• Anonym (Trasig mamma)

    Jag måste få mina barn tillbaka

    Jag vet inte vart jag ska börja och detta kommer nog bli väldigt rörigt. Men jag behöver er hjälp.

    För ca 4 månader sen flyttade jag och min sambo sedan 8 månader från en stad till en annan, ca 9 mil.

    Jag har två barn med en annan man, vi har varit separerade i över 4 år och samarbetet har aldrig varit bra, stundtals katastrofalt. Jag är inte från staden vi bodde och stod helt ensam, utan hjälp, utan kontaktnät, mina föräldrar och familj bor ca 45 mil bort. Jag har hela tiden varit på väg att flytta men aldrig orkat ta tag i det.

    Jag lider av kronisk ångest, tidigare även haft panikångest till och från.

    Nu till saken.

    Innan vi flyttade kontaktade jag barnens pappa och meddelade om mina planer, vi gick i samarbetssamtal hos familjerätten där jag fick sitta och höra vilken värdelös människa och mamma jag är. Han blir fruktansvärt elak om han inte får som han vill.

    Då jag inte orkade bråka mer och kände att jag behövde komma vidare av olika anledningar.

    För att barnen skulle ta så lite skada som möjligt, slippa våra bråk och slippa riva upp allt så gick jag med på att barnen skulle bo hos pappa till stor del och hos mig på helgerna.

    Problemet är dock att ingenting fungerar nu.

    Varje helg hör han av sig och vill att jag ska ha barnen längre, att jag ska lämna dem i skolan på måndagen, vilket betyder att jag ska tvinga upp barnen kl 05.00 för att hinna åka bussar och hinna i tid till skolan och jag måste ta ledigt från jobbet.

    han kan inte ens hjälpa mig och komma och hämta dem på söndagarna.

    Våra bråk har bara blivit värre och nu har det gått över i att min sambos barn kommer i kläm för att vi aldrig kan planera något.

    Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har tänkt ett tag att jag ska stämma om vårdnaden. Men jag vet fan inte hur jag ska gå till väga.

    Det finns så mycket som ligger i grund till varför jag vill stämma. Jag vet bara inte vart jag ska börja.. ????

  • Svar på tråden Jag måste få mina barn tillbaka
  • Anonym (Jaså...)

    Förstår om det känns jobbigt just nu men om du ska stämma om EV så är det bäst att du har kött på benen och kan BEVISA att ditt ex inte är lämplig som vårdnadshavare. Ord mot ord funkar inte seru. Kommer bara kosta en jävla massa pengar.

  • Anonym (Inte vad du vill höra)

    Detta är inte vad du vill höra. Men jag tycker att du ska flytta tillbaka så att ni kan ha barnen båda två. Förstår inte riktigt varför man väljer att flytta så långt bort när man har barn tillsammans med någon annan, det är ju ens skyldighet som förälder att se till att barnen har tillgång till båda två. Det är BARNEN som har rätt till ER, inte ni som har rätt till barnen.

  • Anonym (Biobonusmorsan)

    Vad var er överenskommelse från början? Att han skulle hämta barnen hos dig på söndagarna? Jag är ledsen men jag tycker att det är du som ska hämta och lämna barnen eftersom det är du som har flyttat.

    Vi sitter i samma sits, fast omvänt. Mina bonusbarns mamma valde att flytta 12mil bort. Hon valde att låta barnen bo hos oss på veckorna och hon har de varannan helg. Men hon hämtar de på fredagarna och lämnar de i skolan på måndag morgon. Visst hon kommer senare till jobbet varannan måndag. Men hon visste att hon hade barn som går i skolan här när hon flyttade. Likadant är det för dig. Varför skulle ditt ex ställa upp och köra 18 mil varje söndag eftermiddag för att du valt att flytta??

  • Anonym (Tess)

    Varför flyttade du?

  • Anonym (Inte vad du vill höra)
    Anonym (Trasig mamma) skrev 2016-02-19 22:18:30 följande:

    Innan vi flyttade kontaktade jag barnens pappa och meddelade om mina planer, vi gick i samarbetssamtal hos familjerätten där jag fick sitta och höra vilken värdelös människa och mamma jag är. Han blir fruktansvärt elak om han inte får som han vill.


    Det här reagerar jag lite på också... "om han inte får som han vill." Du har tagit honom till samarbetssamtal och talat om att du ska flytta 9 mil bort, är det konstigt att han reagerar?

