• ellapella75

    Måste jag bjuda pappas ny fru

    Min pappa har en ny fru sedan en massa år tillbaka. Hon har aldrig gjort nån hemlighet av att hon inte gillar mig, gillar inte överhuvudtaget att min pappa hade barn eller ett förflutet innan hon kom in i bilden. Sen de träffades när jag var ca 12 år så har hon gjort sitt bästa för att försöka putta ut mig ur min pappas liv. Hon har till viss del lyckats eftersom min pappa och jag ses ganska sällan, han träffar nästan bara hennes barn och barnbarn. 

    Jag är vuxen nu och har egen man och barn, men sörjer ändå att jag inte har min pappa nära i mitt liv, och mina barn har inte morfar nära. När vi ses är hon alltid med och ser till att min pappa inte får alltför stor frihet i sin relation till oss. Hon är en dominant person som gärna vill styra och ställa i alla möjliga sammanhang.

    Jag har dock alltid bjudit dem båda på tillställningar som involverat familj, såsom bröllop och dop. Min pappas fru har då tydligt visat obehag inför att behöva möta min mamma, vid mitt bröllop antydde hon att hon helst velat att min mamma inte skulle komma och inte skulle sitta vid honnörsbordet!

    Nu är det så att jag ska disputera till hösten. Min avhandling har tagit sin tid, jag har samtidigt jobbat kliniskt och jobbat på avhandlingen i perioder när jag fått finansiering. Min pappas fru intresserar sig mycket för det här med min disputation, dels är hon rätt intresserad av status, dvs det är trevligt att kunna gå på en disputation och glänsa lite vid sidan av sådär. Men å andra sidan ger hon mig gärna pikar om hur lång tid min avhandling tagit och att jag är överliggare. Det är inte sant, att skriva och samtidigt jobba kliniskt är det vanliga på min arbetsplats, somliga tar ännu längre tid på sig innan de disputerar.

    Nu är det planerat att jag ska gå upp med avhandlingen tidigt i höst. Och jag känner att jag inte alls har lust att ha pappas fru där. Hon kommer att kräva full uppmärksamhet, kommentera mig och min prestation på ett taskigt sätt, styra över själva tillställningen med mingel och middag. Hon kommer att få min egen mamma att känna sig obekväm eftersom hon inte tål att bli påmind om pappas tidigare liv. 

    Måste jag verkligen bjuda henne? Tyvärr tror jag inte att pappa heller kommer om hon inte får komma, och det känns ju inte så roligt. Men att ha henne där kommer att kosta mer än det smakar. Hon kommer att göra att min dag blir svår och inte lika rolig.

    Skulle ni bjudit en person som aldrig uppskatta eller accepterat er men sedan vill glänsa lite på er bekostnad när det passar? Måste jag ha en relation med henne bara för att hon råkar vara gift med min pappa? 

  • Svar på tråden Måste jag bjuda pappas ny fru
  • Anonym (anna)
    Helnil91 skrev 2016-05-26 09:08:36 följande:
    Är man en familj på mamma, styvpappa och barn så ska självklart alla respektera varandra. Men en styvförälder kan inte komma in och tro att den ska göra massa ändringar och så ska barnet bara anpassa sig åt detta. Eller att styvföräldern förstår barnets relation till sin biologiska förälder och att barnet ska anpassa sig åt detta.
    Jag håller absolut inte med. Ny familjekonstellation, nya regler. Jag har inte för avsikt att komma in i en familj där min partner (och exet) och hans barn redan har bestämt hur allt ska vara och att jag bara ska forma mig in i ledet (som ett substitut till mamman?). Då bör man som förälder inte träffa en ny någonsin om man har denna bild och förväntning på sin nya partner. Jag lever åtminstone inte mitt liv efter hur någon annan vill att jag ska leva. Vill jag ha något annorlunda så kommer jag att se till att det blir så, och går det inte så lämnar jag situationen. Svårare än så är det inte.

    Och vadå förstå barnets relation till den biologiska föräldern? Är det någon som inte låter dem ha en relation eller.

