Pappan har två barn med två olika tjejer och separerat från båda. Storasystern har sedan hon fyllde 10 år fått 100:- i månadspeng. Hon är 11 nu. När lillebror blev 5 tyckte hans mamma att det var dags för månadspeng så han får sedan dess 100:- i månaden. I båda fallen betalar mamman varannan månad och pappan varannan.
Tjejen tycker att det känns orättvist. Är detta fel eller bara att acceptera att livet inte alltid är rättvist.
När jag var elva år var det några i min skola som hade två mil dit. Själv bodde jag en mil från skolan. Och väl där var det ju bara en halv kilometer till "stan" (en centralort där det bor 10.000 ungefär). Jag och många med mig är uppväxta på landet där man fått åka buss till stan bara för att komma till skolan liksom
100 spänn för en snart 12-åring låter som väldigt lite.
Det finns nog lika många svar på vad som är bra som det finns föräldrar.
Är det inte mer lämpligt att frågan diskuteras av mamman, dottern och pappan?
Inte för att du är bonusmamma och därför inte borde få ha en åsikt utan just av anledningen att det finns så många olika åsikter att det är bättre med färre som ska bestämma.
Det finns nog lika många svar på vad som är bra som det finns föräldrar.
Är det inte mer lämpligt att frågan diskuteras av mamman, dottern och pappan?
Inte för att du är bonusmamma och därför inte borde få ha en åsikt utan just av anledningen att det finns så många olika åsikter att det är bättre med färre som ska bestämma.
100 spänn för en snart 12-åring låter som väldigt lite.
Vad synd. Vi är ofta på stan, på stranden, på affären, på fik, på simhallen, på djurparken osv. Mycket trevligt.
Svar på frågan är att ja, det kanske upplevs orättvist men saker var på ett sätt när de bestämde hennes månadspeng och nu var saker på ett annat sätt när 5-åringen fick sin månadspeng.
Sen kan jag tycka som många andra att det kan vara dags att öka dotterns peng.
Och en sidofråga är varför månadspeng? Mina barn har alltid föredragit veckopeng och det förstår jag. En hel månad är rätt lång, speciellt om man är yngre.