• EIJ90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • Anonym (.)
    Jojjans skrev 2019-01-08 11:46:59 följande:
    Den där tidsstressen kan jag verkligen relatera till, så många av mins bekanta och vänner som har barn sen många år tillbaka, som har hunnit skaffa flera barn, och vi är inte ens gravida än. Jag känner mig så gammal, och har inte ens påbörjat det liv som jag alltid drömt om.

    Det kommer bli bra till slut, det är det enda jag försöker trösta mig med. Det kommer lösa sig och då kommer det kännas som att det alltid var menat att det skulle bli så.

    Ja..det känns som att alla är gravida eller har barn redan... min yngsta lillasyster är som sagt gravid, min andra lillasyster är också gravid och ska ha ganska snart och min tredje lillasyster är redan trebarnsmamma... sedan vänner och bekanta på det..


    Så är det ju..förhoppningsvis i alla fall..känns så surt bara att livet går under tiden... planen var ju inte att bli en gammal mamma :(


     

  • Jojjans
    Anonym (.) skrev 2019-01-08 12:38:58 följande:

    Ja..det känns som att alla är gravida eller har barn redan... min yngsta lillasyster är som sagt gravid, min andra lillasyster är också gravid och ska ha ganska snart och min tredje lillasyster är redan trebarnsmamma... sedan vänner och bekanta på det..

    Så är det ju..förhoppningsvis i alla fall..känns så surt bara att livet går under tiden... planen var ju inte att bli en gammal mamma :(

     


    Åå jag känner så igen mig i det du skriver! Jag har alltid trott att jag skulle bli en ung mamma men fyllde precis 33. Vill gärna hinna med att få fler än 2 barn och känner mig så stressad. Hur gammal är du om du vill berätta?
  • Anonym (.)
    Jojjans skrev 2019-01-08 14:29:52 följande:
    Åå jag känner så igen mig i det du skriver! Jag har alltid trott att jag skulle bli en ung mamma men fyllde precis 33. Vill gärna hinna med att få fler än 2 barn och känner mig så stressad. Hur gammal är du om du vill berätta?
    Då är vi ungefär lika gamla, är också 33 - fyller 34 senare i år.. (också en sak som spär på det jobbiga - jag skulle iaf hinna få mitt första barn innan jag fyller 34, nu är det kört..) Vi är väl  egentligen inte SÅ gamla, men tiden går ju..och ska man som du säger hinna med fler barn så ...ja... och med tanke på att jag nyss var 20 så.. hehe..
  • Jojjans
    Anonym (.) skrev 2019-01-08 14:52:29 följande:

    Då är vi ungefär lika gamla, är också 33 - fyller 34 senare i år.. (också en sak som spär på det jobbiga - jag skulle iaf hinna få mitt första barn innan jag fyller 34, nu är det kört..) Vi är väl  egentligen inte SÅ gamla, men tiden går ju..och ska man som du säger hinna med fler barn så ...ja... och med tanke på att jag nyss var 20 så.. hehe..


    Ja, jag hade 33 som min ångestålder, jag ville få barn närmre 30 än 35. När jag blev gravid i maj så kändes det redan då så ångestladdat att hinna fylla 33 innan bebisen kom, även om det bara hade varit 1,5 månader senare. Men nu vet jag knappt om vi hinner innan jag fyller 34. Vet att jag är väldigt fertil fortfarande och attman kan få barn många år efter 40, men det var inte så jag tänkt mig livet.

    Det tröstar mig dock lite att tänka på att jag sparat det bästa till sist...
  • Anonym (.)
    Jojjans skrev 2019-01-08 15:03:02 följande:
    Ja, jag hade 33 som min ångestålder, jag ville få barn närmre 30 än 35. När jag blev gravid i maj så kändes det redan då så ångestladdat att hinna fylla 33 innan bebisen kom, även om det bara hade varit 1,5 månader senare. Men nu vet jag knappt om vi hinner innan jag fyller 34. Vet att jag är väldigt fertil fortfarande och attman kan få barn många år efter 40, men det var inte så jag tänkt mig livet.

    Det tröstar mig dock lite att tänka på att jag sparat det bästa till sist...
    Jag hade planerat att få första barnet när jag var 23 haha.... Men man får tänka positivt.. Resor jag gjort som jag inte hade kunnat göra med barn, hade varit separerad med barnets pappa om jag fått barn så tidigt...Har varit tillsammans med min man i 8 år nu men försöker tänka att vi ju hunnit köpa hus nu, kommer hinna renovera lite mer innan..sådana där praktiska saker..
  • Eureka

    Har hängt lite här i tråden tidigare och kikar in ibland. Är nu gravid igen i v10 och hoppas på det bästa denna gång. Har en liten sedan tidigare. Läst lite om era tankar kring ålder. Jag förstår! Det blir en stress. Ville bara skicka lite omtanke och pepp att dessa tankar troligtvis ändras när de små väl kommer. Helt plötsligt är det inte viktigt längre. Sen är alla såklart olika, men tänkte det kunde vara en tröst för någon kanske. Kramar till er och håller tummarna hårt för att det är er tur nu!

