Ringde mvc idag om kub test. Tyvärr så görs ju inte kub i vårat landsting alls, så det är ju Göteborg som gör. Det visste jag ju, men tyvärr finns det inga tider för kub just nu...
Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Bestämde mig lite för sent. Måste ju liksom göra det nu. Kanske ska kolla privat, eller så struntar vi i det som vi tänkt från början. Vet varken ut eller in nu..
Då har jag spytt första gången nu på morgonen...kom inte så mycket eftersom jag var tom i magen, men hoppas det är gravid illamående och inget annat..
Måste ju varit gravid illamåendet som gjorde att jag spydde, eftersom jag ändå klarar att äta nu? Har ju blivit förkyld och har skitont i huvudet idag också, så man vet ju aldrig..
Grattis till alla lyckade ultraljud! Det är så mysigt att titta!
Längtar så mycket efter mitt i början på januari. Blir iof 3e, men längtar ändå. Är alltid lite nervös innan också att de små liven inte lever längre...
Har ni gått upp mycket i vikt än tjejer?
Jag vägde ju 57 innan jag blev gravid nu och på inskrivningen vägde jag 55... Så har ju gått ner. Inte bra, men det kommer väl säkert.
När jag blev gravid med första sonen vägde jag bara 48 kg, så jag har ju lite mer hull nu iaf, och det är positivt.
Hur känns foglossning och vart känns det?Har aldrig haft men funderar på om det är det jag känner ibland nu, eller om det är nåt annat.
Hejsan allihopa!
Vad glad jag är att så många är här och delar med sig av sina erfarenheter. Och att flera har samma BF som jag.. 21 Juli, Stockholm btw.
Jag har varit gravid tidigare, flera gånger men aldrig behållit. Den här graviditeten är skitjobbig för mej just nu. Jag vet inte varför men jag har fått riktigt med ångest sista veckorna. Är i vecka 9+6. Jag har en terapeut som jag går hos och ett starkt nätverk av kvinnor omkring mej som jag kan prata med. Ändå fylls jag av så konstiga känslor. Jäkla hormoner.. Jag vet inte vad som är vad och jag har fått en sån avsmak för min partner och hans två barn känns bara jobbiga fast de är superglada över att få ett syskon och verkligen älskar mej. Jag har fått nån slags panik och mår illa ofta och äter så gott det går, kräks varannan dag ungefär och blir yr och har förstoppning. Vi pratade igår och jag bara grät och berättade om min rädsla att bli en lika frånvarande mamma som min pappa var.. och känslan av att vara rädd för att bli låst vid diskbänken typ, och tvätta och göra frukost och middag varje dag i resten av mitt liv till nån, som skriker mamma 100 gånger om dan. Jag har verkligen det tufft just nu. Hoppas paniken går över och att jag börjar tycka om min omgivning igen. Jag har liksom blivit en motsats till mitt vanliga mej..som var glad och positiv, kåt som fan och kärleksfull. Nu är jag bara sur och ledsen, såå avtänd på allt och otrevlig. Jaa.. Tack för att den här tråden finns.
Herregud vilka söta bebisar! De ser ju redan ut som små bebisar på era bilder. Det är ju galet egentligen, de är ju bara typ 5 cm...
Nu ikväll berättade vi för barnen.
De satt rygg mot rygg och öppnade paketen med pyjamasarna. Sen när de förstod så blev de så glada och har pratat om bebisarna hela tiden. Känns så konstigt att de ska bli storebröder snart...
Tycker mitt illamående blivit lite värre igen. Jag har svårare att äta igen. Åh, vad jag bara vill äta!! Går in i vecka 13 imon och vill verkligen att det släpper snart!! Sjukt att man stått ut!!
Usch...mår lika dåligt idag. Känner verkligen inte för att fira jul. Skönt att barnen vet varför man är hängig nu iaf. Fasar lite för all lukt från maten sen...