Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Hej. Vad är det som oroar dig? Så länge du känner rörelser så är det ju bra? Är det att du vill få föda nu som gör att det känns jobbigt?
Jag själv känner av hormonerna mycket mer nu, har fått ett jäkla humör. Känner mig dock inte orolig, bara frustrerad typ.
Stor kram till dig.
Finns det ngn som är i v 39+1 ovh är lika orolig som jag är ? Jag är gråtmild. Känner bebisens rörelser. Men det händer inte mycket mer. Tredje barnet beräknad 16/12. Söker tröst och ngn att tala med fran tills förlossningen. ???? Idag var vi på kontroll och kollat cervix. Den har inte böjt sig ber ännu dvs hon kunde inte nå den för då var bm tvungen att dra fram livmodertappen. Och det gör ont! Ngn om liknande händelse?
Grattis! Tänk så det kan bli. Skönt att ni alla mår bra.
Jag fick ny tid för igångsättning i torsdags och denna gång behövde jag inte åka gem igen. Fick ballong men inga hormoner pga risk att det skulle bli för stor belastning på mitt gamla snitt. Värkarna kom och blev gradvis starkare. Efter några timmar var jag öppen fyra cm och ballongen ploppade ut. Vid det laget var jag dock redan lite omtöcknad då jag reagerade med illamående på värkarna och spydde en hel del. När ballongen var ute var det daga att "ta hål på vattnet". Det krävdes några försök, men när vattnet väl gick drog värkarna igång på allvar. Tyckte lustgasen hjälpte bra. Fortfarande var illamåendet värre än själva smärtan. Efter ett tag (helt omöjligt minnas tider!) blev det nödvändigt att koppla värkstimulerande dropp då det gick för långsamt framåt. Jag kände mig väldigt begränsad av alla sladdar och slangar. Kunde inte röra mig som jag kände att jag behövde. Illamåendet tilltog igen och det var jättejobbigt att spy eftersom magen var tom sedan länge vid det laget. Jag var ganska omtöcknad och somnade då och då, både sittande och stående mellan värkarna. BM tyckte jag skulle ta epidural, som jag på förhand sagt att jag inte ville, men hon stod på sig att jag behövde det, så tillslut sa jag ja eftersom det kunde ta lång tid från beställning till att läkaren kunde komma och jag tänkte att det kanske skulle bli mycket värre. Narkosläkaren kom dock direkt och satte Eda. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde fokusera på värkarna ett tag. Dock tog epiduralen dåligt så efter en timme ungefär var det som om jag inte tagit den, med skillnaden att jag inte kände när värkarna startade utan först när de vuxit i styrka, vilket gjorde att jag kom försent med lustgasen heja tiden. Illamående och kräkningar igen. BM bekymrad då bebisens hjärtljud tydligen påverkades mycket av värkarna. Värkstimulerande droppet sänktes gradvis, men bebisen mådde fortfarande inte så bra som han borde. Utan droppet hade jag fortfarande regelbundna och onda vörkar, men de var korta och ineffektiva. Konstaterades att jag i princip inte öppnat mig mer trots intensivt värkarbete i många timmar. Det, i kombination med att bebisen inte mådde bra, gjorde att man beslutade att avsluta förlossningen med ett akut kejsarsnitt. Edan som jag fått tidigare bedömdes vara effektlös, så jag fick en ny ryggbedövning, spinalbedövning denna gång. Kl 8:37 föddes tillslut vår lille gosse, ungefär ett dygn efter att vi kom in för igångsättning. Att vara vaken under snittet, som ju var akut eftersom det inte var planerat men som i själva verket gick lugnt till, var en häftig upplevelse och något helt annat än det omedelbara urakuta snitt/katastrofsnitt som jag upplevde när mitt första barn föddes. Bebisen mådde fint så fort han kom ut, 54 cm och 3964 g. Nu vilar vi upp oss på BB ett par dagar!
Imorse vid halv 8 kom vår lilla tjej. Eftersom vattnet gick i fredags hade vi fått tid för igångsättning idag vid 8, men det behövdes aldrig.
Värkarna kom igång igår vid 22.30, ganska oregelbundna, och inte så kraftiga. Kring 01 var jag upp och duschade, då kom värkarna med ungefär 1,5-2 minuters mellanrum, så lite efter 2 åkte vi in till förlossningen.
Värkarna hade inte så mycket värkan och var ganska korta. Bad om Eda vid 3 kanske, så de förberedde det och tänkte sätta värkstimulerande dropp samtidigt som vi fick besked om att sen enda narkosläkaren i tjänst var upptagen med ett trauma.
Strax innan 7 undersökte de mig och jag var öppen 5-6 cm. Sen gick det undan. Inte långt efter det kände jag att det började bli dags att krysta. Fick order om att det inte var dags riktigt än, men att lyssna på kroppen. Krystade i kanske 20 minuter eller så innan det var klart.
En liten dröm jag har
Grattis till alla bebisar!
Känns så svårt att förstå att det faktist kan dra igång när som helst samtidigt som man bara går o väntar. Mina tidigare har ju startat natt o tidigmorgon så alla dagar när man vaknar nu så är man lite besviken att inget hänt..
Imorse vid halv 8 kom vår lilla tjej. Eftersom vattnet gick i fredags hade vi fått tid för igångsättning idag vid 8, men det behövdes aldrig.
Värkarna kom igång igår vid 22.30, ganska oregelbundna, och inte så kraftiga. Kring 01 var jag upp och duschade, då kom värkarna med ungefär 1,5-2 minuters mellanrum, så lite efter 2 åkte vi in till förlossningen.
Värkarna hade inte så mycket värkan och var ganska korta. Bad om Eda vid 3 kanske, så de förberedde det och tänkte sätta värkstimulerande dropp samtidigt som vi fick besked om att sen enda narkosläkaren i tjänst var upptagen med ett trauma.
Strax innan 7 undersökte de mig och jag var öppen 5-6 cm. Sen gick det undan. Inte långt efter det kände jag att det började bli dags att krysta. Fick order om att det inte var dags riktigt än, men att lyssna på kroppen. Krystade i kanske 20 minuter eller så innan det var klart.
Grattis till alla bebisar som kommit:)
Längtar ihjäl mig nu......
Grattis till er alla som fått er lilla! Som jag längtar efter min! Ni får gärna uppdatera sen och berätta hur det gått i början med den lilla. Även en liten förlossningsberättelse av er som inte lagt in det :)
Hej. Vad är det som oroar dig? Så länge du känner rörelser så är det ju bra? Är det att du vill få föda nu som gör att det känns jobbigt?
Jag själv känner av hormonerna mycket mer nu, har fått ett jäkla humör. Känner mig dock inte orolig, bara frustrerad typ.
Stor kram till dig.