjälpa med en ny graviditet. Allt jag drömde om har gått i kras och jag känner mig försenad till livet liksom... fyller snart 33 vilket är en ångestålder för mig, och jag mådde dåligt redan förra graviditeten att jag skulle hinna fylla så mycket innan han föddes. Nu kommer jag inte ens vara gravid då, vill bara lägga mig ner och ge upp :,(

Jojjans skrev 2018-12-18 11:07:11 följande:

Det var för bra för att vara sant. 5+3 började jag blöda och har nu fått årets andra missfall. Att vi inte bara kunde få vara glada...

Beklagar verkligen! Så hemskt för er att det blev missfall. Även fast det fysiskt och psykiskt inte är värre än ditt sena missfall så läggs ju dessa två missfall ihop, och på så sätt blir det ju ännu värre. Kan tänka mig att du känner dig väldigt uppgiven. Det är verkligen inte konstigt alls att det har gjort så att du nått botten.

Får du något stöd från någon kurator? Annars rekommenderar jag det. För mig fungerade det inte att hålla känslorna inne, bita ihop och leva vidare. Jag har inte pratat med någon fysiskt om det. Smällen kom nu i min tredje graviditet för året (fick två missfall under sommaren), då jag fick en störtblödning. Jag var övertygad om att det blev missfall en tredje gång och bröt ihop totalt, så nu har jag blivit sjukskriven och går till kurator för det inte gick att hantera längre. Och det även fast ultraljudet visade att allt var som det skulle.

Det är så fysiskt och psykiskt påfrestande att vara gravid så länge sammanlagt. Att gå igenom den första oros-tiden flera gånger. Att hormonerna ska in i kroppen med alla gravid-symptom och sedan ut ur kroppen igen. Sådan ilska och irritation jag hade i kroppen båda gångerna hormonerna skulle ut ur kroppen igen.

Beklagar igen..

Verma

Äldre 19 Dec 22:39

#1248

Hej på er!
Jag hoppar in här om jag får då jag tänkt starta en likadan tråd

Precis som många här har jag ganska nyligen gått igenom ett MA: I början av september konstaterades på ultraljud i vecka 12 att mitt foster dött vecka 8. Efter missfallet blödde jag i nästan 2 veckor. Sedan uppehåll i någon vecka och så kraftiga blödningar igen. Vi bestämde oss för att försöka på en gång igen. Jag var så fruktansvärt ledsen och tänkte att det är det enda sättet jag kan gå vidare på. Har använt ägglossningstest och fått positivt resultat under de två senaste ägglossningarna. Men ändå vill det sig inte. Jag vet att det ännu inte gått så lång tid, men jag blir så ledsen varje gång mensen kommer igen... Jag önskar att jag kunde ta det lugnare, vara lite cool och inte ha typ stressex just bara för att inte missa rätt dagar. Ja, ni fattar.

Så är det verkligen en babyboom nu i min bekantskapskrets. Två nära väninnor försöker bli gravida och idag fick jag höra att ytterligare två av mina närmsta vänner är gravida. Naturligtvis är jag glad för deras skull. Men samtidigt blir jag också ledsen för min egen. Och så skäms jag. Jag vet inte, är bara så livrädd för att inte vara gravid då det beräknade datumet från förra graviditeten är i mars. Och det mitt bland alla mina vänners gravidmagar.

Jag gissar att ni förstår hur det känns och jag tror att det kan vara skönt att få följas åt här med er som gått igenom samma sak och är lite i samma sits.

Skickar en kram!

Verma

Äldre 19 Dec 23:01

#1249

Jojjans skrev 2018-12-19 21:09:27 följande:

Jag trodde jag tog det ok, det var trots allt ingenting mot att förlora sin älskade bebis i vecka 16 efter kub och allt.

