Anonym (Trasig mamma)

Äldre 19 Feb 22:18

78 svar

Jag måste få mina barn tillbaka

Jag vet inte vart jag ska börja och detta kommer nog bli väldigt rörigt. Men jag behöver er hjälp.

För ca 4 månader sen flyttade jag och min sambo sedan 8 månader från en stad till en annan, ca 9 mil.

Jag har två barn med en annan man, vi har varit separerade i över 4 år och samarbetet har aldrig varit bra, stundtals katastrofalt. Jag är inte från staden vi bodde och stod helt ensam, utan hjälp, utan kontaktnät, mina föräldrar och familj bor ca 45 mil bort. Jag har hela tiden varit på väg att flytta men aldrig orkat ta tag i det.

Jag lider av kronisk ångest, tidigare även haft panikångest till och från.

Nu till saken.

Innan vi flyttade kontaktade jag barnens pappa och meddelade om mina planer, vi gick i samarbetssamtal hos familjerätten där jag fick sitta och höra vilken värdelös människa och mamma jag är. Han blir fruktansvärt elak om han inte får som han vill.

Då jag inte orkade bråka mer och kände att jag behövde komma vidare av olika anledningar.

För att barnen skulle ta så lite skada som möjligt, slippa våra bråk och slippa riva upp allt så gick jag med på att barnen skulle bo hos pappa till stor del och hos mig på helgerna.

Problemet är dock att ingenting fungerar nu.

Varje helg hör han av sig och vill att jag ska ha barnen längre, att jag ska lämna dem i skolan på måndagen, vilket betyder att jag ska tvinga upp barnen kl 05.00 för att hinna åka bussar och hinna i tid till skolan och jag måste ta ledigt från jobbet.

han kan inte ens hjälpa mig och komma och hämta dem på söndagarna.

Våra bråk har bara blivit värre och nu har det gått över i att min sambos barn kommer i kläm för att vi aldrig kan planera något.

Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har tänkt ett tag att jag ska stämma om vårdnaden. Men jag vet fan inte hur jag ska gå till väga.

Det finns så mycket som ligger i grund till varför jag vill stämma. Jag vet bara inte vart jag ska börja.. ????

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 19 Feb 22:56

#9

Fan. Jag har försökt svara via appen som bara låst sig.

Ska försöka ta detta på ett bra sätt.

1. Jag har mycket på honom som framkommit nu de senaste 4 månaderna. Som jag tidigare bara tagit som taskiga rykten.

2. Den största anledningen till flytt var arbete. Jag var arbetslös i min tidigare hemstad och fast i en ond cirkel som skadade mitt mående väldigt mycket och också min föräldraförmåga.

3. Jag håller absolut med om att barnen har rätt till båda föräldrarna. Men när man hellre lämnar bort barnen till diverse barnvakter istället för att prata med den andra föräldern undrar jag hur man resonerar. I vårat avtal har vi sagt att högst 4 dagar under en 4 veckors period är det okej med barnvakt utan att han meddelar mig. Jag vet minst 5 tillfällen han har haft barnvakt under 2-3 dagar alla tillfällena.

4. Våra samtal skulle handla om hur vi kunde lösa situationen på ett bra sätt då jag ville att vi tillsammans kunde komma fram till en lösning. Det är inte bara i familjerätten han har betett sig illa. Det kan ha handlat om vem som skulle vabba eller vad sjutton som helst. Oavsett orsak som han inte får som han vill så blir han elak. Och ja. Jag förstår vad du menar.

5. Det var jag som kom med förslaget om att jag skulle ha dem på helgerna och han på veckorna då han hellre festar på helgerna än umgås med barnen. Och ja. Mångs festar ibland. Även jag.

Jag har försökt att förstå varför han sagt som han gjort och gjort och gör som han gör. Men det finns alldeles för många gånger som jag absolut inte kan förstå.

Vad det gäller min familj så finns det lättare kommunikationer här än där. Då vi nu bor i en större stad.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 19 Feb 23:00

#10

Kan också tillägga att i vårat avtal har vi skrivit under båda två på att han ska dela resekostnaderna med mig. Men de har jag inte sett röken av.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 07:38

#19

Anonym (fy) skrev 2016-02-20 00:36:36 följande:

Vilken dålig mamma. Förstår inte hur en mamma kan överge sina barn.....flytta tillbaka!!!!

Om jag hade varit en pappa, hade du sagt samma sak då?

Jag anser inte att jag har gjort något fel. Jag tog tag i en situation som var ohållbar, jag hade aldrig kunnat ge mina barn den tid och uppmärksamhet jag vill med den ekonomin och de förutsättningar jag hade tidigare.

Att vara arbetslös och varje månad inte veta om jag kunde köpa mjölk och behöva vända på varenda krona för att tillgodose deras behov. I över 4 år har jag kämpat och gjort allt i min makt för att få en fungerande situation. Där jag har dragit det kortaste strået i allt.

Jag blev tillslut destruktiv och tog ett beslut som i slutändan skulle gynna dem.

Skit sak samma om jag saknar dem varje dag de inte är hos mig. Det viktigaste för mig är att de ska må bra. Mitt mål har heller aldrig varit att ta barnen från sin far som vissa av er verkar tro. Och fadern trots sina utbrott på mig stöttar mig i beslutet att jag flyttat. Även om han i mycket annat ger mig obefogad skit.

Anledningen till denna tråd är att nu efter ett par månader har jag börjat se att den yngsta börjat reagera negativt och att fadern inte håller vårat avtal och han verkar bry sig mer om sin barnlediga tid än om något annat.

All min lediga tid går till barnen.

