Hej
Jag är 39 och försöker bli gravid. Har ett barn som är fem nu. Lite orolig när tiden pressar så. Min man är 50 ?så kanske det tar lite tid innan det händer någonting.
Andra med samma situation?
Själv har bim den 27 september
Hejsan..
Tråkigt att det inte blivit fler plus här är.
Men ni kämpar på och verkar vara vid gott mod?!
Vi plussade ju äntligen igen på julafton efter senaste MA i sep.
Nu sitter jag här och väntar på skrapning igen.
Började blöda i helgen, skulle gått in i v 11 (10+0) i tisdags men istället konstaterade de att fostret dött i vecka 8 igen.
Jag vet varken ut eller in och har knappt orkat tänka på några dagar. Provade Cytotek igen denna gången då det räckte med det sist. Men grynet denna gång är envist kvar. Vilket jäkla påfund MA är.
haft 2 Mf innan i v6-7 och då kom liksom allt ut direkt. Kroppen slutade tro att den var gravid. Men det här att sitta med gravsymptom och vänta på att det ett dött foster ska komma ut är fan rena tortyren.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hur vågar man försöka igen?
Känner mig rätt hopplös. Denna gång ska vi iaf få hjälp med en utredning då det är 4:e gången på raken. Inga problem att bli gravid trots åldern men att få behålla våra hjärtegyn börjar kännas omöjligt.
men då måste man vänta på utredning 4-6 v så jag hinner få en mens. Men snart 39 och det känns som varje månad räknas.
Hejsan..
Tråkigt att det inte blivit fler plus här är.
Men ni kämpar på och verkar vara vid gott mod?!
Vi plussade ju äntligen igen på julafton efter senaste MA i sep.
Nu sitter jag här och väntar på skrapning igen.
Började blöda i helgen, skulle gått in i v 11 (10+0) i tisdags men istället konstaterade de att fostret dött i vecka 8 igen.
Jag vet varken ut eller in och har knappt orkat tänka på några dagar. Provade Cytotek igen denna gången då det räckte med det sist. Men grynet denna gång är envist kvar. Vilket jäkla påfund MA är.
haft 2 Mf innan i v6-7 och då kom liksom allt ut direkt. Kroppen slutade tro att den var gravid. Men det här att sitta med gravsymptom och vänta på att det ett dött foster ska komma ut är fan rena tortyren.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hur vågar man försöka igen?
Känner mig rätt hopplös. Denna gång ska vi iaf få hjälp med en utredning då det är 4:e gången på raken. Inga problem att bli gravid trots åldern men att få behålla våra hjärtegyn börjar kännas omöjligt.
men då måste man vänta på utredning 4-6 v så jag hinner få en mens. Men snart 39 och det känns som varje månad räknas.
Har du provat Progesteronkräm? Vet att det ska kunna motverka missfall.
Beklagar verkligen 
Har ju själv aldrig haft dessa problem men det var ju många år sedan jag var gravid så skulle jag nu bli det räknar jag att åldern gör att det inte blir lika lätt att behålla en graviditet. Hoppas verkligen ni orkar kämpa vidare men förstår om det inte känns så aktuellt just nu
Nja, vid gott mod är jag inte, tror inte det blir ngt denna månad heller. Fick mkt mindre äl sekret av pergo denna månad så nästa kör jag utan och hoppas sen att jag får någon att skriva ut letrozol till mig istället...
Många styrkekramar
Har du provat Progesteronkräm? Vet att det ska kunna motverka missfall.
Jag googlade lite snabbt på det nu och visst, informationen på nätet ger lite olika svar om detta, men personligen litar jag ju inte allt för mycket på den traditionella vården, så jag tror mycket väl att det kan stämma att låg halt av progesteron kan leda till missfall. Jag var en gång på ett föredrag med en kvinna som heter Marianne Arnström (www.vitallyft.se) som är mycket kunnig om just progesteron, och där fick jag klart för mig hur viktigt det faktiskt är, och att de flesta kvinnor kanske behöver tillskott av progesteron egentligen, pga att kemikalier och annat gör att vi ofta har en östrogendominans. Personligen tror jag inte att du har något att förlora på att prova, och jag har själv börjat med progesteron igen (dock i mindre mängd eftersom jag fortfarande ammar min son och är rädd för att mjölken ska sina) just för att jag vill försäkra mig om att jag smörjer innan en eventuell graviditet.
Hoppas i alla fall att du får hjälp med att få ordning på hormonerna nu!
