• KaosArt

    IVF-start slutet på april/början på maj

    Hej! 


    Jag och min sambo ska starta våra första IVF någon gång under vecka 17, (mensen är beräknad runt onsdagen om den kommer som den brukar) kommer då att starta med kort protokoll. Kommer att börja med Menopur dag 2 och sedan lägga till Orgalutran på dag 7, vet såklart inte alls hur länge jag kommer att få hålla på med sprutor eftersom det är min förta IVF.


    Vi har inte fått någon riktig förklaring på varför vi inte lyckas bli gravida på egen hand, (har försökt i snart två år) men på senaste ultraljudet såg läkaren vätska i höger äggledare och när jag spolade äggledarna så hade jag dålig genomfart. Så det kan vara något som påverkat, men som sagt ingen konkret anledning.


    Vi gör våra behandling i Falun, någon fler som gör/ska göra det?


    Vi ska även vara med i en forskningsstudie som undersöker sambandet mellan NK-celler (som har med immunförsvaret att göra) och barnlöshet. Någon fler som ska vara med i den studien?


    Är det någon fler som ska starta IVF runt samma tid som vill följas åt? =)

  • Svar på tråden IVF-start slutet på april/början på maj
  • KaosArt
    malre skrev 2016-04-18 08:41:31 följande:

    Jag har också för mig att det har med immunförsvar att göra...

    Vi blir ju aldrig gravida, varken med IVF eller naturligt fast man inte hittat några fel på oss.

    Jag är typ aldrig sjuk, misstänker nästar att jag har för bra immunförsvar....såg i nån tråd att de pratade om immunförsvar och de här lipiderna. 

    uppdatera gärna vad de säger och när man ska testa med IVF och dessa lipider


    Jag ska ju också vara med i den studien och så som jag fick förklarat för mig så är kn-celler en del av immunförsvaret och är de för starka/för många så har ägget svårare att fästa samt att man har större risk för missfall. Det blir ju som en infektion när embryot fäster och då går immunförsvaret på det. Det är ju ändå vävnad som inte hör till ens kropp som fäster in.

    Jag kommer att få ett dropp då när jag gör återföringen som ska sänka immunförsvaret, blir man gravid så gör man det två gånger till vid olika tillfällen. :)

    Jag tror mycket på att detta kan vara något som kan hjälpa många. För mig låter det lågiskt.
  • malre
    KaosArt skrev 2016-04-18 09:37:59 följande:
    Jag ska ju också vara med i den studien och så som jag fick förklarat för mig så är kn-celler en del av immunförsvaret och är de för starka/för många så har ägget svårare att fästa samt att man har större risk för missfall. Det blir ju som en infektion när embryot fäster och då går immunförsvaret på det. Det är ju ändå vävnad som inte hör till ens kropp som fäster in.

    Jag kommer att få ett dropp då när jag gör återföringen som ska sänka immunförsvaret, blir man gravid så gör man det två gånger till vid olika tillfällen. :)

    Jag tror mycket på att detta kan vara något som kan hjälpa många. För mig låter det lågiskt.
    Ja men vad spännande! Hoppas det hjälper er

    hade ni också missfall i bagaget? Vad är anledningen till att de testar det på er?
  • KaosArt
    Marre22 skrev 2016-04-17 20:19:14 följande:

    Åh hör att det är en hel del tunga tankar i tråden idag och då känns det lite extra skönt att hoppa in och känna att man inte är ledsen.

    För idag har jag varit ledsen med krokodiltårar innan klockan ens var 10.30 på morgonen.

    Jag tror det är naturligt att vi alla känner som vi gör och att det är viktigt att man tillåter sig att känna så. För det är en pärs...

    Skickar styrkekramar till alla som behöver...

    Själv har jag inte skrivit in mig på listan här ännu. Vi ska till IVF-kliniken på konsultation på fredag och diskutera om IVF är något för oss. Vi har ju "lätt" att bli gravida men har upprepade tidiga missfall och ett dåligt AMH som gör att tiden kan bli knapp.