Om ni inte vill ge mig tips och råd på hur jag faktiskt ska gå vidare utan tänker försöka få mig att flytta eller bara vill förklara för mig att jag är en dålig mamma så håll det för er själva?

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 08:41

#25

Anonym (Meee) skrev 2016-02-20 07:54:31 följande:

Jag tycker det är enormt oansvarigt och korkat att flytta ihop med någon efter bara 4 månader!

Klart som f*n att barnen far illa av ett sånt själviskt och ogenomtänkt agerande. Inte bara flytta långt ifrån pappa och sin hemmiljö utan även till en helt okänd man.

Usch - stackars ungar

Vi har bott i denna lägenheten i fyramånader, i våran gamla hemstad sedan ett år tillbaka ungefär. Har varit tillsammans länge innan. Han och hans barn var redan innan flytten hit introducerade sedan länge.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 08:49

#26

sextiotalist skrev 2016-02-20 08:24:32 följande:

Blir lite förvånad över svaren. Bättre leva på bidrag och må dåligt än ta tag i situationen och försörja sig själv.

Ts gjorde rätt, ett beslut som hon kan stå för om hennes barn skulle konfrontera henne i framtiden.

Däremot så tycker jag att ta ska försöka lämna barnen redan på söndagen.

Tack.

Anonym (hmm) skrev 2016-02-20 08:33:54 följande:

Jag bor 45 mil från alla mina släktingar. Har ingen här. Mitt barns pappa valde att flytta till "nåt roligare" långt härifrån och jag har barnet på heltid. Han träffar barnet ibland när han är hemma på besök.

Jag skulle ALDRIG tycka att det var okej att JAG skulle betala resor eller ta min dyrbara tid jag t ex är lite barnledig mm för att HAN valt att flytta Han har sitt barn här, vill han inte bo här får han ta konsekvenserna.

Jag har inte heller "nåt" här i form av kontaktnät mm MEN mitt barn är uppväxt här och har sitt sociala liv här så jag stannar för barnets skull. Man KAN INTE vara så ego när man är vuxen och satt barn till världen. Varför dra upp barnen från deras trygghet för att du inte vill skjutsa på dem på helgen?

Om mitt barn ska träffa sin pappa så får han antingen komma hit eller får han betala för resan till honom... simple!

Nu är det ju så att jag inte flyttat för att komma till något roligare utan till arbete och komma ur något som hade kunnat gå illa ifall jag inte tog tag i det (mitt psykiska mående).

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 09:52

#29

Anonym (hmm) skrev 2016-02-20 08:53:51 följande:

för det är så rent rättsligt. Precis haft kontakt med min familjejurist och hon säger att ingen förälder har rätt till umgänge med sitt barn utan barnet har rätt till umgänge med sina föräldrar. Så är föräldern inte lämplig (säger inte att så är fallet i ts!!) så kan en förälder aldrig hävda SIN rätt att träffa/prata med sitt barn! Faktiskt

Tillbaka till ts. Om vi nu ska se till barnen så tycker jah synd om att ditt yngsta barn ska må dåligt över situationen. Förstår att du behövde flytta men då får du nog sätta dig ner och försöka hitta ett sätt. Pappan beter sig ju inte direkt bra heller. Han försvarar ju genom att krångla. Bästa vore om ni kunde försöka komma fram till nåt tillsammans, annars ta hjälp!

Jag har försökt att prata med faderskapet, men när det inte går att ens prata om att ta med extra strumpor till skolan så är det väldigt svårt.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 10:56

#31

Anonym (Meee) skrev 2016-02-20 10:20:33 följande:

Du skrev i ts att du bott ihop i 4 mån med en man sedan 8 månader? Vad menade du med det? Flytta tillbaka och skaffa jobb!

"För ca 4 månader sen flyttade jag och min sambo sedan 8 månader från en stad till en annan, ca 9 mil. "

hur kan du få det till något annat? Vi har levt under samma tak sedan 8 månader tillbaka, i denna lägenheten i 4.
Det finns inga jobb som jag har kvalifikationer för eller som fungerar med att ha barn.
Hade jobbsituationen fungerat hade jag inte flyttat från början. Varför så otrevlig?

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 18:01

#43

Anonym (Flyttat) skrev 2016-02-20 14:37:21 följande:

Hej TS!

När mitt barn var mindre bestämde jag mig för att flytta från orten där pappan bodde.

Min situation då var lik den du beskriver.

Jag mådde dåligt psykiskt, fick inga jobb och hade inget kontaktnät.

Även jag tog pappan till familjerätten för att försöka lösa saker och ting i förväg. Väl där var allt bra men så fort jag hade flyttat började han bråka, vilket ledde till att vi gick till tingsrätten.

Vi fick ett umgängesschema som vi båda godkände, delade på resekostnader och jag fick boendet.

Han kom en gång när det var hans umgängesresa sen sket han i allt.

Domarens beslut var att jag skulle få enskild vårdnad, fortsätta vara boendeförälder och jag hade inga skyldigheter att stå för resekostnader eller få umgänget att fungera.

Pappan visade mycket tydligt att han inte brydde sig om vårt barn.

Nu träffas dom lite sporadiskt när jag har tillfälle att åka dit han bor.

Barnet mår idag bra, har bra betyg i skolan, har många vänner, hen vet att pappan bor på annan ort och dom ses när det går.

Ja. Låter väldigt likt!! ????

Hoppas inte det behöver gå så långt att han inte finns med i bilden alls.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 22:04

#55

Nej vet ni vad. Det här var inte alls vad jag var ute efter, påhopp på folk som kommenterar för att man tycker olika. .

Jag har inte använt fl på många år. Nu kommer jag ihåg varför.. