Måste jag bjuda pappas ny fru

Det hör till god ton att man bjuder båda i ett par. Konstigt vore annars. Om du vill fortsätta att ha en relation med din pappa så måste du nog dessvärre bjuda dem båda och ignorera hennes kommentarer istället. Vi får nog ibland stå ut med att vi har svårt för en del människor i omgivningen som vi ändå måste träffa ibland. Speciellt om det handlar om någon som våra närmaste valt. Själv har jag mycket svårt för en av mina svågrar men får finna mig i att min syster valt att leva med honom. Skulle aldrig komma på tanken att utesluta honom då jag bjuder in till middag el dylikt. Jag skulle ju dels "säga" att jag ogillar honom men även att min syster har dålig smak. Nej, det är bara att bita ihop om du vill behålla relationen med din pappa.

Tycker Anna skriver bra här. TS aversion mot styvmamman är helt förståelig, men att utesluta henne och bjuda pappan vore snudd på mobbing. Och det då vore mer förväntat och hyggligt att pappan skulle välja sin fru i det läget.

Skulle TS kanske kunna prata med pappan innan och säga att det blev lite tokigt på bröllopet samt även nu när hon skriver avhandling och att hon gärna slipper pikar mot sig själv och sin mor under disputationsfesten? Så kanske han kan prata med sin fru innan.

Nej. Du måste inte bjuda henne. Det är din dag, du ska inte sabba den med att behöva en sån energidödare med. Ok att risken finns att din far inte heller kommer, men vilket är värst?
Men en sak som jag reagerar på, är hur du beskriver relationen med din pappa. Det är inte bara ditt ansvar att det ska funka mellan er, skit samma att hans fru styr, han är väl en vuxen människa som har ett eget val?
Du beskriver att hans fru pressat ut dej ur hans liv, men vad har han gjort åt saken? I mina ögon är han lika skyldig som hon, om inte mer. En förälder som släpper taget om sina barn, för att nya kärleken drar, är ingen vidare förälder. Jag förstår att det gör ont, kanske för ont, är det därför du inte ser det som att det är han som sviker?

Att jag reagerar så här, beror till stor del på hur min äldste son haft det under sin uppväxt. Samma sak där, ny fru hos pappa, dominant kvinna som styr och ställer och han bara jamsar med för husfridens skull. I prioriteringslistan kom alltid sonen längst ner, trots att han var det finaste som fanns innan hon kom in i bilden.
Sonen teg och led, berättade tyvärr inte allt för mej heller, för att han dyrkade pappa och tyckte synd om honom. Sonen bodde varannan vecka under många år, hade jag vetat det jag vet idag, hade jag aldrig gått med på detta, jag hade "plockat" hem honom direkt. Senaste åren har dock sonen mer och mer börjat tänka till och nu insett att inte stackars lilla pappa är oskyldig. Han är myndig nu och har flyttat hemifrån, men har det stundtals mycket jobbigt med alla tankar om hur det varit tidigare. Han har beslutat att släppa taget, han tänker inte vara den som ser till att de håller kontakten, han känner sej så bortprioriterad. Jag lider med honom och försöker stötta så mycket jag kan. Samtidigt är det bra att han kommit till insikt själv, man har inte velat vara den som snackar en massa skit till barnet om den andre föräldern.

Om du orkar, försök ta ett samtal med din pappa och förklara hur du känner det. Antingen tar han det till sej och förstår, eller så förnekar han alltihop. Gäller det sistnämnda, är det nog tyvärr dags att släppa taget hur ont det än gör. Det är inte ditt fel!!

Det är din dag ts! Den här dagen har du jobbat hår för, du ska omgärda dig av människor som vill dig väl och som genuint tycker om dig. 

Om hon inte tycker om dig så har hon inte där att göra, det är som sagt din dag. 

Prata med din pappa och säg hur du har upplevt det under alla år.

Nej hade inte bjudit henne eftersom hon beter sigm hade bjudit pappa vill han komma eller inte är upp till honom. Kommer han inte hade jag aldrig bjudit honom heller igen.

Min kompis bjöd inte sin egen pappa på bröllop.Pappan hade ny familj sen min kompis var liten och dom träffades sällan .Pappan blev ju sur,men det heter ju karma.