    Jag börjar bli riktigt nervös.

    Sitter just nu och skriver upp alla frågor som jag har så att jag slipper glömma häften i nervositeten.

    En fråga till er? Hur mycket pratar ni med era män som detta? Jag har världens bästa sambo men hur mycket jag än får stödet så kan jag inte kräva att han ska känna detsamma som mig, och det är svårt att förmedla det jag känner.

    Jag tänker på detta nonstop egentligen, samtidigt som jag nog inte hade velat att han skulle "älta" som mig, då hade det blivit tufft.

    Men det är svårt att känna att man kommunicerar utan att man känner att man tjatar.

    Samtidigt kanske det blir mer verkligt för honom när vi väl kommer dit.


    Jag och min kille hade problem med detta i början. Jag reagerade mycket tidigare än honom och förstod att det var något fel, medan han hadde inställningen att det löser sig. När vi väl kom till utredning blev det mer verkligt för honom. Han ville knappt prata om det tidigare, nu tror jag har insett att detta är "allvarligt" och pratar gärna om det. Jag är en person som behöver prata om saker upprepade gånger för att kunna bearbeta. Och nu är han mycket bättre på att möts mig i det. Han ragerar inte alls lika starkt som mig men det måste ha acceptera är hans sätt att tackla det hela.

    Så det känns skönt för mig att vi nu hunnit ikapp varandra mer. För jag hade jätte stora problem med att han "bagatelliserade" det hela till en början.
  • KaosArt
    malre skrev 2016-04-18 09:42:17 följande:

    Ja men vad spännande! Hoppas det hjälper er

    hade ni också missfall i bagaget? Vad är anledningen till att de testar det på er?


    Nej vi har inga missfall bakom oss.

    Utan det sa att de frågar typ alla om de vill vara med. Så eftersom det inte är något som minskar våra chanser så tänkte vi att vi kunde vara med. Det kan ju vara något som hjälper oss annars så har vi ändå varit med och bidragit till att forskningen kommit frammåt och kan hjälpa andra. :)
  • finee
    KaosArt skrev 2016-04-17 07:48:05 följande:

    Finee - det är helt okej att ta en paus härifrån, brukar känna desamma ibland. :)

    Jag känner helt igen mig i dina känslor, jag har haft två kriser kring detta, första var samma som dig i samband med att vi sökte hjälp. Då blev allt verkligt, så påtagligt att det här händer verkligen. Sedan kände jag samma fast värre när utredningen var klar. Oförklarligt barnlös, det kändes så fel, det jag var räddast för nästan, att inget fel ska hittas så man inte vet vad man kn göra för att lösa det hela.

    Men just nu är jag i en bättre period, börjar bli mer peppad att sätta igång. Rädd och orolig såklart men jag försöker välja att känna hopp och vara positiv. Nu har vi ju ändå tre försök på oss!

    Men sorgen över att inte kunna bli gravid finns alltid för mig med, som du beskriver.

    Vad skönt att ni fick starta vid nästa mens! Då är det ju nära nu :) jag är så otålig och vill att tiden ska gå fort ;)

    Du startar med menopur, viken spruta kommer du lägga till sedan för att förhindra äl?

    Kram!


    Jag tror att det kommer att fortsätta vara på det där viset att det går fram och tillbaka i krisandet, lite beroende på var man befinner sig i processen. Skönt att höra att du är i en bättre period nu i alla fall :) Känner själv att jag mår lite bättre nu jämfört med för några dagar sedan. Gällande det här med oförklarlig barnlöshet så känner jag mig kluven - å ena siden känns det bra att alla resultat kom tillbaka "så himla bra", å andra sidan är det frustrerande att inte veta varför det inte funkar. Och en rädsla att det är något fel som inte går att åtgärda eftersom det inte går att hitta. 

