Höger njure blir större under graviditeten, pga livmodern oftast ligger mer åt höger så den får jobba hårdare. Helt normalt, men kan klart ge ömhet!
Är det fler/många här som har sporadiskt eller inget sex under graviditeten? För vår del har det pågått under lång tid och tycker det är frustrerande för jag saknar bekräftelsen det ger liksom. Sonen är 20 månader och sista delen av den graviditeten hade vi väldigt lite sex, kanske 2 gånger sista trimestern. Sen tog det kanske 4 månader innan vi hade sex när bebis kommit och sen har det liksom inte riktigt tagit fart, blir kanske nån/ett par gånger i månaden. Hur jag blev gravid i höstas vet jag knappt, då bodde vi hos mina föräldrar pga en flytt och renovering. Tidigare i år har det väl funkat okej med nån gång i veckan eller kanske varannan men nu när jag börjar bli höggravid är det sällan igen.
Ville bara skriva av mig lite. Vi har varit ihop i 10 år och förstår att sexlivet går upp och ner. Särskilt med graviditeter och småbarn "i vägen".
Tack för alla era svar om sexet! Pratade om detta med ett gäng väninnor på en babyshower för ett tag sen. Det var dock inte alls jag som tog upp det ur den här synvinkeln utan en kompis utan barn som började prata om sex generellt och hur länge det var "normalt" att ha mellan liggen. Samtliga verkade tycka att över en vecka var rätt länge och två veckor typ ifrågasattes (?!) Detta alltså även av såna med små barn hemma. Jag höll mig i bakgrunden och bidrog inte så mycket till diskussionen. Besparade dom att fundera över mitt sporadiska sexliv...
Har ni börjat fundera på namn?
Vi har några på en lista, ibland tar vi bort, ibland lägger vi till.
Diskuterar ni det mycket eller hur går ni till väga?
Vi tänker inte ut riktigt utan när vi hör ett namn vi gillar så läggs det till oxh så provar/suger vi på det. Namn vi kommit på i början har tyvärr nötts sönder lite.
Men inget känns så självklart som vårt första barn namn gjorde.
Får väl se när hon är här.
Urs för gravidkrämpor! I veckan var jag jos en läkare och kollade upp det myom som hittades vid ett ul i min livmoder. Det är storlek tennisboll och sitter delvis för utgången, i vägen för bebis utfart alltså. Så det blir snitt och hade blivit det oavsett min tidigare önskan om det. Läkaren frågade om jag hade mycket ont av det. Fick förklaringen till varför jag får så ont när jag är kissnödig eller går. Men nu! Har bebisen vänt sig och huvudet är fastkilat bredvid myomet. Aj! Konstant mensvärk speciellt när jag sitter upp. Och vaknar flera ggr/ natt av kramp så att jag knappt kommer ur sängen för att kissa. Måste väcka mannen dom får rulla upp mig ibland. Snaaark, låt dessa sista veckor gå fort!
Välkommen!
Jag var på kontroll i morse. Allt såg fortfarande OK ut - magmåttet låg lite lågt, men å andra sidan låg det på snudden till högt vid förra besöket. Men det var två olika barnmorskor som mätte så de kanske bara hade något olika metoder.
Barnet har vänt sig, men har ruckbart huvud fortfarande.
Trodde vi skulle gå igenom lite önskemål inför förlossningen idag, men något sådant var det inte. Jag vet att det inte är så vanligt med förlossningsbrev där jag bor, men som jag förstod det registrerades det i journalsystemet i alla fall om man ville ha EDA osv. Nu är det vecka 36 så inte så långt kvar - hur ser det ut för er andra som inte ska ha snitt, har era barnmorskor gått igenom alternativ och era önskemål inför förlossningen ännu?
Väger mig vid varje besök, är väl för att se att barnet växer kanske??
Så klart låg hon i säte idag min lilla Donna, två bm kände för säkerhetsskull. Så nu har hon legat på tvären, huvudet ner och säte vid de senaste besöken.
Bokade en extra träff nästa vecka för att kolla läget oxh ev boka tid för ul då om hon ligger fel. Verkar ha gott om utrymme att röra sig på iaf. Den äldre bm var inte oroad iaf "den har gott om tid att lägga sig till rätta, barn är kloka"
Är i vecka 35+3 idag. Tydligen drar de på vändningsförsök här om man är omföderska.
Frågade om risken att bli ombedd att köra till ett sjukhus längre bort men fick höra att omföderskor och speciellt om man är snittad sen tidigare prioriteras plats på sitt ordinarie sjukhus. Skönt.
Idag så vaknade jag med väldigt ont högt uppe på höger och vänster sida av ryggen. Tar ju penicillin mot uvi i förebyggande men misstänker njurarna.
Ringde mvc som kände att de inte kunde göra något, har inga läkare där.
Ringde förlossningen men där var fullt och mottagningen var full, så vi bestämde att boka en tid på onsdag, ta alvedon och hålla ut.
För skulle på profylax kurs nu i em och ville inte missa den.
Det var bra!
Fortsätter på onsdag, sen sjukhuset. Skulle ju egentligen till mvc för att kolla hur barnet ligger oxh ev boka ul men nu kollar de även det på onsdag när vi ändå är där och ska kolla njurarna.
Fullspäckad onsdag.
Får vi se hur det blir efter det.
Åh tjejer...vad ska jag göra åt min dödsångest? Jag är så sjukt orolig för denna förlossning..inte så orolig att inte bebisen kommer ut ordentligt, men extremt orolig för att den döda och moderkakan ska krångla..att jag ska förlora mycket blod...att något går fel och jag dör.
Livrädd är jag. Hur släpper jag tanken?
Pratade med läkaren igår och hon gick igenom lite hur det kan bli OM det skulle krångla, men hon tror inte det blir några problem alls. Ändå härligt att hon gick igenom hur de gör ifall scenariot att inte moderkakan kommer ut blir...och om man blödde mycket.. för mig hjälper det väldigt mycket att veta hur det kan bli, då har jag "mer kontroll"....
Idag har varit en sån gråt dag.....
börjar med att på profylaxkursen så har jag gråten i halsen hela tiden och när vi skulle testa att andas genom en värk, gick bra i måndags, så när mannen nyper till i låret så drog jag undan benet oxh slog bort hans hand. Blev så besviken på mig själv att jag inte klarade av det som alla andra oxh åter igen rädd för hur ska jag klara av smärtan så börjar gråta lite smått.
Kursledaren ser ju detta och precis när jag lugnat ner mig så kommer hon bort och liksom "blev det jobbig påminnelse"
Ja så bryter jag totalt ihop och grät typ nästan hela resten av kursen. Kul.
Sen var vi inne där positionskontroll av flickan.
Fick ligga med ctg först och bm känner lite snabbt oxh säger att det känns som huvudet är nere.
När läkaren sen kollar med ul så konstanterar hon snabbt att hon ligger i säte, så då bokar vi vändningsförsök imorgon.
Blev så paff så börjar gråta igen. De fråga om jag vill föda vaginalt, säger att jag vet inte längre men känner ändå att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. 50 % chans att det lyckas imorgon.
Är helt mör och mentalt slut idag. Lyckas det inte imorgon så bokas snitt.