    Jag tror det är de orealistiska förväntningarna på styvföräldern på att den ska vara en förälder, som gör att det blir konflikter. Är barnet väldigt litet kanske barnet tror att förälderns partner är en föräldrafigur för barnet också, barnet förälder/föräldrar kanske har en förväntning att nya partners ska behandla barnet som sitt eget/göra prioriteringar till barnets favör osv osv. Utomstående tror kanske att jag, bara för att jag lever med hans barn, är en förälder till barnet, älskar barnet, tar hand om det som mitt eget osv. Men ingen frågar "styvföräldern" hur denne tycker och känner i det hela. Och bra är väl det kanske, då svaren kanske inte alltid är så härliga som man förväntar sig/hoppas.

    Lägg mer krut på att föräldern ska vara förälder än att icke-föräldrar ska tvingas in i föräldraroller som de inte vill ha. Det är inte en förutsättning eller ett villor att man,, genom att leva med ett barn som är någon annans, att man är/vill vara en förälder till det.
  • Tazzme
    Anonym (anna) skrev 2016-05-24 21:16:43 följande:
    Anonym (Sofie) skrev 2016-05-24 20:58:56 följande:

    hur många kan du bjuda in på disputationen? Kan du säga att det är begränsat antal gäster och att du bara kan bjuda din mamma, pappa och din egen man? Jag har aldrig varit på en disputation, vare sig egen eller som gäst, men om jag inte missminner mig så har jag hört talas om svårighet att välja vilka som får komma då platserna varit begränsade.


    What goes around, comes around.


    Exakt!

    Därför tycker jag att pappans fru INTE ska bjudas. Så som hon betett sig har hon ju verkligen inte gjort sig färtjänt av en inbjudan.

    TS, det är din fest. Du bjuder de personer DU vill ha där, ingen annan. Tycker du stått ut med din pappas fru länge nog. Hon har betett sig grisigt mot dig, och det har din pappa med.

    Min pappa gjorde likadant mot mig och mina syskon. Fast tja, där gick det hela så långt att han inte hade någon kontkat ÖHT med oss på flera, flera år, eftersom hans sambo inte ville ha med oss i bilden... Svagt gjort av min pappa, ruttet gjort av hans sambo. Sånt beteende förtjänar inte artigt beteende tillbaka...

    Som Anonym (anna) skrev, fast antagligen med annan baktanke, what goes around comes around. Och nu får din pappas fru vackert skörda det hon själv sått....
  • Helnil91
    Anonym (anna) skrev 2016-05-26 09:20:09 följande:

    Jag håller absolut inte med. Ny familjekonstellation, nya regler. Jag har inte för avsikt att komma in i en familj där min partner (och exet) och hans barn redan har bestämt hur allt ska vara och att jag bara ska forma mig in i ledet (som ett substitut till mamman?). Då bör man som förälder inte träffa en ny någonsin om man har denna bild och förväntning på sin nya partner. Jag lever åtminstone inte mitt liv efter hur någon annan vill att jag ska leva. Vill jag ha något annorlunda så kommer jag att se till att det blir så, och går det inte så lämnar jag situationen. Svårare än så är det inte.

    Och vadå förstå barnets relation till den biologiska föräldern? Är det någon som inte låter dem ha en relation eller.

    Jag tror det är de orealistiska förväntningarna på styvföräldern på att den ska vara en förälder, som gör att det blir konflikter. Är barnet väldigt litet kanske barnet tror att förälderns partner är en föräldrafigur för barnet också, barnet förälder/föräldrar kanske har en förväntning att nya partners ska behandla barnet som sitt eget/göra prioriteringar till barnets favör osv osv. Utomstående tror kanske att jag, bara för att jag lever med hans barn, är en förälder till barnet, älskar barnet, tar hand om det som mitt eget osv. Men ingen frågar "styvföräldern" hur denne tycker och känner i det hela. Och bra är väl det kanske, då svaren kanske inte alltid är så härliga som man förväntar sig/hoppas.

