Mitt barn mobbar.

Favoritar..

Det viktiga år ju att ni tar fram en plan tillsammans med skolan. De ska ha riktlinjer och planer på hur de ska hantera sådana här situationer. Det finns ju också organisationer som arbetar mot mobbning som kanske kan ha planer och ideer på hur man kan arbeta med frågan renr praktiskt.

Du skriver att hon sparkar flickan. Jag vet inte om du menar bildligen eller bokstavligen. Menar du bokstavligen måste du ställa krav på skolan (om det sker på skoltid). Skolan ska kunna ha tillräcklig uppsyn över 8-åringar dör att sådant inte ska kunna skr, särskillt som att de är medvetna om situationen.

Om du inte alls känner att du når fram till ditt barn kan jag hålla med dem som rekommenderar samtalskontakt med BUP, eller om skolans hälsoteam tex kurator kan ta ett första prat.

Hemma måste ni ju jobba med värdegrund och gränssättning. Förstår barnet att hon gör fel? Förstår hon inte det får man ju hantera frågan på ett sätt och förstår hon det på ett annat. Jag tror inte att straff i största allmänhet hjälper däremot att vara tydlig med gränser. Kan man inte hantera sociala medier tex utan att bryta mot regler och bete sig illa är man naturligtvis inte heller mogen att använda dem. Eftersom hon fortsatt bete sig illa på dessa forum efter tillsägelse skulle jag ta bort dem ett tag. Jag skulle också prata ingående med barnet om att det som sker på nätet också sker på riktigt och är lika sårande. När barnet igen får använda sociala medier skulle jag sitta med och ha en tydlig kontroll för att hjälpa henne med gränserna där, till en början.

Jag förstår att detta måste vara jättejobbigt för dig, men du får tänka på att det fortfarande är din fantastsika unge men som behöver hjälp med vissa saker.

Mår din dotter dåligt? Jag hade omedelbart sökt psykolog till henne. Det är sällan barn som är friska och mår bra beter sig så. Kanske är din dotter själv offer för något och båda saker behöver pratas igenom med en professionell tredje part.

Ja den aspekten är ju också viktig. Att absolut inte bara skälla och bestraffa varnet utan (själv eoch/eller genom extern hjälp) försöka nå fram till barnet och orsaken till handlingarna. Lite beroende på hur mobbningen går till måste det givetvis inte handla om att barnet mår dåligt men en djupare dialog är väldigt viktig oavsett orsak.

Tar man skada av att mobba?

Finns sådan forskning.

Vad jag vet finns det forskning som visar att mobbaren har bra självförtroende och hög social ställning i gruppen.

Fast det där är en förlegad syn på mobbare som inte har förankring i forskningen. Jag hänvisar till Olveus studier om orsaker till mobbing, och till exempel till centrum för skolutveckling vid Göteborgs universitet.

Studier visar att mobbare har gott självförtroende och god självkänsla. De är också allt som oftast mycket väl medvetna om att de skadar med sitt beteende och har gjort en avvägning och ett val med sitt beteende.

Medlöparna och den tysta massan är de som visat sig ha dåligt självförtroende och beter sig som de gör av rädsla. De är också medvetna om att deras beteende är fel men mobbar för att skydda sig själva.

Jag säger inte att TS inte ska ta sin dotter till en psykolog. Det tycker jag är en bra idé! Det kanske är lättare att nå fram till flickan och ändra på hennes sätt.

Däremot är det viktigt att man slutar prata om "mobbare har det nog också svårt" och "mobbare mår dåligt" som en ursäkt och bortförklaring. Visst finns det undantag, men majoriteten av mobbare har gott självförtroende, god självkänsla, är gladare än andra och gör detta pga upplevda positiva effekter.

Mitt inlägg var riktat till Aupendi och Madhatter, men lyckades inte citera från mobilen.

Pipon, jag håller med om att man inte ska bortförklara mobbning - på något sätt. Den erfarenhet jag har av traditionell mobbning av den typ ts beskriver (när flera personer gaddar ihop sig mot en) är också att de ofta har bra självförtroende och mår bra (i alla fall de som leder och styr över mobbningen). Men som förälder tror jag att det alltid är viktigt att nå sitt barn på ert djupare plan för att komma åt orsaken till barnets beteende oavsett om det är att barnet mår dåligt eller för att hon tycker att det är kul att vara taskig.

Sen skriver ts om sparkar och om hon med detta menar bokstavligen att hennes 8-åring sparkar ett annat barn (i grupp att de är tre som sparkar på en) så är det en extrem händelse där jag absolut tycker att BUP eller liknande bör kopplas in för att undersöka vad som ligger bakom ett sånt beteende.

Intressant. Det förvånar mig inte jättemycket att många mobbare visar sig ha gott självförtroende, men jag tänker mig ändå att det finns något som inte står rätt till när man fattar medvetna beslut att skada andra.
Att man väljer att mobba någon på grund av att man har något att själv vinna på det är väl logiskt, eftersom det är egen vinning som driver människan, men då tänker jag mig att man också saknar nånting, brister på något vis eller vill kompensera för nånting. Annars kan man väl nå dessa fördelar på annat sätt, som inte orsakar en annan person skada. Eller?

Läs riktiga berättelser för henne där människor som blivit mobbade har tagit livet av sig. Läste tex en sådan historia på polisens Fb för ett par veckor sen. Om hon inte är helt empatistörd förstår hon förhoppningsvis då att konsekvenserna av hennes beteende kan bli mycket värre än att den mobbade mår lite dåligt. Förhoppningvis vill din dotter inte ha en persons liv på sitt samvete.

Det är verkligen på tiden att bilden av "mobbaren som offer" nyanseras. Den överslätande inställningen att det är synd om mobbaren tar fokus från det verkliga problemet och försvårar att komma till rätta med mobbningen. Min erfarenhet är att det så gott som alltid är barn från socialt och ekonomiskt trygga förhållanden som leder mobbningen. De har också bra självförtroende och är inte sällan duktiga i skolan. Visst mobbar även trasiga personer men deras mobbning är mer slumpartad och spontan, de mobbar av princip och allt och alla som kan mobbas. Men den planerade och systematiska mobbningen initieras av alfapersonligheter, och den är värst för offret.

Nej det är inte alls säkert att det finns något dolt i mobbarnas bakgrund som förklarar beteendet. Människan är ett flockdjur och som i alla flockar finns mobbningen i generna. Barn mobbar för att de vill mobba och de får en kick av att plåga andra. Det är inte kul för föräldrar att höra men så är det. 

Ta ifrån barnet telefonen på momangen! Helt sinnessjukt att föräldrar låter små barn vara oövervakade på sociala medier. Det är som upplagt för elände.

Alla förmåner upphör. Inga kompisar, inga aktiviteter, ingen tv, ingenting. Och ja jag hade helt klart övervägt att byta skola för att visa att det är allvar och att beteendet får konsekvenser.

Jag har också läst om den forskningen du skriver som i sista meningen. Att det finns en bild av att mobbaren mår dåligt, att han eller hon annars inte skulle bete sig som den gör.. men att det tvärtom är så att en person som mobbar i allmänhet faktiskt mår alldeles utmärkt. 

Hur det än är med den saken gör du alldeles rätt som tar den här saken på allvar, ts, och inte försöker bortförklara din dotters beteende. Jag har en son som är tre år och om jag i framtiden fick veta att han mobbade någon eller några andra vet jag att jag skulle tycka det var jättesvårt att hantera. Både känslomässigt och att rent praktiskt veta hur jag faktiskt skulle bemöta det. Ja, hur jag skulle bemöta det på ett sådant sätt att han insåg att han hade handlat fel och inte upprepade beteendet, menar jag då förstås. 

Men slutar inte din dotter med mobbningen tycker jag det är rätt att det är hon som får byta skola. Det är mobbaren som bör flyttas, inte den som blir mobbad.

Jag håller med om att något är lite underligt när man väljer att skada en annan för sitt eget höga nöjes skull. Studier visar att det som mobbaren "vinner" är skratt från andra, uppmärksamhet, blir ledare i gruppen (dvs status). Vissa barn säger att de mobbat för att de haft tråkigt och det här var ett sätt att underhålla sig. 

Jag tror att det är viktigt att man som vuxen (som TS har gjort nu), uppmärksammar beteendet och sätter in åtgärder för att korrigera det. Att man erbjuder barnet alternativ på hur man beter sig. Men även övar på empati.

Jag tror att du har helt rätt i din analys och håller med om att man måste nå mobbaren på ett djupare plan för att få det att verkligen förstå att det har gjort fel (inte bara att det ogillar att ha blivit påkommen och tillrättavisat).
Dessutom har du helt rätt i att sparkar och fysiska slag är ett tecken på att situationen har urartat till den nivå att extern hjälp behövs.

Jag tror inte alls man behöver må dåligt för att mobba. Jag och en klasskompis mobbade en en kille i fyran utan någon som helst anledning. Mer än att det gick. Man blev lite sådär maktgalen på något sätt.

Han var klumpig, lite störig och ett tacksamt mobb-offer. Vi hade en stökig klass, lite tråkigt och inte ögonen på just oss och vi upptäckte att vi kunde tracka den här stackars killen. Ingen kom på oss men jag bytte klass (p g a flytt) 1.5 år senare så då upphörde det ju såklart. 

Och nej jag har aldrig mobbad någon senare, inte mått dåligt heller. Hade full koll på att vi skulle få ett helvete om det kom fram. 

Nåväl, med det sagt så tycker jag TS ska ta av sin dotter mobiltelefon/padda/dator en period och ersätta det med en stendum telefon som enbart går skicka sms med och ringa. Då blir det mycket svårare att gömma sig och fortsätta hitta på dumheter digitalt iaf. 

Kontinuerlig uppföljning med de andras föräldrar. Göra klart för dottern att nej de behöver inte bli bästisar, hon behöver egentligen inte ens gilla barnet i fråga men hon måste uppföra sig som folk och eftersom hon nu redan gjort en massa skada får hon anstränga sig lite extra för att hjälpa tjejen att komma in i gruppen igen.

Frågan är; vem av de som mobbar är "ledaren"? Ofta finns det en som de andra ser upp till och vill imponera på, då hjälper det sällan att en av de undergivna mobbarna byter skola. Det är dock ytterst tveksamt om det alls hjälper med diverse planer och förbud, den stackars mobbade flickan kommer vara mobbad så länge mobbarna tycker illa om henne. Det spelar ingen roll om lärare håller koll, mobbarna kommer få henne att må dåligt iallafall. Bara inte öppet så att lärarna ser det.

Det du kan göra är att visa din dotter vad mobbing kan göra med människor. Visa filmer osv, så att hon själv verkligen ser vad hon gör och förstår. Det gör hon inte om du förbjuder henne vissa saker, risken finns tillome att hon straffar flickan för det eftersom hon helt enkelt inte förstår att det är hon som gör fel, eller hur fel hon faktiskt gör. För en mobbare är mobbing sällan en stor sak, bara ett roligt tidsfördriv medan det för den mobbade är hela världen.

Var själv mobbad i flera år i grundskolan och trots planer och samtal osv blev det inte bättre. Inte förrän jag helt enkelt lyckades bli vän med några av mobbarna. Det tog dock flera år in på vuxen ålder innan de förstod vad de gjort, och många av dom förstod det aldrig. Sorgligt nog fortsätter vissa av dom än idag, och då är vi närmare 30 år. Det är sjukt!

Jag tror inte att barnet som blir mobbat skulle tycka att det var så trevligt att behöva fika tillsammans...

Först och främst, all heder till dig att du vill ta tag i det hela... När jag var mobbad fick jag hela tiden höra från mobbarnas föräldrar att deras små under minsann inte kunde vara elaka.....

Mina tips till dig.

En 8-åring behöver faktiskt inte en mobil. Så först och främst eftersom din dotter inte kan handskas med sociala media TA DEN IFRÅN HENNE!!! Känner du att du vill kunna ringa henne och hon ringa er föräldrar vid alla lägen, ja köp en DORO eller en gammal typ av mobil. Så långt från smartphone som bara går. Och det får hon klara sig med tills hon kan sköta sig.

Låt henne ALDRIG sitta ensam vid datorn iallafall inte om det är på sociala medier hon hänger. Ni föräldrar skall ALLTID sitta med. Ni behöver inte sitta och läsa över axeln hela tiden, men bara att ni sitter bredvid kan ändra mycket. 

Låt henne inte umgås med de andra mobbarna. I skolan är det svårt att hindra helt. Men säg till lärarna att de inte får sitta vid varandra, inte ha grupparbeten osv osv. Går de på Fritids så även där prata med personalen så de vet om att tjejerna skall hållas separerade så långt det går. Och på fritiden så klart får de inte leka!!! 

Man kan inte tvinga någon att bli vänner men tycker du skall uppmuntra din dotter att umgås med den tjejen de mobbat på tu man hand. Försök få din dotter att hitta på saker som hon kan vilja göra med denna tjejen. Försök några gånger samtidigt som ni föräldrar övervakar lite lagom medan de lär känna varandra. Funkar det inte dem i mellan så ok. Det är ok om de inte är vänner men ingen mobbing accepterad! 

Sen prata prata prata med din dotter, fråga henne hur hon skulle känna om rollerna var ombytta... Och sen prata och prata och prata lite till...

Läs böcker typ en komikers uppväxt tillsammans med henne, kanske lite vuxna men om du är med och pratar om det ni läser hela tiden så bör det gå, och hitta flera böcker om det hela så ni har flera vinklar och historier att prata igenom med henne...

Och som före detta mobboffer kan jag bara säga TACK!!!! 

 

Vad gjorde du och har det blivit bättre?