Sveriges narkotikapolitik ÄR BRUTAL OCH OMÄNSKLIG.

Jag får anta att du menar missbrukare och inte brukare här.

Självklart ska man inte dansa efter en missbrukares pipa.

Att omyndigförklara en person innebär att rätten att föra sin egen talan fråntas helt och hållet. Om du inte ens är intresserad av kunna föra ett utbytessamtal med någon annan än missbrukarens förmyndare så skulle jag vilja påstå att du har förväxlat empati med att blott tycka synd om någon.

Respekt ska vi nog inte tala om men jag kan alltid illustrera den form av respekt som du företräder;

"- Jag respekterar människan bakom dig fullt ut men jag mitt förslag är att allt du säger, tycker och tänker inte betyder någonting från och med nu. Du har dock mina sympatier för jag är en empatisk människa. Nu ska jag höra med din förmyndare om du behöver sova eller inte och nej, du kan inte avgöra det själv för du har inte visat något tecken på att du kan sluta med heroin."

Sjuka människor bör vårdas och inte få sina rättigheter fråntagna på ett vis som Sverige avskaffade för ~30 år sedan. Juridisk lobotomi på såhär godtyckliga grunder är minst sagt barbariskt i min mening.Då är det väl ingenting annat än bra att du inte har fått vara med och bestämma om deras öden? - tillägger jag för att få dig att reflektera över din hållning.

Jag vet inte vad du grundar detta på men stor anledning att människor med narkotikamissbruk inte söker vård är just för att det är kriminaliserat och stigmatiserad. Man är rädd att hamna i registret som en kriminell då man egentligen är sjuk. Det är också väldigt stigmatiserad område.. man skäms över det och vågar inte erkänna och vara öppen med det. Orsaken kan vara pga. att samhället har noll tolerans mot narkotika och man ska skämmas om man är missbrukare. I Portugal som har avkriminaliserat alla droger så söker mer människor hjälp för sitt missbruk och dörren är alltid öppen för dem.  Särskilt har man märkt detta på heroinmissbrukare. Sen finns det säkert fall av människor som vill fortsätta och skiter i konsekvenserna av sitt missbruk men man kan inte generalisera alla.
Den här idiotiska lagstiftningen med att kriminalisera människor som tar droger kan ge allvarliga konsekvenser både till brukare och missbrukare. Men ett annat problem är att så fort du tar en illegal drog så är du en missbrukare oavsett om du har bara tagit den en gång eller missbrukar den dagligen.  Det är helt orealistiskt i mina öron.

Jag menar folk som städar upp och hjälper (stjälper). Myndigheterna har väl iofs backat på senare tid pga bristande resurser.

Jag ska tala om för dig en sak... i missbruksvården finns det inget daltande minsann. Får du ett återfall som är väldigt vanligt i ditt te x heroinmissbruk så är körd i stort sett. Utlämnas av ditt öde. Det är då många tar en överdos och dör. Så tala inte om för mig om daltande..... jag tycker du har en dubbelmoral.... du kan inte stå här o säga att du omyndighetsförklarar dessa människor samtidigt vill deras bästa. Lägg av!!!!

Utveckla. Tänker du på anhöriga som ger pengar etc?

Exempel på hur myndigheter daltar?

Skadar de sin omgivning så finns det allt ifrån polisiära till sociala åtgärder att åberopa för den saken i sig.

Eftersom jag fick frågan så tänker jag främst på att vi behöver satsa mera på psykvården och hålla den så uppdaterad som möjligt. Som det ser ut idag så finns det fängelser med godare rehabiliteringsmiljö än många anstalter som berör missbruk och psykisk sjukdom. Vi skulle även behöva printa in synen på missbruk som en sjukdom på en nationell nivå, speciellt folkligt men även statligt där det brister, då det 1.) lättar på stigmatiseringen så att fler söker vård i tid (den enkom viktigaste faktorn bland de rimliga) och 2.) ger en betydligt förnuftigare bild över situationen åt våra yngre medmänniskor (vem tycker att det är tufft/spännande/intressant att vara sjuk?). Det skulle även vara lättare för anhöriga att ta intiativ till att skaffa hjälp om det inte samtidigt var så stigmatiserat och mer kopplat till sjukdom istället för kriminalitet. Det är helt enkelt inte en lika stor sak att söka hjälpa någon åt någon som är sjuk om personen sedan blir hanterad samt allmänt bemött som en sjukling.

Observera att jag inte menar missbrukare som begår andra brott, som att exempelvis slå sina familjemedlemmar eller stjäla andras egendomar. Sådana bitar ska givetvis stigmatiseras med kriminalitet på alla nivåer men det gäller att hålla isär äpplen och päron, både för rehabiliteringens skull men även så att brotten inte blir ursäktade av missbruket/en sjukdom i sig.

Någonting i den stilen tror jag hade gagnat det här samhället i frågor som dessa - för en situation där folk gömmer sig från hjälp och där anhöriga som bryr sig om missbrukaren drar sig från att söka hjälp, på grund av allt ifrån sociala till juridiska repressalier, är knappast optimal.

Att det sedan kommer att förbli en del mer eller mindre hopplösa fall är ingenting att göra åt. Det är ingenting som straff eller någon omyndighetsförklaring kan råda bot på och för att tillägga, det hade inte någon legalisering eller avkriminalisering gjort heller. Ingen lösning är perfekt utan man måste verka genom så kallad "damage control" för att nå det optimala.

När det sedan kommer till ekonomi så är det högst troligt ingen anmärkningsvärd skillnad på hantera dessa fall juridiskt eller genom vård. Jag tror att det rent ekonomiskt mer eller mindre går jämt ut. Idag är det dock praxis att göra både och - om missbrukaren kommer i kontakt med myndigheter den juridiska vägen - och frågan är om det inte är helt onödigt både ekonomiskt som resultatmässigt.

När vård är det enda som bevisligen hjälper sjuka människor - varför satsar man inte helhjärtat på den då?