BF Juli 2017 ny

Varit på läkarbesök idag och tyvärr såg inte allt bra ut. Tvillingarna mår bra, men det skiljer lite i vikt och mått, vilket hade varit ok om inte den ena haft mindre fostervatten och liten urinblåsa. Tyvärr kan detta vara början på ttts....
Blev skickad till Stockholm och Huddinge sjukhus redan imorgon, ska vara där på onsdag 9.30.
Så åker tåg upp imon.
Får undersökas igen och beslutas det om operation så blir det på onsdag vid 14.
Känner mig helt knäckt. Vilket man än gör så är riskerna stora att båda eller en dör.

Denna operation görs bara i Huddinge, ingen annanstans i Sverige.
Sverker Ek som jag ska till är bäst i Sverige på detta.

Det blir laseroperation genom ett hål i magen.

Men oj!! Stackare...nu kommer du liksom jag vara orolig heja graviditeten.... Inge vidare.. Håller tummarna att allt går bra för oss!!

Ja, livet känns jäkligt orättvist nu. Inte nog med att vi haft två missfall och det tagit nästan två år att få barn som stannade, så ska detta hända. Nu vet jag ju inte om vi får två, ett eller inget levande barn....
Sen hade jag lovat yngsta sonen en myshelg nu till helgen...har bokat hotell och vi ska göra lite roliga saker. Han pratar inte om annat nu och längtar så. Nu vet jag ju inte om det blir av och får så sjukt dåligt samvete.

Tvillingarna lider av tts grad 2 och det blir operation idag kl.14.
Håll tummarna!

Härligt att läsa! Måste kännas helt underbart!! Grattis till pojken!

Fysiskt mår jag bra. Magen är mjuk och har inte ont i magen som jag hade innan.
Såret gör såklart ont, men det vore konstig annars. Nålen som sitter i handen gör förbannat ont, hehe

Psykiskt är det jobbigare. Allt har gått så fort och är orolig. Ska upp till fostermedicin nu på förmiddagen för att se hur bebisarna mår, om de klarat omställningen. Jag hoppas bara att de än sålänge lever.

Tyvärr överlevde bara en av mina tvillingar...ser bra ut för den andra och chansen är god att jag t.o.m går tiden ut.

Det känns så orättvist. Det föds ca. 100.000 barn i Sverige varje år. Av dessa är 300 enäggstvillingar...bara där är chansen liten. Av dessa 300 är det ca 30-40 st som får tts. Hur stor är chansen att man ska drabbas? Så jäkla orättvist, men det känner väl alla som förlorar barn i graviditet och även efter.
Livet är ju inte rättvist.
Nu får man kämpa på för våran Olle som blev kvar, och jag önskar så att han klarar sig. Åh herregud vad älskad han ska bli.
Edvin ligger kvar i magen, och vet inte alls hur man ställer sig till det vid födseln sen... Vill man se honom om han legat död i magen i flera månader? Hur funkar det? Begraver man någon som dött i vecka 17? Eller tar sjukvården hand om honom?