    Lägg mer krut på att föräldern ska vara förälder än att icke-föräldrar ska tvingas in i föräldraroller som de inte vill ha. Det är inte en förutsättning eller ett villor att man,, genom att leva med ett barn som är någon annans, att man är/vill vara en förälder till det.


    Nej jag lever inte heller mitt liv som någon annan vill. Därför skulle jag aldrig bli tillsammans med någon som har barn. Så det gäller både föräldrar och icke föräldrar. Så enkelt är det.

    Ja om du läser TS inlägg så står det rätt klart och tydligt att hon har försökt putta bort TS ända sedan hon var liten. Där är det fel på både pappa och styvmamma. Pappan borde stå upp för sitt barn och styvmamman borde agera vuxet och inse att barnen kommer först.

    Nej det är väl självklart att man som styvförälder inte måste älska sin bonus. Men man måste respektera.

    Skulle jag ha en styvförälder hade inte jag älskat den personen heller, men respekterat den hade jag gjort. Och sen om man som styvförälder har så mycket att klaga på så är det bara att gå. Välj en man/kvinna utan barn istället. Svårare än så är det inte. Många styvförälder verkar ju hata sina bonusbarn och vilja putta bort dem. Ja då borde man vara lite smartare och lämna. Barn ska inte behöva bli bortprioriterade.

    Som sagt om man inte vill bli en extra förälder så skaffa inte en partner med barn.
  • Anonym (PhD)

    Det är en väldigt viktig dag för dig ts och jag tycker du tänker rätt som inte vill bjuda henne på själva försvarandet av avhandlingen. Just där och då i salen behöver du inte ha någon som bara är där för att kritisera dig. Finns tillräckligt med kritiker ändå när man presenterar avhandlingen. Men som en annan skrev, bjud pappa och fru på efterföljande fest.

    Sedan är du som jag, för snäll och vill inte ha bråk så du lider och säger ingenting. Tror du behöver berätta för din pappa att du alltid känner dig kritiserad av hans fru, att hon alltid vill dig illa. Fråga honom om han skulle stå ut i längden om du hade en man som varenda gång ni åkte och hälsade på dem kritiserade pappas altanbygge som dåligt utfört, val av bil som för dyr/inte miljövänlig/dålig trafiksäkerhet, senaste inköp av tv som dålig kvalitet etcetera. Säg åt din pappa att du förstår om han inte vill komma på själva dagen när du försvarar din avhandling, eftersom frun inte är välkommen, men att han självklart är välkommen själv. Tyvärr är det offentligt så du kan inte hindra frun att komma och lyssna. Men går hon så emot din klart uttalade önskan så skulle jag utesluta henne därefter. Skulle hon ha mage att ställa en fråga under själva försvarandet skulle jag vara förberedd och saga: "Tyvärr styvmor, du var uttalat inte inbjuden hit eftersom du endast vill kritisera och förstöra, du har dessutom ingen kunskap om ämnet så jag besvarar inte den frågan. Nästa?"

  • ellanpella

    Återigen mycket intressanta svar. Tack alla!

    Olika tankar om att man som barn med skilda föräldrar ska anpassa sig och gilla läget. Det har jag helt klart gjort. Men gäller det bara barnet? Om styvföräldern som i mitt fall har gjort allt för att slippa ha en relation med mig, ska ja ändå tvinga ha en relation med henne när det passar hennes behov och syften?

    Och om det nu är så att nya frun minsann inte ska behöva leka förälder åt sitt ohängda styvbarn utan överlåta det jobbet åt pappan, kan det inte gälla nu också då? Överlåta åt pappan att gå på den här disputationen som hon inte har med att göra?

    Det stämmer absolut att min pappa varit en mes som låtit henne dominera och bestämma hur hans relation med sitt barn skulle se ut. Jag har många gånger varit ledsen över det. Men trots allt så är han min pappa och bandet med honom finns ju där även om det är skört. Med pappas fru har jag faktiskt inga band alls. Hon är som en bekant för mig, en avlägsen person som jag aldrig i livet skulle umgås med om hon inte satt ihop med min pappa. 

