Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017

Har varit så psykiskt slut senaste tiden så har inte riktigt orkat vara inne på Internet men jag måste säga att nu när jag passar på att läsa ikapp när jag nattammar blir jag verkligen tröstad.

Inte så att jag vill att ni ska ha barn som knorrar och inte vill sova själva men det är så skönt att få se att jag inte är ensam. Så tack alla som delar med sig! <3

Leon sover i babynest mellan mig och killen för att jag ska slippa springa upp och ner från sängen. Men han piper (i sömnen verkar det som) flera gånger per natt, ibland flera gånger i timman och jag vaknar varje gång och ligger och lyssnar på om han blir hungrig.

Inte så bra för avslappningen kanske.

Tycker det är superjobbigt att inte få använda magmusklerna (akut kejsarsnitt) och har redan ont i ryggen från när jag bär honom utan sjal . Önskar jag kunde ha sjalen monterad hela tiden den är så bra.

Ni andra som är snittade fick ni tid för återbesök eller ringer man gyn och bokar det? Tänker att dom vill väl kolla upp en efter ett tag efter en sån stor operation?

Känner verkligen igen mig. Leon hade 3- 4 dagar efter mjölken rann till där han va supernöjd och bara sov och ammade sen kom några riktiga sur dagar och jag bröt ihop totalt. Kände mig så värdelös som inte kunde trösta mitt barn.

Nu börjar det bli bättre framför allt psykiskt.

Hur mår du nu?

Idag har det gått sex veckor från mitt snitt som var planerat och jag har fortfarande ryggsmärtor men för mig beror de nog snarare på att bebis är ute än på snittet eftersom det var likadant flera månader med sonen som föddes vaginalt (total sfinkterruptur grad 3). Äter fortfarande smärtstillande men inte lika mkt och försöker sluta. Det hjälper för ryggen iaf. Hsr inga besvär av såret mer än att det drar lite i sidan av magen ibland men det kan ju vara stygn lägre in :). Jag har tejp på såret men vet inte om det behövs, tänker att det kan hjälpa till att hålla rent typ. Jag har ingen annan efterkontroll än den hos bm som jag har i slutet på aug. De nämnde iaf inget på sjukhuset vilket de gjorde efter rupturen. Blev då kallad väldigt sent och läkaren gjorde inte kollen han skulle gjort, han tyckte inte den var nödvändig. Det gillade inte läkaren som gjorde undersökning för att välja snitt eller vag, hon sa att jag kan få hjälp via en op där en del stygn/ärr från 2008 tas bort. därför kommer jag bli kallad till gym för att titta på rupturen när allt inte är svullet än under grav. Vet dock inte om man kan göra en op och sen få fler barn (om vi vill) eller om det är bättre att vänta, hsr hört både och eftersom det kanske ändå skulle vara snitt då. Mina största besvär just nu är i rumpan... fortsätter äta uppmjukande medicin men har ont ändå.

Prövade vika ihop vagnen för första gången för ett par dar sen och att ta loss liggdelen samt lyfta in allt i bilen. Lite bökigt att få in snitsen men orkade lyfta :) prövade även att sätta insatsen i bilen och ta loss den då. Har varit duktig med att följa lyftförbudsordern tycker jag :). Idag ska jag fixa det själv då maken ska intervjua någon för en tjänst och sonen ska iväg på idrottsskola samtidigt.

Leon, vilket fint namn!

Jag har återbesök hos min bm 7 v efter snittet, inget annorlunda än när hag fött de andra två vaginalt alltså. Hon vill kika på snittet då men det är den vanliga kollen (knip, allmänt mående) som är fokus vad jag förstod.

Hur känner du dig, verkar snittet läka eller krånglar det?

Jo, det är bättre nu. Oskar har väl passerat första utvecklingsfasen och är nu nöjd, glad, pigg och nyfiken för det mesta.
Visst är det bara jag som duger speciellt på kvällarna, men det får vara så helt enkelt. På dagarna tar mannen honom mycket.
Inser att man får ta dag för dag..man vet aldrig hur dagarna och nätterna ska bli.

Sitt egna humör och ens egna känslor går ju lite upp o ner...men det som är jobbigast för mig är att Oskar inte kan sova själv.
Försökte 2 timmar inatt igen..(00-02) att först få han att somna i sängen och sedan i nestet mellan oss.
Grejen är att han somnar, men vaknar av att det åker berg och dalbana i magen..det är så störande!!
Jag är ju extremt rädd för psd, så att samsova med honom tätt intill mig och på sidan är väl inte det bästa... men vad ska man göra? Vi måste ju få sova?

Idag provar vi sista grejen...ska köpa en bedside crib och hoppas på att kunna ligga och amma honom där och sedan försiktigt flytta mig när han somnat... håll tummarna att det funkar!

Annars brukar ju deras magar lugna ner sig lite efter 3 månader och då blir det kanske bättre.

Oskar är ju en sådan enkel bebis och gråter inte i onödan, men han är verkligen en liten knorrare!!

Hur är vardagen för er andra?

Lucas vill vara i famnen hela tiden, även om han sover så vaknar han direkt när jag lägger ner honom.

Vill gärna snutta konstant, och blir upprörd och knorrar och småskriker när mjölken är slut. Kompletterar med ersättning också.

Vill ju inte samsova, men det har ändå blivit så att han somnar i babynestet, sen vaknar han på natten och jag liggammar och somnar. Så ligger han och snuttar resten av natten.

Jag har fortfarande inte duschat eller borstat tänderna, och går runt här hemma i amningslinnet jag sov i, och trosor. Och bär på bebis som inte vill vara ensam.

De större barnen har inte klätt på sig, och ingen lunch har blivit gjord heller.

Åh, vad skönt att det inte bara är vi som har en bebis som inte vill sova själv! Elvin (eller Birk som mannen nu oväntat tagit upp som namn) vaknar så fort vi lägger ner honom.

Idag hade vi hembesök från BVC då han blir en vecka idag. Och fick värsta käftsmällen ... i alla fall för mig med alla hormonerna sprutande i kroppen, bröt ihop fullständigt. Lilleman har inte gått upp något alls i vikt sedan vi lämnade BB. Jag som ammar jämt och ständigt!! Och han som har varit så ledsen på nätterna, tänk om han varit jättehungrig hela tiden? Känner mig som sämsta mamman. Så nu blir det amning minst var tredje timme, varannan om han vill, och efter varje amning ska han få ersättning. Jag som verkligen, verkligen vill amma!! Rädd att han ska rata bröstet för flaskan ... på måndag blir det ny vägning igen då det var för lång tid att vänta tills nästa fredag då vi har nästa tid.