Mitt barn mobbar.

Fast det där är en förlegad syn på mobbare som inte har förankring i forskningen. Jag hänvisar till Olveus studier om orsaker till mobbing, och till exempel till centrum för skolutveckling vid Göteborgs universitet.

Studier visar att mobbare har gott självförtroende och god självkänsla. De är också allt som oftast mycket väl medvetna om att de skadar med sitt beteende och har gjort en avvägning och ett val med sitt beteende.

Medlöparna och den tysta massan är de som visat sig ha dåligt självförtroende och beter sig som de gör av rädsla. De är också medvetna om att deras beteende är fel men mobbar för att skydda sig själva.

Jag säger inte att TS inte ska ta sin dotter till en psykolog. Det tycker jag är en bra idé! Det kanske är lättare att nå fram till flickan och ändra på hennes sätt.

Däremot är det viktigt att man slutar prata om "mobbare har det nog också svårt" och "mobbare mår dåligt" som en ursäkt och bortförklaring. Visst finns det undantag, men majoriteten av mobbare har gott självförtroende, god självkänsla, är gladare än andra och gör detta pga upplevda positiva effekter.

pipon

Äldre 24 Apr 07:42

#17

Mitt inlägg var riktat till Aupendi och Madhatter, men lyckades inte citera från mobilen.

pipon

Äldre 25 Apr 09:01

#24

Aupendi skrev 2016-04-24 08:05:49 följande:

Intressant. Det förvånar mig inte jättemycket att många mobbare visar sig ha gott självförtroende, men jag tänker mig ändå att det finns något som inte står rätt till när man fattar medvetna beslut att skada andra.
Att man väljer att mobba någon på grund av att man har något att själv vinna på det är väl logiskt, eftersom det är egen vinning som driver människan, men då tänker jag mig att man också saknar nånting, brister på något vis eller vill kompensera för nånting. Annars kan man väl nå dessa fördelar på annat sätt, som inte orsakar en annan person skada. Eller?

Jag håller med om att något är lite underligt när man väljer att skada en annan för sitt eget höga nöjes skull. Studier visar att det som mobbaren "vinner" är skratt från andra, uppmärksamhet, blir ledare i gruppen (dvs status). Vissa barn säger att de mobbat för att de haft tråkigt och det här var ett sätt att underhålla sig.

Jag tror att det är viktigt att man som vuxen (som TS har gjort nu), uppmärksammar beteendet och sätter in åtgärder för att korrigera det. Att man erbjuder barnet alternativ på hur man beter sig. Men även övar på empati.

pipon

Äldre 25 Apr 09:04

#25

MadHatter skrev 2016-04-24 07:50:38 följande:

Pipon, jag håller med om att man inte ska bortförklara mobbning - på något sätt. Den erfarenhet jag har av traditionell mobbning av den typ ts beskriver (när flera personer gaddar ihop sig mot en) är också att de ofta har bra självförtroende och mår bra (i alla fall de som leder och styr över mobbningen). Men som förälder tror jag att det alltid är viktigt att nå sitt barn på ert djupare plan för att komma åt orsaken till barnets beteende oavsett om det är att barnet mår dåligt eller för att hon tycker att det är kul att vara taskig.

Sen skriver ts om sparkar och om hon med detta menar bokstavligen att hennes 8-åring sparkar ett annat barn (i grupp att de är tre som sparkar på en) så är det en extrem händelse där jag absolut tycker att BUP eller liknande bör kopplas in för att undersöka vad som ligger bakom ett sånt beteende.

Jag tror att du har helt rätt i din analys och håller med om att man måste nå mobbaren på ett djupare plan för att få det att verkligen förstå att det har gjort fel (inte bara att det ogillar att ha blivit påkommen och tillrättavisat).
Dessutom har du helt rätt i att sparkar och fysiska slag är ett tecken på att situationen har urartat till den nivå att extern hjälp behövs.

Mitt barn mobbar.

INNEHÅLL