Jag googlade lite snabbt på det nu och visst, informationen på nätet ger lite olika svar om detta, men personligen litar jag ju inte allt för mycket på den traditionella vården, så jag tror mycket väl att det kan stämma att låg halt av progesteron kan leda till missfall. Jag var en gång på ett föredrag med en kvinna som heter Marianne Arnström (www.vitallyft.se) som är mycket kunnig om just progesteron, och där fick jag klart för mig hur viktigt det faktiskt är, och att de flesta kvinnor kanske behöver tillskott av progesteron egentligen, pga att kemikalier och annat gör att vi ofta har en östrogendominans. Personligen tror jag inte att du har något att förlora på att prova, och jag har själv börjat med progesteron igen (dock i mindre mängd eftersom jag fortfarande ammar min son och är rädd för att mjölken ska sina) just för att jag vill försäkra mig om att jag smörjer innan en eventuell graviditet.
Hoppas i alla fall att du får hjälp med att få ordning på hormonerna nu!
bluebird6: Nej vad sorgligt, beklagar! Det var inte roligt att läsa.
wa76: Blä för mens. Hur lång cykel har du när lutealfasen är 12 dagar?
Too tiki: Åh vad svårt med alla dessa tester, jag kan tyvärr inte hjälpa dig med dina frågor eftersom jag varken tempar eller äl-testar. Jag tänkte spontant först att det är väl bara att köra på varannan dag och hoppas på det bästa att träffa äl, men om du samtidigt ska börja smörja med kräm så förstår jag att du måste veta mer om din äl. Vågar du köpa på nätet? Jag skulle inte veta var man får tag på dessa hormonpreparat, men jag känner mig tveksam till att våga ta dem också om jag inte gått till läkare. Hur gick det med din läkare i Danmark, vill inte denne skriva ut letrozol eller är det Pergo som fortfarande gäller där? Svårt. Har du kontaktat någon läkare i Gbg även om du inte hunnit flytta ner än? För att vara lite steget före tänker jag.
Själv är jag inne på dag 34-35 idag, och jag hade ju hoppats få överstökad mens innan gynbesöket, men det är ju knappt två veckor kvar så än så länge finns ju den möjligheten.
Too tiki: Åh vad svårt med alla dessa tester, jag kan tyvärr inte hjälpa dig med dina frågor eftersom jag varken tempar eller äl-testar. Jag tänkte spontant först att det är väl bara att köra på varannan dag och hoppas på det bästa att träffa äl, men om du samtidigt ska börja smörja med kräm så förstår jag att du måste veta mer om din äl. Vågar du köpa på nätet? Jag skulle inte veta var man får tag på dessa hormonpreparat, men jag känner mig tveksam till att våga ta dem också om jag inte gått till läkare. Hur gick det med din läkare i Danmark, vill inte denne skriva ut letrozol eller är det Pergo som fortfarande gäller där? Svårt. Har du kontaktat någon läkare i Gbg även om du inte hunnit flytta ner än? För att vara lite steget före tänker jag.
Själv är jag inne på dag 34-35 idag, och jag hade ju hoppats få överstökad mens innan gynbesöket, men det är ju knappt två veckor kvar så än så länge finns ju den möjligheten.
Jo jag har fått tag på progesterall vagitorier på nätet, rekommenderat av en vän till mig som säker plats att köpa ifrån. Progesteron är något vi äldre oftast har brist på så det vågar jag prova utan läkare, jag tom behöver det iom min korta lutealfas :)
Vet inte om läkaren i Danmark kan skriva ut letrozol till mig men han har inte tid för vare sig mottagning eller samtal förrän i maj och så lång tid känner jag att jag inte har på mig. Ska kika runt om jag kan hitta en privat klinik, inte allt för långt bort, för som det är nu kan jag inte åka iväg långt då flytten tar så gott som all vår lediga tid.
Hejsan..
Tråkigt att det inte blivit fler plus här är.
Men ni kämpar på och verkar vara vid gott mod?!
Vi plussade ju äntligen igen på julafton efter senaste MA i sep.
Nu sitter jag här och väntar på skrapning igen.
Började blöda i helgen, skulle gått in i v 11 (10+0) i tisdags men istället konstaterade de att fostret dött i vecka 8 igen.
Jag vet varken ut eller in och har knappt orkat tänka på några dagar. Provade Cytotek igen denna gången då det räckte med det sist. Men grynet denna gång är envist kvar. Vilket jäkla påfund MA är.
haft 2 Mf innan i v6-7 och då kom liksom allt ut direkt. Kroppen slutade tro att den var gravid. Men det här att sitta med gravsymptom och vänta på att det ett dött foster ska komma ut är fan rena tortyren.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hur vågar man försöka igen?
Känner mig rätt hopplös. Denna gång ska vi iaf få hjälp med en utredning då det är 4:e gången på raken. Inga problem att bli gravid trots åldern men att få behålla våra hjärtegyn börjar kännas omöjligt.
men då måste man vänta på utredning 4-6 v så jag hinner få en mens. Men snart 39 och det känns som varje månad räknas.