    Det är inte ok att vara elak, självklart inte! Men om jag och min sambo skulle separera och han senare kallar mig till samtal och säger att han tänker flytta 9 mil bort, så skulle jag också tycka att han var ganska dålig som pappa som gör det valet. Man flyttar inte från sina barn, då ska det till väldigt speciella skäl!

    Du skriver att din familj och dina vänner bor 45 mil bort, så det var ju knappast så att du kom särskilt mycket närmare med dina 9 mil ändå.

    Förlåt om jag låter hård, det är inte direkt meningen, men du kanske skulle försöka se det hela från pappans synvinkel? Hur skulle DU känna om han bestämde sig för att flytta flera mil åt andra hållet? Eller om han varit den som flyttat först och ville ta med dem till sig?
  • Anonym (hoja)

    Enlig lag och praxis är umgängestransporterna ditt ansvar som umgängesförälder.

  • Anonym (Biobonusmorsan)

    När jag och min exman separerade så hade jag inte heller något alls i staden där vi bodde. Inga vänner, ingen familj, inget jobb, inget boende... men jag hade mina barn här, och de hade sin pappa här. Så jag kunde inte flytta!! Jag skulle aldrig överge mina barn och jag ansåg att de hade lika stor rätt till båda sina föräldrar. Om den ena föräldern inte är en bra förälder så kan jag förstå att man försöker få EV, men inte av egoistiska skäl för att man själv vill flytta!! Ledsen men tycker du gjort fel som flyttade!!

  • Anonym (hoja)

    Ts, vårdnad och boende är två vitt skilda saker. Du skulle få bestämma över boende och umgänge på egen hand om du hade enskild vårdnad men det kommer du knappast få om du stämmer pappan. Även boendet är det tveksamt om du skulle få. Däremot kan ni få umgänget reglerat av en domstol.

    Dock är det både mycket enklare och billigare att reglera umgänget med hjälp av familjerätten. Ert nuvarande arrangemang verkar ju inte funka så det vore kanske läge att ni bokar upp för nya samarbetssamtal där.

    Tänk på att försöka få till ett umgänge som gynnar barnen men som rent praktiskt samtidigt funkar för er BÅDA föräldrar. Ett så lång helgumgänge som möjligt gynnar förmodligen barnen bäst (eftersom de träffar dig så pass sällan). Det funkar säkert också bäst för den andra föräldern (behov av avlastning på grund av att han har barnen heltid). Transporterna är i första hand ditt ansvar som umgängesförälder. Ett förslag vore att du hämtar barnen i skolan på fredagarna och lämnar dem där på måndagarna. Har du körkort? Körkort och bil vore annars en bra investering i ditt läge.

  • Anonym (Trasig mamma)

    Fan. Jag har försökt svara via appen som bara låst sig.

    Ska försöka ta detta på ett bra sätt.

    1. Jag har mycket på honom som framkommit nu de senaste 4 månaderna. Som jag tidigare bara tagit som taskiga rykten.

    2. Den största anledningen till flytt var arbete. Jag var arbetslös i min tidigare hemstad och fast i en ond cirkel som skadade mitt mående väldigt mycket och också min föräldraförmåga.

    3. Jag håller absolut med om att barnen har rätt till båda föräldrarna. Men när man hellre lämnar bort barnen till diverse barnvakter istället för att prata med den andra föräldern undrar jag hur man resonerar. I vårat avtal har vi sagt att högst 4 dagar under en 4 veckors period är det okej med barnvakt utan att han meddelar mig. Jag vet minst 5 tillfällen han har haft barnvakt under 2-3 dagar alla tillfällena.

    4. Våra samtal skulle handla om hur vi kunde lösa situationen på ett bra sätt då jag ville att vi tillsammans kunde komma fram till en lösning. Det är inte bara i familjerätten han har betett sig illa. Det kan ha handlat om vem som skulle vabba eller vad sjutton som helst. Oavsett orsak som han inte får som han vill så blir han elak. Och ja. Jag förstår vad du menar.

    5. Det var jag som kom med förslaget om att jag skulle ha dem på helgerna och han på veckorna då han hellre festar på helgerna än umgås med barnen. Och ja. Mångs festar ibland. Även jag.

    Jag har försökt att förstå varför han sagt som han gjort och gjort och gör som han gör. Men det finns alldeles för många gånger som jag absolut inte kan förstå.

    Vad det gäller min familj så finns det lättare kommunikationer här än där. Då vi nu bor i en större stad.

  • Anonym (Trasig mamma)

    Kan också tillägga att i vårat avtal har vi skrivit under båda två på att han ska dela resekostnaderna med mig. Men de har jag inte sett röken av.

Svar på tråden Jag måste få mina barn tillbaka