Pappan har två barn med två olika tjejer och separerat från båda. Storasystern har sedan hon fyllde 10 år fått 100:- i månadspeng. Hon är 11 nu. När lillebror blev 5 tyckte hans mamma att det var dags för månadspeng så han får sedan dess 100:- i månaden. I båda fallen betalar mamman varannan månad och pappan varannan.
Tjejen tycker att det känns orättvist. Är detta fel eller bara att acceptera att livet inte alltid är rättvist.
Nu handlade det ju dock om en tjej som är nästan 12.
Vid 12 års ålder gick jag på hamburgerhak med mina kompisar ibland, vi bytte julklappar med varandra och köpte presenter till kalas (partyn). Detta betalade jag själv. En fika är inget konstigt heller i den åldern. Från att jag började sexan hade jag tillgång till ett fik på skolan där man köpte sig en delicatoboll och en cola ibland.
Simhallen var jag också i flera gånger i månaden med kompisar från mellanstadiet och uppåt. Inte heller direkt ovanligt.
100 kr känns löjligt lågt skulle jag säga. Dagens föräldrar verkar inte minnas sin egen barndom.
Om man ska betala kläder, julklappar, busskort, kaffe, cigg, alla aktiviteter och allt annat själv så ja, då håller jag med om att 100kr/mån är i det minsta laget. Får man dock i princip allt betalt så är 100kr ganska mycket.
Ja, barnet är nästan 12. Vilket innebär att hon inte är 12 än. Du kommer ju liksom inte få rösta när du är 17 och 11 månader, för att du nästan är 18. Det är också väldigt stor skillnad på en snart 12 åring och snart 13 åring. Fastän det bara handlar om 12 månader emellan så är det generellt sett extremt mycket som händer mognadsmässigt. Det är såklart individuellt, alla här på familjeliv har säker världens mest mognaste barn som kunde ansvara för både hela hushållets ekonomi och all semesterplanering när de var 12..
Cigg, till en tolvåring? Men att släppa iväg tolvåringen ner på stan tillåter du inte?
Ja precis, det är _exakt_ precis så jag tänker.
Vi ger våra barn veckopeng, 9-åringen får 50 kr/ vecka eller så väljer han en tidning på affären istället för pengar.pengarna används till pokemonkort eller nån liten grej han hittar på affärer, loppisar el. Marknader. bonusen som är 15 får 100 kr den veckan han är hos oss, det brukar gå till typ samma saker som 9-åringen (samlarkort,grejer han hittar när vi är o shoppar) + han köper egna drickor o slisk han vill ha.9-åringen köper vi lördagsgodis till. Hos sin mamma så får bonusen 500 kr i månaden.tycker det är hutlöst mycket då han inte ens köper sina egna kläder där+att han får ju 100 kr varj gång han är hos oss!
Vår 11åring och 9åring får 100 kr/månaden. Vi betalar allt för dem så de pengarna blir liksom extra fickpengar. Nu ska det ökas till 150kr/månaden men det enligt en överenskommelse som ska hållas.
Vår 11åring och 9åring får 100 kr/månaden. Vi betalar allt för dem så de pengarna blir liksom extra fickpengar. Nu ska det ökas till 150kr/månaden men det enligt en överenskommelse som ska hållas.
Som med nästan alla frågor som diskuteras här är det i slutändan föräldrarna som bestämmer. Pappan har egentligen ingen åsikt eller tanke alls kring barnuppfostran utan det har bara blivit så här. Mammorna är dom som styr, men pratar inte med varandra. Ofta värdefullt att få höra lite allmän uppfattning utifrån. ( Jag är inte bonusmamma. )
Barnets enda argument är att det är orättvist. Hon har bara nämnt det en gång, så det är inte så att hon argumenterar alls egentligen. Betyder det att hon ska fortsätta få 100:- tills hon klagar/argumenterar?
( Pappan har fullt fokus på jobb, bilar och annat. Får vara glad om barnen får mat när dom är där. )
Ge flickan 6000kr så blir det rättvist mellan barnen!
Jag är uppväxt med en syster som jämt gick till våra föräldrar och "behövde" pengar. Även under studenttiden var hon ute och festade och sedan ringde hon föräldrarna och ville ha pengar till mat. (nu är hon vuxen och klarar sig själv) Jag har aldrig bett om pengar någonsin. När jag sedan skulle köpa hus visade det sig att min mamma antecknat alla "lån" från min syster och ville ge mig lika mycket och jag fick ca 100 000 på en gång.
Det känns bra att det i slutändan blev rättvist, men egentligen tycker jag att det rätta skulle vara att barnen får en viss summa vid varje ålder och sedan får rätta sig efter den.
Har redan nu en känsla av att flickan är fröken spara och pojken fröken slösa.