Anonym (Olivträd)

Äldre 26 Dec 07:10

228 svar

Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

Mitt styvbarn har inte velat vara hos sin pappa, hos oss, där hon även har en lillasyster på 5, sedan februari månad detta år. Hon har inte velat hälsa på, pratat med sin pappa på jättelänge, fram tills för ett par månader sen, men ff inte kommit hit. Hon har inte hälsa på stan, inte berättade hon om ny pojkvän heller då det begav sig, mamman fick hon att hålla tyst om detta, så vi fick veta det via ryktesspridning. Hon har pratat dåligt om oss, hur hon mår dåligt här får ångest av oss, hur jag som styvmamman styr och ställer och är fruktansvärt elak etc. Den andra styvdottern är här varannan vecka. Jag har en dotter från tidigare, henne får jag merparten information från om läget hur det ligger till. Så då har vi exkluderat henne enligt hennes egen önskan från familjen, dvs inget rum här längre osv. Men så helt plötsligt ville hon komma hit på juldagen...! Julklappar.. Är min första tanke.. Bara därf.. Hon var här i heeeela tre timmar

Så nu tänker jag, hur förhåller jag mig till detta?

K grrl

Äldre 28 Dec 06:49

#91

Det är väl inte konstigt att två barn reagerar olika på samma människor/situation, det är ju olika personer det handlar om? Det övergår mitt förstånd att folk kan ha flera barn och ändå inte förstå det.

Jag har haft en helt annan relation till mina föräldrars nya partners än vad min syster haft. Till exempel har hon aldrig blivit slagen, till skillnad från mig (min terapeut sade att det bl a beror på att det äldre barnet brukar agera "buffert" och skydda sitt/sina småsyskon).

Om hon har upplevelsen att bli illa behandlad - i en sådan grad att hon väljer bort en förälder (det gjorde jag också, det är varken lätt eller smärtfritt) - har hon ju den upplevelsen. Har någon brytt sig om att ta reda på vad hennes upplevelse sitter i? Min pappas fru kallar mig fortfarande primadonna, tjugofem-trettio år senare, i hennes värld är allt mitt fel. Kan som vuxen och mamma säga att hon är fullständigt väck i sin självuppfattning. Hon har gjort "allt" och "aldrig velat något ont" men hon har ju till och med misshandlat. Nu säger jag inte att det är så i det här fallet, men det är sällan bara en som gör fel när två träter, och man väljer inte bort en förälder lättvindigt eller för att man är bortskämd.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 07:15

#92

K grrl skrev 2017-12-28 06:49:51 följande:

Det är väl inte konstigt att två barn reagerar olika på samma människor/situation, det är ju olika personer det handlar om? Det övergår mitt förstånd att folk kan ha flera barn och ändå inte förstå det.

Jag har haft en helt annan relation till mina föräldrars nya partners än vad min syster haft. Till exempel har hon aldrig blivit slagen, till skillnad från mig (min terapeut sade att det bl a beror på att det äldre barnet brukar agera "buffert" och skydda sitt/sina småsyskon).

Om hon har upplevelsen att bli illa behandlad - i en sådan grad att hon väljer bort en förälder (det gjorde jag också, det är varken lätt eller smärtfritt) - har hon ju den upplevelsen. Har någon brytt sig om att ta reda på vad hennes upplevelse sitter i? Min pappas fru kallar mig fortfarande primadonna, tjugofem-trettio år senare, i hennes värld är allt mitt fel. Kan som vuxen och mamma säga att hon är fullständigt väck i sin självuppfattning. Hon har gjort "allt" och "aldrig velat något ont" men hon har ju till och med misshandlat. Nu säger jag inte att det är så i det här fallet, men det är sällan bara en som gör fel när två träter, och man väljer inte bort en förälder lättvindigt eller för att man är bortskämd.

Beklagar din upplevelse djupt. Men den är inte min eller mina barns upplevelser.

Jag har aldrig misshandlad nåt av barnen, men jag kan vara bestämd i min uppfostran dels pga min dotter som är en utmaning i att uppfostra. Vi har tagit reda på, tro mig, varför tror du jag gav henne eget rum? Misstänker du att jag är av ondo när jag ger ett icke biologiskt barn ett eget rum pga att hon mår bäst av det, så lever jag verkligen i villfarelse. Hon kom till oss för flera år sen och sa att hon inte ville fortsätta komma för hon får aldrig vara ifred från allt stök (dvs sina syskon), så hon fick det rummet. Blev inte nöjd iallafall. Om du läser mitt senaste inlägg så ser du en bråkdels exempel. Min roll i det hela är att jag faktiskt brytt mig för mycket, uppfostrat henne för mycket, hon har inte gillat mitt sätt att uppfostra; rak och bestämd, men rättvis. Hon har själv sagt detta. Som jag skrivit tidigare, jag har belägg. Men folk ser bara en skärm några ord ett par rader och tror de är självutnämnda beteendevetare. Jag har inte behandlat mina bonusbarn mer olika än att de är olika individer, så givet har de blivit olika bemött pga att de är två olika personer. Ena är mer öppen och lättsam medan den andra mera stängd och svårflörtad. Absolut inte känslosam. Allt är inte bara styvföräldrars fel, vänd på det och fråga dig själv varför bara du ser så som du gör? Kan du inte ha varit en primadonna? Lev dig in i tanken och finn förståelse. Man kan inte bara acceptera barns dåliga beteenden för att de inte är ens biologiska, gör du det på stan med tro? Älskar alla barn som skriker könsord åt dig? Du tänker att det måste ju vara ditt ansvar att de gör det så du låter dem fortsätta göra det, klappar dom på axeln och går vidare därifrån? Nästa gång du kommer älskar du dom ännu mer för då har de hittat än grövre könsord att skrika. Jag är inte sån iallafall och då är väl det min brist.

Min bonusdotter sa faktiskt ifrån tillslut för att jag köpte för mycket saker till henne, hon ville helst bara ha vantar som kom från mamma eller pappa exempelvis. När jag då lyssnade så blev det också fel att jag inte köpt examens kläder åt henne men till min egen dotter. Hur gör man mest fel på en minut ungefär. Förklarade då för henne att det var ju så hon ville ha det, men hon hade inte fått examenskläder från mamma det året(mammavecka) så vi tog med henne hon fick välja ut helt själv. När så dagen kom gillade inte mamman hennes klänning så hon ångrade sig så de lånade en litet förstor från en kusin. Snacka om att vi inte var glada. Men det blev JAG som blev ond för att jag ifrågasätter mamman och hennes val, så mamman börjar snacka om hur jag lägger mig i och är svartsjuk. Hur skulle man ha gjort där? Tell me!

K grrl

Äldre 28 Dec 08:19

#93

För att svara på din fråga: nej, jag var ingen primadonna för att jag efterfrågade normal och vettig omsorg av underåriga barn. Jag var heller ingen primadonna för att jag uttryckte kritik mot min pappas frus beteende gentemot oss. Däremot vet jag att jag inte har en "behaglig" personlighet, jag stryker inte medhårs bara för att. Mitt förtroende måste man förtjäna.

Jag vet att vi hade en ganska extrem situation (och så har det också tagit ett halvt liv att bearbeta allt som hände), så jag förstår att det inte går att översätta rakt av. Min poäng var väl snarare att även om ens intention är en sak, så kan mottagaren uppfatta det på ett helt annat sätt, och det måste man vara ödmjuk inför. I synnerhet om man är den vuxna i situationen.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 09:38

#94

K grrl skrev 2017-12-28 08:19:39 följande:

För att svara på din fråga: nej, jag var ingen primadonna för att jag efterfrågade normal och vettig omsorg av underåriga barn. Jag var heller ingen primadonna för att jag uttryckte kritik mot min pappas frus beteende gentemot oss. Däremot vet jag att jag inte har en "behaglig" personlighet, jag stryker inte medhårs bara för att. Mitt förtroende måste man förtjäna.

Jag vet att vi hade en ganska extrem situation (och så har det också tagit ett halvt liv att bearbeta allt som hände), så jag förstår att det inte går att översätta rakt av. Min poäng var väl snarare att även om ens intention är en sak, så kan mottagaren uppfatta det på ett helt annat sätt, och det måste man vara ödmjuk inför. I synnerhet om man är den vuxna i situationen.

Jag skrev att hon nog uppfattat min uppfostran som beklagligt, men utöver det är så mycket oprovocerat, uppförstorat med prinsess fasoner och det kan du läsa om här uppe. Det finns faktiskt primadonnor, endel kanske tycker att det kan jämföras med "inte stryka medhårs". Har vi inte tagit reda på, tror du? Bara för att dina upplevelser är såhär betyder inte att det är så i en skandinavisk mall. Man sätter inte diagnoser efter den. Jag har långt ifrån varit elak mot henne, men haft regler hon ogillat. Hon har sagt med egna ord, hon gillar inte regler. Jag har som sagt tagit reda på och det finns ingen som håller med dottern om detta tyvärr, så det finns liksom inget att åtgärda. Det hon säger är inte i enlighet med verkligheten, så vet inte hur man ska skapa en villfarelse och sen åtgärda det i villfarelsen eller bara leva i verkligheten och få ner denna dotter på jorden? Tell me.

Bara för att någons uppfattning är på ett visst sätt betyder det inte att det är sanningen!

K grrl

Äldre 28 Dec 09:49

#95

Nej, men det betyder att det är ens upplevelse och det kan faktiskt ingen ta ifrån en heller.

Jag anser det inte normalt att säga upp kontakten med sin pappa av de anledningar du nämner, bara för att man ogillar en person och dennes uppfostran. Att det inte bara är ett hot - hon har ju hållit sig undan i ett antal månader - pekar på att det inte bara är ett försök till maktmedel.

Jag har läst alla dina inlägg, och det jag har absolut har sett är att du inte är ett under av förståelse och medkänsla.

Anonym (Enya)

Äldre 28 Dec 09:50

#96

Anonym (Olivträd) skrev 2017-12-28 09:38:20 följande:

Jag skrev att hon nog uppfattat min uppfostran som beklagligt, men utöver det är så mycket oprovocerat, uppförstorat med prinsess fasoner och det kan du läsa om här uppe. Det finns faktiskt primadonnor, endel kanske tycker att det kan jämföras med "inte stryka medhårs". Har vi inte tagit reda på, tror du? Bara för att dina upplevelser är såhär betyder inte att det är så i en skandinavisk mall. Man sätter inte diagnoser efter den. Jag har långt ifrån varit elak mot henne, men haft regler hon ogillat. Hon har sagt med egna ord, hon gillar inte regler. Jag har som sagt tagit reda på och det finns ingen som håller med dottern om detta tyvärr, så det finns liksom inget att åtgärda. Det hon säger är inte i enlighet med verkligheten, så vet inte hur man ska skapa en villfarelse och sen åtgärda det i villfarelsen eller bara leva i verkligheten och få ner denna dotter på jorden? Tell me.

Bara för att någons uppfattning är på ett visst sätt betyder det inte att det är sanningen!

Ibland passar man bara inte ihop i sin personlighet och då blir det väldigt svårt att tvingas ihop som familj och förväntas inrätta sig i sammanhanget. Dina inlägg är väldigt fokuserade på allt gott du gjort, allt du ansträngt dig, och allt fel och illa som flickan gjort. Du sätter tillmälen och negativa etiketter på henne. Det märks att du inte tycker att hon är vatten värd.

Tror du att du skulle kunna se henne lite mer försonande? Att hon också är en människa som kämpar för att hitta sin plats i tillvaron? Att hon kan ha sårade känslor av orsaker som du inte vet, eller som aldrig var avsikt att såra henne? Kan hon ha uppfattat situationer annorlunda än det var menat?

Hon har till och med valt bort sin ena förälder för att hon vantrivs så i situationen. Det är förmodligen inget lätt beslut och går säkert hårt åt henne. Och så kommer hon hem till er på jul, ett slags steg till försoning, och allt du vill se är att hon fikar efter julklappar. Och ni har markerat så hårt till henne och tagit bort hennes rum för att hon ska veta säkert att hon är borttagen ur hemmet.

Din uppfattning är inte heller sanningen, lika lite som flickans. Båda era uppfattningar är till viss del sanningen och ett möte mellan människor kan endast ske om det finns något slags förståelse för den andras upplevelse.

Jag undrar också lite var pappan finns i den här historien. Finns han i flickans liv även om hon inte kommer till er? Försöker han hitta vägar till en relation fast allt blivit så trasigt?

smulpaj01

Äldre 28 Dec 10:12

#97

Verkligen tragiskt att läsa om såna här dysfunktionella familjer!
Ni borde verkligen separera så att flickan kan få sin pappa tillbaka!
Tragiskt som sagt

sextiotalist

Äldre 28 Dec 10:22

#98

smulpaj01 skrev 2017-12-28 10:12:20 följande:

Verkligen tragiskt att läsa om såna här dysfunktionella familjer!

Ni borde verkligen separera så att flickan kan få sin pappa tillbaka!

Tragiskt som sagt

Så att deras gemensamma barn och att den andra flickan ska slitas upp, för att den snart myndiga flickan ska få sin pappa tillbaka.

Du anser alltså att fem andra personer ska betala priset? (Om jag räknat rätt)

Anonym (Suck)

Äldre 28 Dec 10:42

#99

Anonym (Olivträd) skrev 2017-12-28 07:15:37 följande:

Beklagar din upplevelse djupt. Men den är inte min eller mina barns upplevelser.

Jag har aldrig misshandlad nåt av barnen, men jag kan vara bestämd i min uppfostran dels pga min dotter som är en utmaning i att uppfostra. Vi har tagit reda på, tro mig, varför tror du jag gav henne eget rum? Misstänker du att jag är av ondo när jag ger ett icke biologiskt barn ett eget rum pga att hon mår bäst av det, så lever jag verkligen i villfarelse. Hon kom till oss för flera år sen och sa att hon inte ville fortsätta komma för hon får aldrig vara ifred från allt stök (dvs sina syskon), så hon fick det rummet. Blev inte nöjd iallafall. Om du läser mitt senaste inlägg så ser du en bråkdels exempel. Min roll i det hela är att jag faktiskt brytt mig för mycket, uppfostrat henne för mycket, hon har inte gillat mitt sätt att uppfostra; rak och bestämd, men rättvis. Hon har själv sagt detta. Som jag skrivit tidigare, jag har belägg. Men folk ser bara en skärm några ord ett par rader och tror de är självutnämnda beteendevetare. Jag har inte behandlat mina bonusbarn mer olika än att de är olika individer, så givet har de blivit olika bemött pga att de är två olika personer. Ena är mer öppen och lättsam medan den andra mera stängd och svårflörtad. Absolut inte känslosam. Allt är inte bara styvföräldrars fel, vänd på det och fråga dig själv varför bara du ser så som du gör? Kan du inte ha varit en primadonna? Lev dig in i tanken och finn förståelse. Man kan inte bara acceptera barns dåliga beteenden för att de inte är ens biologiska, gör du det på stan med tro? Älskar alla barn som skriker könsord åt dig? Du tänker att det måste ju vara ditt ansvar att de gör det så du låter dem fortsätta göra det, klappar dom på axeln och går vidare därifrån? Nästa gång du kommer älskar du dom ännu mer för då har de hittat än grövre könsord att skrika. Jag är inte sån iallafall och då är väl det min brist.

Min bonusdotter sa faktiskt ifrån tillslut för att jag köpte för mycket saker till henne, hon ville helst bara ha vantar som kom från mamma eller pappa exempelvis. När jag då lyssnade så blev det också fel att jag inte köpt examens kläder åt henne men till min egen dotter. Hur gör man mest fel på en minut ungefär. Förklarade då för henne att det var ju så hon ville ha det, men hon hade inte fått examenskläder från mamma det året(mammavecka) så vi tog med henne hon fick välja ut helt själv. När så dagen kom gillade inte mamman hennes klänning så hon ångrade sig så de lånade en litet förstor från en kusin. Snacka om att vi inte var glada. Men det blev JAG som blev ond för att jag ifrågasätter mamman och hennes val, så mamman börjar snacka om hur jag lägger mig i och är svartsjuk. Hur skulle man ha gjort där? Tell me!

Varför skulle en 5-åring behöva examenakläder?

smulpaj01

Äldre 28 Dec 10:52

#100

sextiotalist skrev 2017-12-28 10:22:37 följande:

Så att deras gemensamma barn och att den andra flickan ska slitas upp, för att den snart myndiga flickan ska få sin pappa tillbaka.

Du anser alltså att fem andra personer ska betala priset? (Om jag räknat rätt)

Ja det är väl bättre att alla får må så bra som möjligt och så är det ju inte nu!

Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

INNEHÅLL