Mitt barn mobbar.
Fast det där är en förlegad syn på mobbare som inte har förankring i forskningen. Jag hänvisar till Olveus studier om orsaker till mobbing, och till exempel till centrum för skolutveckling vid Göteborgs universitet.
Studier visar att mobbare har gott självförtroende och god självkänsla. De är också allt som oftast mycket väl medvetna om att de skadar med sitt beteende och har gjort en avvägning och ett val med sitt beteende.
Medlöparna och den tysta massan är de som visat sig ha dåligt självförtroende och beter sig som de gör av rädsla. De är också medvetna om att deras beteende är fel men mobbar för att skydda sig själva.
Jag säger inte att TS inte ska ta sin dotter till en psykolog. Det tycker jag är en bra idé! Det kanske är lättare att nå fram till flickan och ändra på hennes sätt.
Däremot är det viktigt att man slutar prata om "mobbare har det nog också svårt" och "mobbare mår dåligt" som en ursäkt och bortförklaring. Visst finns det undantag, men majoriteten av mobbare har gott självförtroende, god självkänsla, är gladare än andra och gör detta pga upplevda positiva effekter.