• All makt åt familjerna

    Hur går det för er genusföräldrar?

    Jag var inne och kollade på radikalfeminsten Lady Dahmers blogg. Där skriver hon i ett inlägg om hur hon försöker hantera sin "sterotypa" son. Problemet är att hennes son inte verkar intressera sig för hennes "könsneutrala" lekar utan istället vill leka med bilar och dinosaurier. Ungefär så hår ser LDs uppfostrings filosofi ut: 

    "Man brukar säga att genusmedvetenhet handlar om att tillföra, inte ta bort. Jag håller inte med. Jag tror man måste ta bort för att möjliggöra och öppna andra dörrar. Begränsa för att ge mer frihet."

    Det hon menar är i stort sätt att killar ska leka med dockor och tjejer ska leka med bilar för att motverka könsstereotyper i samhället. Det roligaste med inlägget är att hennes följare också har samma problem. I många av inläggen klagar föräldrar på hur könstereotypa deras barn är.

    några av kommentarerna:

    Hannah:
    "Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?"

    Julie:

    "Min son har också alltid varit väldigt fordons-intresserad. Inget vi föräldrar uppmuntrade eller bekräftade när han var liten. Han första ord var "traktor". I hans fall har detta lett till ett stort intresse för konstruktion och han bygger olika farkoster med lego fritt ur fantasin. Jag upplever inte att det primära syftet är att krascha och krocka dem. Sen har ju många av de spännande fordonen olika samhällsbärande funktioner vilket han också intresserar sig för. Så jag försöker lyfta fram och uppmuntra de positiva aspekter som jag ändå tycker ryms inom hans intresse."

    Nadia:
    "Har själv 2 söner 4år och 5mån. När den stora var liten så var det bara konstruktionsbilar som gällde. Vi fattade ingenting. Hade också aktiv valt att nästan enbart ha "tjejleksaker" hemma. Han var sjövild och tempramentsfull. Slet mig i håret och tänkte som Du, en utmaning. Idag när han är 4år märker man att han ändå är en väldigt lugn, fin, känslig, gosig och mjuk 4åring. Trotts intresset för bilfanskapet. Även andra lekar leks numera även om favoriterna är tåg, konstruktionsbilar."

    Utom några undantag låter dom flesta inläggen så här. Tycker ni ska man tvinga killar leka med dockor och tjejer med bilar för att bryta mot normer? varför verkar dessa föräldrar ha så svårt för att deras barn gör andra val än vad dom själva vill? Hur går det för er genusföräldrar? varför tror ni inte på biologiska skillnader mellan könen?
    http://ladydahmer.nu/2018/january/hur-hanterar-man-stereotyp-pojke.html

    Detta är inte ett bevis för det ena eller det andra. Däremot finns det forskning som tyder på att flickor generellt  har större intresse för människor och pojkar generellt har större intresse för saker(t.ex. bilar).
    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19883140

  • Svar på tråden Hur går det för er genusföräldrar?
  • legomum
    Ärling skrev 2018-02-10 09:39:15 följande:

    Nej visst. Prylarna är ett medel.


    Hur tänker du nu?
  • All makt åt familjerna
    jamenvafan skrev 2018-02-10 01:53:25 följande:

    Nja, det är inte riktigt det hon skriver.

    "Nu kanske ni som är nya här undrar varför jag hatar bilar och varför barn inte får leka stereotypa lekar men vi får ta det nån annan gång, men det är inte så svartvitt som det låter. " Skriver hon.

    Tre personer är inte en fallstudie men jag förstår vad du menar. Hur mycket leksaker påverkar kommer nog vara svårt då de flesta barn får påverkan från många ställen, däribland sådana man som vh inte kan styra över.

    Tror du barn ska få absolut frihet? Ska de få slippa lära sig räkna och läsa om de inte vill? Tror du tvånget att lära sig läsa ger ökad frihet?

    Sen har jag inte sagt att det leder till frihet, men att det leder nog till bättre utveckling. Det är dock inget jag har forskning om.


    Så hon hatar att hennes barn leker "stereotypt" men att hon tydligen har nyanserade anledningar. Det är som att säga jag hatar när barn inte leker "stereotypt" men det är inte så svartvit som det låter. Det låter ganska svartvit. Det dom andra föräldrarna skriver låter också ganska svartvitt. Nej jag tror inte på absolut frihet men jag tycker att det rimligt att barn får bestämma vilka lekar dom leker själva inom rimliga gränser, att leka med bilar är absolut något ett barn bör få göra. Jag förstår inte exakt varför att hindra någon att leka med bilar skulle leda till ett bättre samhälle. Hur kan man applicera dessa teorier på sina barn utan stöd i forskningen om det nu inte finns någon eller om den är omstridd? Även om det skulle finnas forskning som sa att samhället blev något bättre är det rätt att offra barnens lek för att förbättra samhället? Förlorar inte barnen en del av sin barndom om dom inte får bestämma över sin egen lek? Kan det finnas andra metoder som inte offrar barnen men också kan förbättra samhället?
  • Ärling
    legomum skrev 2018-02-10 09:45:12 följande:

    Hur tänker du nu?


