Pappan har två barn med två olika tjejer och separerat från båda. Storasystern har sedan hon fyllde 10 år fått 100:- i månadspeng. Hon är 11 nu. När lillebror blev 5 tyckte hans mamma att det var dags för månadspeng så han får sedan dess 100:- i månaden. I båda fallen betalar mamman varannan månad och pappan varannan.
Tjejen tycker att det känns orättvist. Är detta fel eller bara att acceptera att livet inte alltid är rättvist.
Olika föräldrar ger olika regler och förutsättningar. Tycker dottern det är orättvist, så får hon prata med sina föräldrar om att höja hennes månadspeng, ev att hennes mamma höjer under den månad hon betalar eller skjuter till varje månad om hon också ser det som orättvist.
På våre badhus är det 12-årsgräns.
Men det är ju omöjligt att jämföra månadspengar utan att veta vad de ska gå till. När mitt barn var 11 betalade jag sånt som badhus mm utanför månadspengen. Inte minst för att hon om hon kunde välja vad pengarna skulle få till skulle avstått såna saker av strikt ekonomiska skäl, medans jag tyckte det var vra med den typen av sociala aktiviteter.
Men har man barn som gärna vill köpa deo och sånt själv och man som förälder tycker att det är bra kan man ju höja pengen.
Det måste vara typ i Vetlanda då för det är väldigt ovanligt med så hög åldersgräns.
Jag håller med om resten, att man ska uppmuntra självständigheteb!
Jag tycker 100kr låter lite till äldsta barnet. Min 8-åring får 40kr i veckan.
Hon sparar sina pengar och använder det sedan för att köpa större saker hon inte får av oss. Tex nu senast så köpte hon en ny skateboard. Hon fick ingen av oss för att hon redan har två stycken och vi tyckte det räckte men hon ville absolut ha den här också så då kunde hon köpa den för sina egna pengar. Någon gång per år så åker vi till leksaksaffären tillsammans där hon handlar vad hon vill för sina egna pengar och jag är med bara som stöd för att hjälpa henne att fundera kring hur mycket hon tycker att saker är värda i förhållande till vad de kostar.
Kan också köpa kläder ibland om hon ser något som hon absolut vill ha men verkligen inte behöver. Tex en ny festklänning fast hon redan har flera fina.
Ja, jag har ju inte rest land och rike runt och kollat men sett det på flera ställen.Upplandsbro och Stockholms stad har 12-årsgräns hittar jag på en snabb googling. Konsumentsverkets riktlinjer är 12 år och gissningsvis är det rätt vanligt att kommunerna följer de riktlinjerna (även om alla förstås inte gör det).
Ja? De går på stan med kompisar och går på fik och köper något de tycker om.
Hur tänkte du nu? Klart de vill kunna köpa en deo, en hockeypuck, en tröja eller ett läppglans själva.
Ok. Mina barn har vid den åldern varit simkunniga länge så nog har de fått åka och bada själva. Varför ska man begränsa dem?
Ts skriver om en 11-årig tjej, inte en ettåring...
Varför i hela friden gör en femåring med månadspeng? De har ingen som helst uppfattning om att sköta ekonomi på det viset.
Ja TS skriver om en 11-åring, inte 14-åring.
En 11-åring har ingenting på "stan" att göra. Visst jag släpper iväg min 11-åring till närmsta köpcentrum typ 5 busstationer från skolan, men definitivt inte till stan. Väl där är de inte ett dugg intresserade av att fika eller köpa en deo. Möjligen att de köper glass på donken och går till glitter och tittar på kläder de vill köpa, sen när en vuxen är med eftersom man inte ska behöva betala för kläder själv om man bara har 100kr/mån. Till en glass, en hockeypuck och ett läppglans räcker 100kr gott. Och sålänge som man inte kommit överens om att barnet ska köpa hygienartiklar, kläder osv själv finns det ingen anledning man ska flera hundra i månaden.
Bara för att man är simkunnig betyder inte det att man kan badvett, eller att badhusets badvakter är speciellt uppmärksamma och så länge som min 11-åring inte går på simning som fritidsaktivitet så får hon i te vara där själv. Att vara med som "badvakt" är inte att begränsa ett barn, det kallas för att ta föräldraansvar.