Det finns nog lika många svar på vad som är bra som det finns föräldrar.
Är det inte mer lämpligt att frågan diskuteras av mamman, dottern och pappan?
Inte för att du är bonusmamma och därför inte borde få ha en åsikt utan just av anledningen att det finns så många olika åsikter att det är bättre med färre som ska bestämma.
Som med nästan alla frågor som diskuteras här är det i slutändan föräldrarna som bestämmer. Pappan har egentligen ingen åsikt eller tanke alls kring barnuppfostran utan det har bara blivit så här. Mammorna är dom som styr, men pratar inte med varandra. Ofta värdefullt att få höra lite allmän uppfattning utifrån. ( Jag är inte bonusmamma. )
Barnets enda argument är att det är orättvist. Hon har bara nämnt det en gång, så det är inte så att hon argumenterar alls egentligen. Betyder det att hon ska fortsätta få 100:- tills hon klagar/argumenterar?
( Pappan har fullt fokus på jobb, bilar och annat. Får vara glad om barnen får mat när dom är där. )
Jag är uppväxt med en syster som jämt gick till våra föräldrar och "behövde" pengar. Även under studenttiden var hon ute och festade och sedan ringde hon föräldrarna och ville ha pengar till mat. (nu är hon vuxen och klarar sig själv) Jag har aldrig bett om pengar någonsin. När jag sedan skulle köpa hus visade det sig att min mamma antecknat alla "lån" från min syster och ville ge mig lika mycket och jag fick ca 100 000 på en gång.
Det känns bra att det i slutändan blev rättvist, men egentligen tycker jag att det rätta skulle vara att barnen får en viss summa vid varje ålder och sedan får rätta sig efter den.
Har redan nu en känsla av att flickan är fröken spara och pojken fröken slösa.