    Yes, nöjd över att få sätta igång vid nästa mens - vill att tiden rusar på nu! Efter några dagar med menopur kommer jag att lägga till Orgalutran. Är det samma för dig?
    provi87 skrev 2016-04-17 08:59:13 följande:

    Finee: Jag vet precis hur du känner! Jag tror många av oss går igenom samma sak.

    För mig har krisandet varit nästan konstant sedan oktober då vi fick reda på vad som var fel med oss. Min killes spermier är för få för att vi ska bli gravida och lite för slöa också. Det finns ju lite han kan göra då, t.ex. sluta röka, sluta med energidricka/cola, dra ner på kaffe och alkohol. Men han har bara dragit ner på allt det där, inte slutat helt. Han tror inte han kan påverka eftersom vi försökt i två år utan nåt resultat! Han säger att det är såååå svårt att sluta röka och jag blir förbannad; är inte detta svårt för mig?! För oss? Detta har gjort mig så arg och jag har funderat på att lämna honom så många gånger sedan vi började den här processen. Hade det varit mig det var fel på så hade jag slutat med allt. Men det är inget fel på mig, jag kan bli gravid men inte med honom. Det har varit så mycket ilska från min sida, jag är typ alltid bitter över detta. Nu är det sprutstart i veckan och hela helgen har varit känslomässig katastrof.. Trots att inget är fel på mig så ska jag gå igenom sprutor och ägguttag och sen (hoppas) en graviditet. Det känns så orättvist! Jag vill vara tjejen som kan ha ett normalt sexliv och sedan överraska min kille med ett positivt grav.test. Vi har varit hos psykologen på reproduktionsmedicin men hon sa till oss att kommunicera bättre, men det rådet hjälpte inte alls. Jag läser hela tiden att folk som går igenom detta är väldigt starka tillsammans, ehhh.. inte vi direkt liksom. 

    För de som är oförklarligt barnlösa förstår jag att det blir mer diffust, jag har ju lagt all ilska på min kille. Inte för att det är bra. Men jag har iaf en anledning till att det inte blir nåt och det har varit skönt på nåt sätt.. Samtidigt så vet jag att det inte kommer funka på vanligt sätt så jag har inget hopp att mensen ska utebli varje månad, och det är himla trist. 



    Känns så skönt att höra att det är fler som går igenom samma sak. Jobbigt att ni fått vänta med IVF-start ända till nu (om utredningen blev klar i oktober). Förstår att du krisat konstant sedan dess! Hur kom det sig att det tagit sådan tid?

    Visst är det jobbigt när man har lite olika ingång i det här jämfört med sin partner... Att han inte är lika angelägen som dig att göra livsstilsförändringar. Förstår att tanken slagit dig att du skulle kunna lämna honom. För våran del är vi lite "ojämna" gällande det här med IVF på det sättet att jag är mycket mer angelägen att göra det, medan min man egentligen tycker vi kan försöka på egen maskin och blir det inga barn alls - så blir det inga. Han säger att han nog kan leva ett meningsfullt liv i alla fall, utan barn. För min del är det inget alternativ, så det är verkligen jag som pushar för IVF. Han har väl mer eller mindre blivit tvungen att gå med på det... Det här gör att vi kanske ligger lite olika i vår process kring det här. 
  • finee

    Haha, ja, visst har det varit lite mörka tankar här i tråden! Men bra att vi kan ventilera :) Tror det kommer att kännas lättare när man kommit igång lite mer, på något vis är det lite "stratgropsoro" som vi har nu :) Hoppas att det blir massa plus nu på försommaren också och glada tillrop här i tråden! 

    Ivfbullen - hur går det för dig?? Vilken pärs med den där blödningen du hade, men bra att testet fortfarande är positivt, bådar gott! När har du testdag?

    Marre22 - jag var också jättenervös förra veckan inför vår konsultation!! Men det gick bra och vi fick hela en och en halv timme, så man hinner verkligen ställa frågor om man vill. Visst kan det vara svårt att prata med sin partner om det här. Man är i det båda två samtidigt, och kanske med lite olika vinklar och orosgrad. För egen del tycker jag det har varit bra att kunna ventilera med även min mamma och syster. De är lite mer utanför detta och kan lyssna mer förutsättningslöst och ge stöd utan att själva vara i någon slags kris. Har du någon mer att prata med förutom din partner?