    Jag lutar åt ett förslag som någon kom med, att bjuda dem enbart till middagen på kvällen så att jag inte behöver ha dem där under själva presentationen. Det är faktiskt där det känns jobbigast att hon är med. På kvällen ska vi vara på en restaurang och då kan jag undvika dem och umgås med de andra gästerna som är där för att de tycker om mig och vill mig väl. Så kan hon sköta sitt, fast på min bekostnad.

  • molly50
    Helnil91 skrev 2016-05-26 08:46:00 följande:
    Så du tycker på riktigt att ett barn ska behöva anpassa sig till en ny partner? Jag pratar om när TS var barn (12 år) alltså inte nu när hon är vuxen.

    Så du tycker på riktigt att det är ok av denna kärring att komma in och förstöra TS relation till sin pappa, även vara elak och otrevlig mot henne. Så ska man som barn behöva anpassa sig åt detta? TS skriver ju själv att denna kvinna gör allt för att minska TS relation till sin pappa. Och att hon lägger elaka pikar.

    Den som gör mig mörkrädd här är du. Tycker verkligen synd om dig. Helt empatilös.
    Det är självklart inte ok av pappans nya fru att bete sig så illa som hon har gjort och gör.
    Och jag tycker inte heller att TS borde bjuda henne.
    Men jag tycker också att pappan har en stor del i det hela.
    Hade han varit en bra pappa så hade han försökt förhindra sin fru att bete sig så här mot hans barn.
    Han hade inte dansat efter hennes visselpipa utan bett henne att antingen acceptera barnet eller dra.
    Så både pappan och hans fru beter sig som riktiga praktarslen här.

    TS: Om du väljer att bjuda pappans fru så tycker jag också att du ska säga ifrån och be henne att gå därifrån om hon börjar bete sig illa.
    Du borde även prata med din pappa om vad du känner för det här och tala om för honom att han riskerar sin relation till sina barnbarn om han inte tar tag i problemet med sin fru.
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (anna)
    Helnil91 skrev 2016-05-26 09:37:24 följande:
    Nej jag lever inte heller mitt liv som någon annan vill. Därför skulle jag aldrig bli tillsammans med någon som har barn. Så det gäller både föräldrar och icke föräldrar. Så enkelt är det.

    Ja om du läser TS inlägg så står det rätt klart och tydligt att hon har försökt putta bort TS ända sedan hon var liten. Där är det fel på både pappa och styvmamma. Pappan borde stå upp för sitt barn och styvmamman borde agera vuxet och inse att barnen kommer först.

    Nej det är väl självklart att man som styvförälder inte måste älska sin bonus. Men man måste respektera.

    Skulle jag ha en styvförälder hade inte jag älskat den personen heller, men respekterat den hade jag gjort. Och sen om man som styvförälder har så mycket att klaga på så är det bara att gå. Välj en man/kvinna utan barn istället. Svårare än så är det inte. Många styvförälder verkar ju hata sina bonusbarn och vilja putta bort dem. Ja då borde man vara lite smartare och lämna. Barn ska inte behöva bli bortprioriterade.

    Som sagt om man inte vill bli en extra förälder så skaffa inte en partner med barn.
    Så att leva med någon med barn innebär att man helt måste ge upp sitt eget liv? Låter konstigt, tycker jag.
    Sen kan du inte säga att du inte hade älskat styvföräldern, det vet du ju inte förrän du träffar denne, tänker jag. 
    Att träffa en person med barn innebär inte att man måste bli förälder till barnet. Det där får man bestämma själv. 
    Du har uppenbart ingen erfarenhet inom området när du uttalar dig som du gör.
  • Anonym (händer tyvärr)
    Helnil91 skrev 2016-05-26 05:28:18 följande:

    Hur fan kan liksom en vuxen människa försöka putta ut en 12 årig flicka ur familjen.

    Hon måste väl ändå vara så snart att fatta att om man skaffar en ny partner med barn sen tidigare så får man ta barnen på köpet. Barnen är där först inte den nya. Så barn ska aldrig behöva anpassa sig utan det är den nya partnern som ska göra det. Fattar inte hur iq befriade vissa vuxna är.


