Jag har väl rätt att kräva planering i mitt eget liv?

Jag fattar inte riktigt. Om ni har planerat saker i tro att barnet inte ska komma, kan inte barnet hänga med på det då eller vara hemma en stund medan ni åker iväg på det ni ska göra? Eller är det riktiga "vuxensaker" som absolut inte går att ta med barnet på?

När barnet är tonåring har barnet mer behov av att anpassa livet efter kompisar än av er. Pappan måste vara flexibel och hitta alternativa umgängen.

Men... fortfarande ingen som svarar på min fråga!?

Har jag inte rätt att kräva att få veta några dagar innan om barnet tänker komma under helgen? Eller är det bara för mig att acceptera att man kan ringa 1 timme innan och vill komma?
När barnet ändå kommer, vill hen umgås med oss och tvärtom.
Sist hade vi planerat och börjat sortera vindsförråd och uteförråd som var proppfullt med saker, när barnet ringde och ville komma. Vi förklarade att vi sorterade i förråd men javisst får du komma!

När barnet väl kom ville hen åka till simhallen och gå på bio med oss.
Pappan lämnade förråd och åkte med sitt barn.

Det slutade med att jag själv fick sortera och rensa alla förråd. Bära tungt och köra till tippen för att slänga. Jag höll på från 8 på morgonen till 19 på kvällen.
Det handlar om att jag har väl rätt att få planera mitt liv och inte röra om hela helgen, bara för bonusbarnen kan ringa 1 timme innan och meddelar att hen ska komma.

fast det var ditt val att sortera och slänga skräp en hel dag. Hade jag aldrig gjort. Nu låter du lite som en offerkofta faktiskt, även om jag förstår din grundfråga. 

har ni ens försökt prata med13-åringen om det? Varför ta det med modern? prata med barnet om att det är v.h som tidigare. vill han inte komma så ok, men man meddelar åtminstone kanske senast onsdag samma vecka. och det är de helgerna som gäller (dvs varannan) man byter int till e andra helgerna. då kan du veta det och planera därefter

1. Nej, du har inte att kräva något. Du äger inte din man eller hans tid. Vill din man ta emot sin son med kort varsel så får han det.

2. Fick du din vilja igenom skulle din man sannolikt se mindre av sin son. Skulle det behöva aviseras dagar i förväg att grabben så blir det förmodligen så. Vill din man det.

Det var också diskussioner om sådant när sambons barn kom i den åldern. Där skippade sambon mamman som mellanhand och pratade med barnen direkt. Ett par dagar innan ville han ha besked (där ett kanske var tillräckligt). Hade de sagt nej, vi kommer inte och de sedan ändrade sig, så fick de finna sig i att vi hade annat för oss.

Så mitt tips är att snacka direkt med killen.

Varför planerar ni in saker under de helger barnet ska komma istället för att utgå ifrån att barnet kommer och göra annat om barnet inte dyker upp?
Eller har barnet slutat med varannan helg och dyker upp vilken helg som helst? Hur som helst tycker jag att det ska vara en självklarhet för ett barn att alltid vara välkommen hos båda föräldrarna. Om ni planerat in att åka iväg på något som barnet inte kan vara med på är det väl bara att tala om det om barnet ringer och föreslå att han kommer dagen efter istället. Ser dock inget problem i att en 13 åring kommer hem medan man rensar förrådet. Det betyder ju inte att man måste släppa allt för att aktivera barnet.

Barnet bör ha rätt att komma och gå som han vill hemma hos sin pappa. Du har givetvis alltid rätt att säga vad du tycker om saken, men något lagstöd i att kräva någonting finns inte, dvs du kan bara "kräva" det pappan går med på. Han borde enl mig inte gå med på ett krav att barnet skall berätta flera dagar i förväg om när han har lust att dyka upp.
Däremot borde pappan inte heller släppa allt vad han har för händer för att pojken kommer hem till er. Städa förråd kan ju dock vänta.

Här hade de riskerat komma till ett tomt hus

Pojken verkar ju ringa innan han kommer.