    Att man kan använda saker som symboler för att nå det som är målet - att skapa fria individer som ser människor istället för kön.
  • Ärling
    Port II skrev 2018-02-10 09:40:35 följande:

    Att du ifrågasätter hennes benämning hjälper henne inte att lösa konflikterna. Det tar däremot fokus från att lösa konflikterna. "Killarna" och "tjejerna" är bara hennes benämning av de inblandade parterna.

    Det du ska göra att lyssna på hennes historia utan att komma med pekpinnar. Därefter ska du försöka få henne att förstå att "killarna" ser situationen på ett annat sätt. Försök få henne att förstå hur de ser det. Resonera er sedan fram till hur ni konkret kan lösa konflikten.

    Då löser hon inte bara denna konflikt utan kommer att hamna i färre konflikter i framtiden. Oförmåga för att se andras perspektiv är grunden för att hamna i konflikter.


    Jag var otydlig när jag beskrev det du kallar konflikt. Det var inte den delen jsg ville belysa, utan just det här med att säga "killarna" och "tjejerna" trots att det handlar on några få individer.

    Det är några få pojkar i gruppen som blir lite väl stimmiga och högljudda ibland. Då säger personalen till dem. Min dotter ogillar stök och därför tycker hon att de här barnen är dumma. Men de vuxna på förskolan hanterar saken bra och dämpar när det behövs. Jag har också pratat med min dotter om att stökiga barn inte nödvändigtvis är elaka, de bara låter ovanligt mycket.

    Hade det rört sig om en konflikt mellan mitt barn och andra barn hade jag absolut gjort som du skriver.
  • Coccolina

    Har en bekant. Kille aktiv i FI.....

    Han har en dotter och för något år sedan hade vi denna konversation:

    "Hon har aldrig haft klänning, uppsatt hår, något rosa eller dockor! För hon ska inte styras av patriarkatet."

    "Men om hon ville ha klänning då?"

    "Nej hon ska inte styras av patriarkatet! Hon har kommit hem från dagis med hårspännen och det har jag sagt ifrån om att hon inte ska ha! Hon ska inte styras av patriarkatet!!!"

    "Om du hade en son då? Skulle han få ha klänning?"

    " Självklart! Hans kön ska inte begränsa vad han får ha på sig!!"

    "Så du bestämmer att din dotter inte får ha klänning för att hon är flicka, men en son skulle få ha det... Allt för att din dotter inte skall styras och hindras av män så styr du och hindrar henne...."

    Han förstod inte varför jag inte köpte hans resonemang...


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • All makt åt familjerna
    Coccolina skrev 2018-02-10 11:50:57 följande:

    Har en bekant. Kille aktiv i FI.....

    Han har en dotter och för något år sedan hade vi denna konversation:

    "Hon har aldrig haft klänning, uppsatt hår, något rosa eller dockor! För hon ska inte styras av patriarkatet."

    "Men om hon ville ha klänning då?"

    "Nej hon ska inte styras av patriarkatet! Hon har kommit hem från dagis med hårspännen och det har jag sagt ifrån om att hon inte ska ha! Hon ska inte styras av patriarkatet!!!"

    "Om du hade en son då? Skulle han få ha klänning?"

    " Självklart! Hans kön ska inte begränsa vad han får ha på sig!!"

    "Så du bestämmer att din dotter inte får ha klänning för att hon är flicka, men en son skulle få ha det... Allt för att din dotter inte skall styras och hindras av män så styr du och hindrar henne...."

    Han förstod inte varför jag inte köpte hans resonemang...


    Har hört om liknande... Varför har dom så svårt att låta sina barn vara sig själva!
  • Coccolina

    Kan tillägga att jag är helt för att låta barnen ha och göra vad de vill oavsett kön. Älskade själv He-Man som liten, att fiska, klädde mig bara i byxor för jag hatade klänningar osv osv. Fick alltid höra att jag inte fick med och fiska för jag var tjej när pappa och hans kompisar åkte ut, söner fick följa med men inte jag... fick inte He-man action figurer för jag var tjej.... och tvingades i klänning på alla högtider för jag var tjej...

    Det är precis lika förkastligt!


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Port II
    All makt åt familjerna skrev 2018-02-10 11:55:55 följande:

    Har hört om liknande... Varför har dom så svårt att låta sina barn vara sig själva!


    För att barnen då inte kommer få de rätta åsikterna och värderingarna. Vänstern i Sverige är väldigt auktoritär eftersom den har en så stark maktposition
  • gröna L
    All makt åt familjerna skrev 2018-02-09 10:00:15 följande:

    Så du uppmanar bara din son till "flickleksaker" och din dotter bara till "pojkleksaker"?


    Nej då, det skrev jag inte. Men det som samhället inte uppmuntrar kan jag behöva trycka lite extra på.
  • All makt åt familjerna
    gröna L skrev 2018-02-10 21:01:03 följande:

    Nej då, det skrev jag inte. Men det som samhället inte uppmuntrar kan jag behöva trycka lite extra på.


    Vad menar du med att trycka på? Kan du ge ett konkret exempel på en påtryckning?
Svar på tråden Hur går det för er genusföräldrar?