  • Jojjans
    Anonym (.) skrev 2019-01-08 15:08:56 följande:

    Jag hade planerat att få första barnet när jag var 23 haha.... Men man får tänka positivt.. Resor jag gjort som jag inte hade kunnat göra med barn, hade varit separerad med barnets pappa om jag fått barn så tidigt...Har varit tillsammans med min man i 8 år nu men försöker tänka att vi ju hunnit köpa hus nu, kommer hinna renovera lite mer innan..sådana där praktiska saker..


    Haha ja, jag har haft liknande tankar. Var gravid och gjorde abort första gången vid 21. Trodde det inte skulle dröja så länge då. Men har tagit tid att träffa rätt person att dela livet med. Har gett upp flera personer på vägen, mycket för att dom inte varit redo. Träffade min nuvarande partner för 3 år sen men då var han bara 22, så enstor åldersskillnad och han var verkligen inte redo. Nånstans är jag ändå lycklig att jag gör den här resan med honom, och i slutändan kommer det bli så fint att få dela det. Jag känner väl också att allt många andra gör efter barn har jag gjort innan. Bara jag hinner bli mamma så kommer jag säkert inte ångra något.
  • Jojjans
    Eureka skrev 2019-01-08 15:12:28 följande:

    Har hängt lite här i tråden tidigare och kikar in ibland. Är nu gravid igen i v10 och hoppas på det bästa denna gång. Har en liten sedan tidigare. Läst lite om era tankar kring ålder. Jag förstår! Det blir en stress. Ville bara skicka lite omtanke och pepp att dessa tankar troligtvis ändras när de små väl kommer. Helt plötsligt är det inte viktigt längre. Sen är alla såklart olika, men tänkte det kunde vara en tröst för någon kanske. Kramar till er och håller tummarna hårt för att det är er tur nu!


    Hej, vad gullig du är som tittar in! Jag håller lite koll i er BF-tråd med. Kommer inte undan notifikationerna så jag går in och läser och drömmer mig bort.

    Men du har såå rätt, det är sånt man känner innan man är framme vid målet. Precis som jag skrev: Det kommer lösa sig och då kommer det kännas som att det alltid var menat att det skulle bli så.

    Det är bara nu innan som man föreställer sig och sen bir besviken. Hade man mer accepterat hur livet formade sig så hade man nog inte tyckt att det var lika jobbigt.
  • Eureka
    Jojjans skrev 2019-01-08 15:45:48 följande:

    Hej, vad gullig du är som tittar in! Jag håller lite koll i er BF-tråd med. Kommer inte undan notifikationerna så jag går in och läser och drömmer mig bort.

    Men du har såå rätt, det är sånt man känner innan man är framme vid målet. Precis som jag skrev: Det kommer lösa sig och då kommer det kännas som att det alltid var menat att det skulle bli så.

    Det är bara nu innan som man föreställer sig och sen bir besviken. Hade man mer accepterat hur livet formade sig så hade man nog inte tyckt att det var lika jobbigt.


    Måste ju kika in och kolla hur det går ibland :). Tycker verkligen det är din tur nu och hoppas innerligt på det! Alla tankar man har är väl ett sätt att reda i sina känslor på helt enkelt. Vad de än handlar om. Men precis som du skriver så är det oviktigt när man väl är vid målet. Även om det känns motigt nu! Tycker du är en riktig kämpe, vi kvinnor får gå igen så mycket och är helt fantastiska varelser. Även om våra kroppar sviker oss ibland så kämpar de många gånger med oss också.
  • Eureka
    Jojjans skrev 2019-01-08 15:45:48 följande:

    Hej, vad gullig du är som tittar in! Jag håller lite koll i er BF-tråd med. Kommer inte undan notifikationerna så jag går in och läser och drömmer mig bort.

    Men du har såå rätt, det är sånt man känner innan man är framme vid målet. Precis som jag skrev: Det kommer lösa sig och då kommer det kännas som att det alltid var menat att det skulle bli så.

    Det är bara nu innan som man föreställer sig och sen bir besviken. Hade man mer accepterat hur livet formade sig så hade man nog inte tyckt att det var lika jobbigt.


    Och förresten, om det blir jobbigt med notifikationerna så säg till. Då får vi skapa en ny grupp! Går ju att fixa :)
Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt