Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Fler som har bf maj 2018 och väntar syskon som vill följas åt här på familjeliv?
Fler som har bf maj 2018 och väntar syskon som vill följas åt här på familjeliv?
Just precis, fick första VUL för 2 v sen o allt såg ut som förväntat vilket var befriande. Dock ligger oron kvar o gnager. Så ska bli skönt att komma framåt ett par veckor till.
Grattis till ett lyckat ultraljud för dig :)
Hej alla,
Har träffat läkare idag för min blödning. Allt ok med bebis men blödningen är fortfarande kvar och minskar inte. Jag ska göra ett cellprov 1 nov då det ev kan vara cellförändringar, alltså fasen det gjorde mig ännu mer orolig :(
Ja ja vi får se, bättre att få reda på det i snar tid än att gå med cellförändringar för länge.
PandoraDiem så härligt att du fick se liten och att allt var bra :) skulle ni följa upp din blödning något mer?
Vi gjorde UL och tog blodprov för NIPT idag. Vecka 11 (10+1). Blev så lättad av att se en levande bebis. Får nu vänta 14 dagar på resultatet men försöker tänka positivt trots risken förknippad med min ålder. Jag gjorde inte ens KUB vid min första IVF-graviditet (då var jag 33, nu 39)
Tack :) vad skönt att allt såg bra ut när ni "tittade in" senast iaf, har hört att sannolikheten för missfall minskar rätt mycket om man fått se ett hjärta som slår. Men förstår din oro, har väldigt svårt att släppa den helt själv och tror att den alltid kommer vara med litegrann. Vilken vecka är du i nu? Fick 10+0 själv idag på ultraljudet.
Vad härligt med så många små tickande hjärtan. Så jobbigt för er som blöder men skönt att fostren verkar oberörda av detta. Angående cellförändringarna tänker jag att det är väldigt vanligt och att det är bra att det upptäcks och då kan behandlas el följas upp. Förstår att det väcker oro ändå.
Här tycker jag att illamåendet börjar avta lite. Inte kräkts sedan jag började med postafen. Mitt onda på höger sida i äggstockshöjd håller i sig och jag har ont hela tiden. Det var det jag åkte in på vul på i v 5+6 första gången. Det tär på mig då det känns som om något är fel men inget som syns på vul så det verkar ha annan orsak. Två veckor till kub och en vecka till första Bm-besöket. Känns fortfarande overkligt att det skulle kunna komma fjärde barn i maj.
Hej alla,
Har träffat läkare idag för min blödning. Allt ok med bebis men blödningen är fortfarande kvar och minskar inte. Jag ska göra ett cellprov 1 nov då det ev kan vara cellförändringar, alltså fasen det gjorde mig ännu mer orolig :(
Ja ja vi får se, bättre att få reda på det i snar tid än att gå med cellförändringar för länge.
PandoraDiem så härligt att du fick se liten och att allt var bra :) skulle ni följa upp din blödning något mer?
Vi gjorde UL och tog blodprov för NIPT idag. Vecka 11 (10+1). Blev så lättad av att se en levande bebis. Får nu vänta 14 dagar på resultatet men försöker tänka positivt trots risken förknippad med min ålder. Jag gjorde inte ens KUB vid min första IVF-graviditet (då var jag 33, nu 39)
Vad härligt med så många små tickande hjärtan. Så jobbigt för er som blöder men skönt att fostren verkar oberörda av detta. Angående cellförändringarna tänker jag att det är väldigt vanligt och att det är bra att det upptäcks och då kan behandlas el följas upp. Förstår att det väcker oro ändå.
Här tycker jag att illamåendet börjar avta lite. Inte kräkts sedan jag började med postafen. Mitt onda på höger sida i äggstockshöjd håller i sig och jag har ont hela tiden. Det var det jag åkte in på vul på i v 5+6 första gången. Det tär på mig då det känns som om något är fel men inget som syns på vul så det verkar ha annan orsak. Två veckor till kub och en vecka till första Bm-besöket. Känns fortfarande overkligt att det skulle kunna komma fjärde barn i maj.
Skönt att ultraljudet gick bra :) du får tänka att sannolikheten för att få ett friskt barn är mycket högre än att något är fel. Men nog omöjligt att inte känna lite oro, är själv nervös över vad kub:et kommer visa. Håller tummarna!
Så sant, man borde verkligen fokusera på att chansen att allt ska gå bra är större! Grattis till er som fått se tickande hjärtan, det känns som en milstolpe är uppnåd och förhoppniningsvis lindrar det lite oro. Tänk att det är så lång av oss som går runt och oroar sig för div symptom eller frånvaron av dem. De här första månaderna är verkligen ett psykiskt prov!