Men nu några dagar efteråt är jag verkligen på botten. Har tröstat mig efter första missfallet att ?nästa gång kommer det säkert gå bra, vad är oddsen att det går dåligt igen? osv. Men nu känner jag mig bara uppgiven, som att mitt liv är förstört och som att det inte ens skulle trösta eller hjälpa med en ny graviditet. Allt jag drömde om har gått i kras och jag känner mig försenad till livet liksom... fyller snart 33 vilket är en ångestålder för mig, och jag mådde dåligt redan förra graviditeten att jag skulle hinna fylla så mycket innan han föddes. Nu kommer jag inte ens vara gravid då, vill bara lägga mig ner och ge upp :,(

Honsomlängtar skrev 2018-12-19 19:21:06 följande:

Hoppar in här efter dagens sista ultraljud.

Skulle idag varit i vecka 7+6 men fick förra veckan reda på att de antagligen är ett Ma, så idag fick jag de bekräftat, det va våran första graviditet.

Gjorde dock abort som 15 åring så vet vilken smärta jag kommer få gå igenom.

Fått tid den 2 januari för att få hjälp att få ut allt.

Dock i en helt annan stad då jag måste va inlagd pga tidigare biverkningar som jag fick som 15 åring.

Och pga de har inte vårat sjukhus plats.

Är skit rädd men vi e fast beslutna att försöka igen så fort allt e ute och jag slutat blöda.

Så hoppas jag får stanna här hos er, känns skönt med fler som vart med om samma så man kan bolla med folk.

Anonym (NN) skrev 2018-12-19 21:08:14 följande:

Ja, samma här =/ I min kommun får man bara rul.. Dom har otroligt lite resurser och har inte ens möjlighet att göra ultraljud på plats utan måste skicka remiss till ett sjukhus i en annan stad.. Jag hade en 4-5 dagar där mina symtom försvann och hörde av mig till min bm och undrade om det var normalt eller om jag skulle vara orolig. Fick inget riktigt svar mer än att hon ju hade berättat att dom inte kunde erbjuda ul och sa åt mig att gå privat i så fall. "dom flesta graviditeter går ju faktiskt bra" Avslutade lite hurtigt med "vi ses den xx om du inte fått missfall!" Symtomen kom tillbaka och jag kände mig lite lugnare ändå (googlade och fick fram mycket om spökveckor och jag hade ju varken haft ont eller blött något)

Bokade KUB privat, lite spontant - jag var ändå lite orolig förut och tyckte inte det skiljde så mycket i pris mellan ul och kub att det var värt att "bara" boka ul. Så fick jag ju det beskedet där.. Men oj vad gulliga och hjälpsamma dom var där! Fick svar på alla mina frågor, jättebra stöttning och dom hjälpte verkligen till med allt. Funderar nu på om det är värt att betala för att gå privat där hela nästa graviditet.. Bara vetskapen att inte behöva kämpa för rätten till ul och att faktiskt få svar på ens frågor...

Ja, den vanligaste anledningen till att det blir missfall är ju för att det är något fel på bebisen, men det hjälper ju inte just nu. Jag är ju så klart tacksam över att det inte blev så att den klarade sig men att vi upptäckte det senare i graviditeten och varit tvungna att ta beslut om sen abort.. Men som sagt..just nu hjälper inte den vetskapen mycket.. Det är fortfarande skitjobbigt och man har ju förlorat sitt blivande barn =(

Jag är lite tvärt om dig - alla känslor sitter utanpå och jag bryter ihop helt..så jag önskar ju lite att jag kunde bara stänga av ett tag.. Även fast det kanske inte är så bra alla gånger det heller.. Jag tror att jag behöver bli gravid igen för att kunna lämna det här bakom mig..hoppas bara det inte tar för lång tid för jag tror inte det är bra att gå och älta saker heller.. På så sätt är det kanske bra att kunna stänga av.. få lite distans även i början?

Nu har jag hunnit läsa i kapp lite. Och åh så tråkigt, beklagar verkligen! Livet är inte rättvist...

Styrkekram

Bli gravid efter missfall följas åt

INNEHÅLL