Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Det är alltid lika intressant med folk som propagerar för att vi ska ta hit så många människor som möjligt och från relativt djupt religiösa länder... för att sedan inte respekterar individerna som kommer hit överhuvudtaget.

När man är så storhjärtad att man har råd att disrespektera andra människor lite hur som helst, utan att ens ha haft ett meningsutbyte med dem. Det är inte för intet att ett förstorat hjärta även är en livshotande diagnos...

...och här i samhällskroppen.

Ja, det verkar vara precis så. Det här med att gilla olika handlade helt uteslutande om ytan...

Numera kan du inte ens ha åsikten att Greta Thunberg är överskattad utan att bli socialt kölhalad av etablissemangets akrivister... som samtidigt vill posera som toleranta mot betydligt mer problematiska åsiktskultiveringar än så.

Är tungomål en del av den svenska kulturen? Om inte så är/var det inte riktigt aktuellt för Ebba Busch Thor (KD) att ta upp...

Ungefär som när jag var liten och firade ramadan ihop med området muslimer vart enda år. Minna minnen är helt fantastiska. Fest överallt, varenda lokal var uthyrd i hela Kronogården (den ökända stadsdelen i Trollhättan) och till och med på gator och cykelvägar gick muslimer runt och firade samt bjöd oss snorungar på godsaker. Vi gick från lokal till lokal, åt och skrattade gott.

Minns (som vuxen) särskilt en lokal som hade fantastiska godsaker för ett gäng sockerstungna småglin och där en äldre man tittade lite snett på oss (inte med mord i blick men det märktes att vi inte var jättevälkomna) och det märkte även en kvinna i lokalen. Hon kom fram till oss och sa att vi inte ska vara oroliga, utan det är han som betalar...

...vad jag kan skratta åt det minnet idag. Och när jag berättar om dessa minnen för en främmande muslim så smälter i regel all is mellan oss. Det är så mänskligt!

Faktisk integration i verket - bara kärlek. Som vi med en mer kristen bakgrund kan hänvisa till genom Paulus: gör allt med kärlek!

Anledningen till att jag har fått ett gott intryck av islam, är för att jag har träffat och har känt/känner väldigt många muslimer... det är inte svårare eller märkligare än så.

Och visst kan det vara en god idé att hålla på svenska högtider - men inte nödvändigtvis kristna eller i ett kristet avseende - samt göra dem mer gemensamma/inkluderande. Midsommar är annars en mer given sådan högtid än Jul, men, men... man ska inte underskatta banden som kan skapas genom just religion - vilket är långt många fler band än vad politiska ideologier någonsin har kunnat skapa.

Får i ordningens lag även påpeka att islam för mig och vad jag uppskattar av islam är den religiösa uppenbarelsen... det vill säga det mesta förutom de delar som kan liknas med politiska ideologier och samhällsstyren (mest träffande för vad jag menar är exempelvis Sharia-lagarna, angående islam - men det finns saker för mig att anmärka på i alla religioner, kan också tillägas).

Efter långa och djupa samtal med min muslimska arbetsledare - som hade pågått i månader - så bad jag honom att sammanfatta islam. Hans svar blev:

Fred och uppoffring.

Det är så vackert... av den simpla anledningen att man behöver vara två människor för att åstadkomma något av det. Kristendomen, som är min kulturgrund, kan vara väldigt fokuserad på den enskilde.

Jag tog till mig de två orden som en svamp. Slurp.

Nu får du mig att vilja åka dit för upplevelsens skull, haha...

Är det en enkel plats att turista i/på?

Ok. Själv ser jag inte tolerans som något slags självklart inslag i den svenska kulturen... och du hade troligen känt det samma om dina åsikter skar sig mer med etablissemanget.

Tolerans är snarare någonting som vi behöver arbeta mycket med, och då pratar jag om något djupare saker än tolerans för hudfärger eller andra ytligheter.

I en annan tråd så hanterar du problem genom att främmande åsikter och världsåskådningar ska assimileras - vill främmande människor arbeta inom vården så krävs det en traditionellt svensk värdegrund, annars får det vara och unde inga omständigheter ska det kompromissas med den saken - men här pratar då Ebba Busch Thor (KD) om integration... vilket annars är en strategi som många i Sverige lyfter fram.

Nu vill jag inte pådyvla att du förespråkar assimilering - alla ska veta att din hållning i en annan tråd är ett slags undantag - men att ta upp saken sätter det alltihop i ett perspektiv av premisser...

...och vad är då premisserna för specifikt integration om inte att fira varandras högtider samt bevara traditionen av dessa i stort?

Om muslimer skulle få för sig att fira Jul så som jag brukade fira Ramadan... så vore väl samma stadsdel fylld av julklappar och god mat den 24:e december - vore inte det bra, vore inte det fint, är det ingenting att dela?

Nu menar jag inte att någonting är rätt eller fel... jag försöker snarare beröra vad vi överhuvudtaget ska sträva emot för att lyckas med samhällsprojektet integration... och är inte att fira våra olika högtider mer gemensamt en god start?

Det är lite synd att just Jul inte är ett så allmänt firande som exempelvis Påsk (med brasor, påskkärringar med mera) eller Midsommar (med sina sällskapliga traditioner) eller för den delen Ramadan. Men jag väljer att tolka Ebba Busch Thor (KD) som att det är sådant som efterfrågas... ett mer allmänt firande som vi kan ha gemensamt.

Det är även synd att just Jul troligen är den största högtiden även för sekulariserade liksom ateister, i det avseendet att firandet oftast är begränsat till familjen. Vi har dock midsommar.

Sedan tänker jag inte låtsas som att sådant här är något större än vad det är... men det kan vara ett av trappstegen mot något större - som alltså kan placeras under integrationsstrategin som så.

Mångkultur i lyckat format kan helt enkelt inte vara att den ena och den andra gruppen i Sverige håller sig till sitt... oavsett om vi pratar om kristna, muslimer eller sekualiaerade/ateister.

Alternativet är just assimilering - att det här eller det där gäller, det traditionellt svenska är referensen och det alla ska landa i... punkt.

Jerusalem vore ju så mäktigt att besöka! Men även Tel Aviv som låter som en härlig plats i mental allmänhet.