Våran pappa struntar i oss barn :(

Är det lån på huset som hon bor kvar i? 

Vi som inte går på gymnasiet studerar på Distans och vi tillbringar inte dagarna med att inte göra något utan vi pluggar och söker arbete.

Det är lån på hus fast huset är sålt så ingen av oss bor där.

Då bör din mamma ta kontakt med banken och be att få lånet splittrat.

Tog 10 år för min pappa att inse hur fel det var av honom att kalla mig och mina syskon för dumma i huvudet, kasta ut oss och bryta kontakten. Har precis börjat umgås med honom lite igen. Bara korta stunder. Jag är 30 år nu. Känns skumt då allt han sagt fortfarande ligger där i bakhuvudet och trycker på. Vi har inte pratat om det än för jag tycker att det är för jobbigt.

Mamma har gjort det men pappa kan inte ta hälften av lånet för han har själv så mycket i lån på saker han betalat och han själv har berättat att han betalat semesterresor, smycken och mat ute med lånen och detta är inte heller likt pappa för han var väldigt ekonomisk när vi var en familj. 
Till mej sa han att han hade lån på över 800 000 och jag vet inte varför han berättade detta för mej och det är lån med höga räntor och jag har studerat matte så jag kan själv räkna ut vad han betalar för dom lånen.

Men det underlättar ju inte att behöva försörja tre vuxna. När du dessutom sitter och skriver att din mamma ensam måste betala student och födelsedagspresenter till er. Varför ska ni ha en massa presenter? Varför en dyr student? Att du sitter och skriver att ni måste ha presenter osv som er snart utblottade mamma måste betala själv är ju hemskt fel!

Dom flesta vuxna skulle hjälpa sin mamma ekonomiskt, bidra till hushållsbudgeten och VÄGRA ta emot firande, fester och presenter.

Att er pappa inte betalar lånet är förstås fel. Men han han ju inte fortsätta vara gift med någon han inte älskar bara för att hans vuxna barn blir svartsjuka.

Är det vi barn som gjort fel menar du? Och vi har inte krävt dyra presenter men vi tycker att det ska vara rättvist. Och vi är inte svartsjuka utan vi är oroliga för pappa och vi saknar honom.

Såklart ni är oroliga, alla med empati blir oroliga om en nära anhörig ändrar beteende. Konstigt vore annars. Såklart ni saknar honom.
Men nu måste ni se till att det fungerar i vardagen. Det ni kan göra och borde göra är att ni tar studielån, för det är ändå 20 000 in i hushållet varje månad. Det är konstigt att ni inte gjort det innan. Det är för mycket begärt att er mamma ska försörja två, snart tre, vuxna personer.
Nej, när det gäller er pappa så har ni barn inte gjort fel. Men det stora felet ni gör är att ni förväntar er att bli försörjda. För ingenstans har det framkommit att ni tagit studielån (skyll inte på att ni inte vill ha skulder, för det är ändå ni som studerar och borde kunna stå på egna ben) för att bidra till hushållet.
Ni kan betala halva hyran, hälften av maten, kanske tom hjälpa er mamma med skulden och om er mamma kan spara undan en slant, så har hon stora möjligheter få ihop en större summa pengar och lösa in en stor del av lånet och då kan banken gå med på att hon slipper sin del och pappan får ta sin del (har vänner som fixat det och då var bankerna ännu mer svårflirtade).

Så mitt tips är att ni tar ett familjeråd, se vad var och en kan bidra med för att underlätta för er mamma. Sedan får ni syskon försöka komma fram till en strategi hur ni ska hantera er pappa.
Kom ihåg, ni är vuxna och ni behöver inte era föräldrar på samma sätt längre. Nu får ni agera på ett vuxet sätt, inte trilla ner i tonåren igen.

Hur lyckas man gå med förlust på hus idag?