    Marle - spännande att du ska börja i helgen. Vilken dos ska du ha? Är någonting ändrat jämfört med första försöket? När gjorde ni det? 

    Jag ska också få intralipiddropp. I Falun frågar de alla om de vill ha det just nu. De håller på att samla in data för att få en sk. "baseline", det är därför de frågar alla, inte bara de som de misstänker har immunproblem (tror jag). Tycker det känns bra, man vill ju göra allt som går!!!

  • ivfbullen

    finee - hade inga blödningar under natten och på morgonen. Senare vid mitt på dagen så började det igen. Märker däremot att blödningen avtar när jag börjar tänka på annat. 
    Har börjat att skriva någon sorts dagbok med klockslagen, på min blogg, när jag får blödningar bara för att kunna dokumentera om min klinik sen vill se. Har testdag på onsdag och min klinik har sagt att blödningar kan vara vanliga och de tycker ändå det låter positivt med två graviditetstester som visat plus, en i fredags och en igår. 

    Är även med i tråden IVF mars/april här på familjeliv. Där är vi några stycken som har plussat och som också får blödningar som kommer och går. Väldigt märkligt! Ingen av oss känner oss riktigt trygga. Huff.


  • KaosArt
    finee skrev 2016-04-18 18:30:03 följande:

    Jag tror att det kommer att fortsätta vara på det där viset att det går fram och tillbaka i krisandet, lite beroende på var man befinner sig i processen. Skönt att höra att du är i en bättre period nu i alla fall :) Känner själv att jag mår lite bättre nu jämfört med för några dagar sedan. Gällande det här med oförklarlig barnlöshet så känner jag mig kluven - å ena siden känns det bra att alla resultat kom tillbaka "så himla bra", å andra sidan är det frustrerande att inte veta varför det inte funkar. Och en rädsla att det är något fel som inte går att åtgärda eftersom det inte går att hitta. 

    Yes, nöjd över att få sätta igång vid nästa mens - vill att tiden rusar på nu! Efter några dagar med menopur kommer jag att lägga till Orgalutran. Är det samma för dig?. 


    Ja det är skönt att man har bättre perioder emellanåt :)

    Ja mina tankar går bara runt att det måste finnas något som gör att det inte fungerar, och därför hade jag velat veta. Så att man vet vad som kan göras för att ordna det. Ja nu är väl det en naiv tanke med eftersom man inte kan lösa alla problem som finns. Så egentligen är det väl bara att acceptera och gilla läget.

    Ja tiden kryyyyper fram :p men har börjat få ömma brösten nu, brukar få det ca 5 dagar innan mensen kommer. Så kanske kommer lite tidigare än väntat. Men de har jag inget emot. Hehe första gången jag längtar så mycket efter den där jävla mensen ;).

    Ja precis orgalutran, börjar med den på cd 7. Har menopur så det räcker i tio dagar, vet inte hur många dagar man brukar spruta. Hoppas det räcker. Vilken dos ska du ta?
  • malre
    finee skrev 2016-04-18 18:45:44 följande:

    Marle - spännande att du ska börja i helgen. Vilken dos ska du ha? Är någonting ändrat jämfört med första försöket? När gjorde ni det? 

    !


    Hej

    Jag ska få min mens torsdag eller fredag. Då ska jag ringa in och få exakt startdag och dos. Jag tror inte de ändrar på något då det blev bra resultat första gången vi gjorde ivf i november. 13 ägg plockades och 6 befruktades. Blev tillslut 2 fina blastocyster som jag fick tillbaka, en färsk en fryst. Men det tog sig ju inte.
    Jag hade gärna velat testa intralipid, men min klinik erbjuder inget sånt.
Svar på tråden IVF-start slutet på april/början på maj