Ivf rmc linköping hösten 2017

Hej på er alla kämpar!

Så roligt att läsa hur det går för er.

Vår remiss landade i Linköping den 3 okt. Och i fredags fick jag veta att dom ville ha lite fler prover på mig, för att jag gjort en gastric bypass i mars förra året. Dom ville kolla zink, magnesium, järn, kalk o så. Tog dom proverna igår. Så dom borde få svaren denna veckan.

Ringde o pratade med rmc Idag och frågade om vårt första möte blir mycket senarelagt nu pga provsaren ska in o så. Hon svarade att dom har som målsättning att man ska få första mötet inom 2 månader och att dom håller den tiden. Så vi skulle räkna med en tid senast i början av december. Känns såklart jättekul!

Men, nu har jag en fråga... Min mens i december borde komma runt den 11 december. Det jag funderar på då är om vi kommer hinna ett första försök innan julstängt. Jag har svårt att tänka mig det, om man sprutar i 2 veckor så är vi då inne i veckan mellan jul o nyår. Så tråkigt att det ska bli så. Jag vet ju att vi i så fall bara behöver vänta till typ januari, men det känns länge just nu.

Vad tror ni?

Vi skulle ju lika väl kunna få en tid i november, men det gäller ju ändå att det passar med mensen. Och innan novembermensen lär vi ju inte få nån tid.

Sorry för depp!

Jag fick en blödning idag så min känsla var rätt. Tyvärr var detta inte min tur denna gången. Ska ringa rmc i morgon för att se vad som händer nu

Pratade med RMC precis. Och jag ska fortsätta ta vaggisarna och testa på måndag och återkomma. Känns väldigt meningslöst men det är deras rutiner. Frågade också om man kan göra FET direkt men det kan man inte så det blir efter mensen i november. Hade hoppats på att det skulle vara direkt.

Måste hitta energin till att ladda om nu och inte gräva ner mig. Trodde jag skulle fixa det men efter samtalet blev det svart inombords. Vi borde få stödsamtal/coachning under denna hemska period. Så mycket som vi måste stå ut med.

Men vad segt! Vaggisarna mår man ju inte bättre av heller när man själv känner att det är kört?Trist att vänta men du ska se att tiden kommer gå snabbt ändå även om jag helt förstår dig! Ta tid att vara ledsen och kom åter med ny energi! Ja jag tänkte faktiskt på det härom dagen, denna process är mer psykiskt påfrestande än fysiskt så alla borde erbjudas samtalsstöd!

Ja jag är också en väldigt lugn person i vanliga fall, stressar aldrig upp mig över något men detta är riktigt tufft. För både en själv och för relationen. Min man försöker vara den starka men samtidigt vet jag att han lider med men han vill nog inte visa det för mig, han vill vara stark! Hur reagerar din man i allt det här?

Idag känner jag mig ganska nedstämd, har haft lite mensvärk idag och kopplar då det genast till att det är kört. Funderar på att testa imorgon bara för att vara önnu mer förbered på att det inte är min tur denna gången. När testade du första gången?

Min sambo är inte så bra att hantera när någon mår dåligt. Han blir nojig och vill göra allting bra. Men vi båda är lite att man biter ihop och går vidare. Ser på honom att han är ledsen men det är jag som står för tårarna.

Förstår din känsla med mensvärk men det kan vara positivt. Jag testade mig första gången tidigt för att se så otrivelle var borta. Men sen började jag nog runt dag 8. Bara man är inställd på att det kan vara för tidigt att testa sig så tycker jag man kan. Men förstår om man vill vänta till testdag

Jag fick en blödning idag så min känsla var rätt. Tyvärr var detta inte min tur denna gången. Ska ringa rmc i morgon för att se vad som händer nu