Exet arg
Hej!
Mitt ex träffade en ny tjej för ganska exakt ett år sedan. De träffades bara tillsammans med barnen någon enstaka gång innan de valde att flytta ihop och hon tog relativt omgående över ansvaret för barnen på alla plan. Hämtar och lämnar på dagis, köper deras kläder och leksaker, fixar deras kalas, lagar deras mat, duschar dem, uppfostrar o.s.v. Det är också hon som jag träffar vid hämtning/lämning av barnen. Pappan är med ibland men oftast inte. Han jobbar mycket och verkar inte vara där alltid på helgerna heller. Styvmamman vill gärna vara med på allt och jag har låtit henne ta en del av barnens liv eftersom hon så gärna vill. Hon och pappan har en dotter på 2 månader tillsammans.
Nu är det så att dotterns förskola har lagt ner och hon ska skolas in på en ny nästa vecka. Dottern är 5 år. Inskolningen sker under min vecka och styvmamman vill verkligen följa med. Hon frågade vid senaste hämtningen varav jag svarade att jag är jätteglad att hon är så engagerad i barnen men att detta är en situation för dottern där jag måste säga nej. Nu har exet skällt ut mig då styvmamman blivit ledsen. Han menar att det är för dotterns skull som hon vill följa med och att jag bara tänker på mig själv.
Jag vet inte alls vad jag ska göra och säga utan att låta som en dum mamma som vill utesluta henne ur barnens liv? Det handlar ju inte om det. Dottern har själv uttryckt att hon inte vill att styvmamman ska följa med. Hon har svårare att leka med kompisar när styvmamman är med och vill inte ta hem kompisar när hon är hos pappan (något vi pratat om för att försöka lösa utan resultat). Vi har gjort massor av saker tillsammans då styvmamman gärna velat det. Vi har aldrig bråkat eller haft något konflikt och vad jag vet pratar ingen av oss illa om varandra så att barnen hör. Dottern är helt annorlunda när styvmamman är i närheten dessutom. Från att vara harmonisk, smart och rolig till att bli bråkig, uppe i varv, gnällig och stöddig mot allt och alla. Styvmamman har även beskrivit min dotter som bråkig och trotsig när jag inte är med, så det är inte en situation som uppstår bara för att vi båda är på samma plats samtidigt. Givetvis kan dottern vara bråkig, arg och ledsen hos mig också. Men inte alls på det sättet som beskrivs.
Jag tror att det är lättare för dottern att fokusera på att lära känna de andra barnen och förskolelärarna ju färre vuxna vi är med. Då kan hon tanka lite trygghet hos mig när hon behöver men inte mer.
Jag vill inte vara helt ärlig med min uppfattning om styvmamman då det bygger på en onödig diskussion där hon blir sårad. Hittills har jag gett förklaringen ovan (lättare för dottern...) men det köper dem inte. Så hur ska jag motivera detta för att det ska bli så bra som möjligt?