Vi som just börjat försöka, här kan vi stötta varandra

Låter troligt. Är tanken att ni ska försöka er på verkstad framöver?

Ja alltså vi har väl indirekt påbörjat verkstaden men fortfarande med inställningen att det får ske om/när det sker. Slutade med preventivmedel och kör på som vanligt (låtsas vi iaf, lite koll på cykeln har man ju ändå :P). Om det inte tagit sig inom ett par månader blir det lite mer planerad verkstad om man säger så! :) Vi fyller båda 28 i år och jag hoppas väl på något innan sommaren iaf, men med tanken att det kan ta längre tid än så.

Du då?

Träffade min kille i höstas, och var tydlig med att barn skulle här minsann bli. Har jag bestämt mig för nått så är jag som ett ånglok, det är bara framåt som gäller, så jag skrämde honom lite med en gång kan man säga.

Dock så gjorde vi en helomvändning förra helgen, så nu känns det glasklart att vi siktar på barn. Jag är planeringsgalen och kontrollfreak (jättebra kombination.. :/), så jag har ju liksom stakat ut den här vägen fullständigt redan nu. Hahahaha, jag kommer få stå ut med att Ingenting förmodligen blir som jag har tänkt! Vi får väl se hur det blir med allt.

Samtidigt är jag så galet trött på mitt tråkiga liv där det mest ingår långa arbetsdagar, stallet, träning, mat och kanske sova lite, så det hade varit fantastiskt om det kunde sås ett frö under våren!

Åh vad spännande! Hur gamla är ni? Håller verkligen tummarna :)

Jag vet känslan, direkt när jag slutade med piller så gick min kropp bananas och jag trodde jag blivit gravid på en gång. Kunde inte tänka på något annat, höll det hemligt för sambon också. Höll på att spricka!! Men sen kom mensen och då slutade jag liksom tänka på det.. Men nu är det klart tankarna är tillbaka lite och kommer väl säkert inbilla mig att jag är gravid nu igen fram till nästa mens. Däremot håller jag inte på med massa tester och ska verkligen försöka hålla mig ifrån att bli testgalen. Tror besattheten bara hämmar en.

Man märker ju när man läser här i olika forum att vi tjejer blir exakt likadana allihop. Man går sönder av nyfikenhet, förhoppningar och förtvivlan. Jag tror mycket handlar om att verkligen försööööka ha is i magen och ta det som det kommer.

Sen är det väl lätt för mig att säga som precis börjat dra igång hela processen, måste vara otroligt jobbigt för de som verkligen försökt aktivt en lång tid utan resultat <3

Jag blir 30 i juni och min kille 31, så jag tycker det är precis lagom ålder. Men det brinner ändå lite i knutarna, som killen säger. Hur gamla är ni?

Ja, jag tycker nog allt det verkar som att de flesta testar sig för tidigt. Sen läser jag många trådar där tjejerna håller på med ägglossningstester, precis som du sa. Dock verkar det enbart stressa upp det mentala, så det tänker jag aldrig ge mig på. Det får bli som det blir.

Jag blir 30 i juni och min kille 31, så jag tycker det är precis lagom ålder. Men det brinner ändå lite i knutarna, som killen säger. Hur gamla är ni?

Ja, jag tycker nog allt det verkar som att de flesta testar sig för tidigt. Sen läser jag många trådar där tjejerna håller på med ägglossningstester, precis som du sa. Dock verkar det enbart stressa upp det mentala, så det tänker jag aldrig ge mig på. Det får bli som det blir.

Nu har min lilla rosa flytning övergått till vanlig mensblödning typ.. Och nu när jag precis skulle snyta mig så kändes det bokstavligen som att nån stack en kniv in i äggstocken på mig, fick slänga mig ner på huk.

Försöker verkligen komma på vad det kan vara med kroppen. Kan allt ha med pillerstopp att göra?

Kan vara så, och att du spänner dig kanske?