    Jag såg just detta nyligen...en kompis som tog över helt och krävde att mannen lämnade sina tidigare barn bakom sig och startade om med henne, helt galet. Och han gjorde det mer eller mindre...så jävla hemskt. Jag sa upp bekantskapen med dem, kan inte ha såna människor i mitt liv, helt ofattbart och hemskt. 


    Jag hade inte bjudit in frun faktiskt!

  • Anonym (***)

    Det finns inga krav på att man måste ha en relation med en förälder som behandlar en illa. Om du behandlar dina barn dåligt så har du förbrukat dina rättigheter som förälder och då kan barnet, oavsett ålder, aldrig klandras ifall han eller hon väljer att bryta kontakten med dig.

    Bonusmamman i det här fallet, som hon ju faktiskt också är, har bränt sina broar på ett fruktansvärt sätt. Du har inga som helst moraliska skyldigheter kvar mot henne.

    Jag håller med de som tycker att du bör prata med pappan och förklara läget och dina känslor, och vad du utifrån det har beslutat samtidigt som du poängterar att du väldigt gärna vill ha honom där ändå. Tror du att han skulle lyssna på dig och kunna förstå hur du känner?

  • Tom Araya

    Normalt sett innebär en inbjudan att även makar, sambo och barn är inkluderade, men av TS beskrivning skulle jag nog göra ett undantag.
    Skicka ingen officiell inbjudan utan ring till pappa och säg att han gärna får komma om han kommer själv.

  • Björken
    ellanpella skrev 2016-05-26 09:47:04 följande:

    Återigen mycket intressanta svar. Tack alla!

    Olika tankar om att man som barn med skilda föräldrar ska anpassa sig och gilla läget. Det har jag helt klart gjort. Men gäller det bara barnet? Om styvföräldern som i mitt fall har gjort allt för att slippa ha en relation med mig, ska ja ändå tvinga ha en relation med henne när det passar hennes behov och syften?

    Och om det nu är så att nya frun minsann inte ska behöva leka förälder åt sitt ohängda styvbarn utan överlåta det jobbet åt pappan, kan det inte gälla nu också då? Överlåta åt pappan att gå på den här disputationen som hon inte har med att göra?

    Det stämmer absolut att min pappa varit en mes som låtit henne dominera och bestämma hur hans relation med sitt barn skulle se ut. Jag har många gånger varit ledsen över det. Men trots allt så är han min pappa och bandet med honom finns ju där även om det är skört. Med pappas fru har jag faktiskt inga band alls. Hon är som en bekant för mig, en avlägsen person som jag aldrig i livet skulle umgås med om hon inte satt ihop med min pappa. 

    Jag lutar åt ett förslag som någon kom med, att bjuda dem enbart till middagen på kvällen så att jag inte behöver ha dem där under själva presentationen. Det är faktiskt där det känns jobbigast att hon är med. På kvällen ska vi vara på en restaurang och då kan jag undvika dem och umgås med de andra gästerna som är där för att de tycker om mig och vill mig väl. Så kan hon sköta sitt, fast på min bekostnad.


    Hej ellanpella!

    Jag tycker att det låter som en vettig lösning. När en står därframme och ska försvara sin avhandling behövs inga störande moment. Det är tillräckligt nervöst ändå!

    Genom att bjuda på middagen så lägger du manken till och, precis som du säger, går det att vara artig och hälsa men inte lägga särskillt mycket mer tid på henne. Om du kör med bordsplacering kan hon ju sitta en bra bit ifrån dig utan att det blir konstigt.

    Stor lycka till med disputationen. Det är en stor sak och jag hoppas att du är stolt över ditt arbete!
  • Fånga dagen

    En av fördelarna med att bli vuxen är ju att man får bestämma själv, till skillnad från när man är barn. och bara får finna sig. 

    Jag hade absolut inte bjudit styvmamman. Du betyder ingenting för henne, och hon betyder ingenting för dig, utan förknippas endast med olustkänslor. Hon gjorde livet surt för dig när du var barn, och tyvärr var det ju inte så mycket du kunde göra åt det då. Men nu kan du!

    Hade villkoret för att min pappa skulle komma varit att hans fru också blir medbjuden, så hade också han fått stanna hemma. Det finns veka män som kan hamna i klorna på en dominant och styrande kvinna. Din far är kanske en av dem? 

    Grattis ts, och lycka till!

  • Nymphaea
    ellanpella skrev 2016-05-26 09:47:04 följande:

    Återigen mycket intressanta svar. Tack alla!

    Olika tankar om att man som barn med skilda föräldrar ska anpassa sig och gilla läget. Det har jag helt klart gjort. Men gäller det bara barnet? Om styvföräldern som i mitt fall har gjort allt för att slippa ha en relation med mig, ska ja ändå tvinga ha en relation med henne när det passar hennes behov och syften?

    Och om det nu är så att nya frun minsann inte ska behöva leka förälder åt sitt ohängda styvbarn utan överlåta det jobbet åt pappan, kan det inte gälla nu också då? Överlåta åt pappan att gå på den här disputationen som hon inte har med att göra?

    Det stämmer absolut att min pappa varit en mes som låtit henne dominera och bestämma hur hans relation med sitt barn skulle se ut. Jag har många gånger varit ledsen över det. Men trots allt så är han min pappa och bandet med honom finns ju där även om det är skört. Med pappas fru har jag faktiskt inga band alls. Hon är som en bekant för mig, en avlägsen person som jag aldrig i livet skulle umgås med om hon inte satt ihop med min pappa. 

    Jag lutar åt ett förslag som någon kom med, att bjuda dem enbart till middagen på kvällen så att jag inte behöver ha dem där under själva presentationen. Det är faktiskt där det känns jobbigast att hon är med. På kvällen ska vi vara på en restaurang och då kan jag undvika dem och umgås med de andra gästerna som är där för att de tycker om mig och vill mig väl. Så kan hon sköta sitt, fast på min bekostnad.


    Det är storsint och generöst av dig om du gör så, ellanpella. Lycka till med disputationen och gör nu allt för att DU ska ha en så bra dag som möjligt!
  • Anonym (***)
    ellanpella skrev 2016-05-26 09:47:04 följande:

    Återigen mycket intressanta svar. Tack alla!

    Olika tankar om att man som barn med skilda föräldrar ska anpassa sig och gilla läget. Det har jag helt klart gjort. Men gäller det bara barnet? Om styvföräldern som i mitt fall har gjort allt för att slippa ha en relation med mig, ska ja ändå tvinga ha en relation med henne när det passar hennes behov och syften?

    Och om det nu är så att nya frun minsann inte ska behöva leka förälder åt sitt ohängda styvbarn utan överlåta det jobbet åt pappan, kan det inte gälla nu också då? Överlåta åt pappan att gå på den här disputationen som hon inte har med att göra?

    Det stämmer absolut att min pappa varit en mes som låtit henne dominera och bestämma hur hans relation med sitt barn skulle se ut. Jag har många gånger varit ledsen över det. Men trots allt så är han min pappa och bandet med honom finns ju där även om det är skört. Med pappas fru har jag faktiskt inga band alls. Hon är som en bekant för mig, en avlägsen person som jag aldrig i livet skulle umgås med om hon inte satt ihop med min pappa. 

    Jag lutar åt ett förslag som någon kom med, att bjuda dem enbart till middagen på kvällen så att jag inte behöver ha dem där under själva presentationen. Det är faktiskt där det känns jobbigast att hon är med. På kvällen ska vi vara på en restaurang och då kan jag undvika dem och umgås med de andra gästerna som är där för att de tycker om mig och vill mig väl. Så kan hon sköta sitt, fast på min bekostnad.


    Uppdatera oss gärna och berätta hur du valde att göra och hur allt blev, och framför allt hur det gick med presentationen.

    Lycka till!
Svar på tråden Måste jag bjuda pappas ny fru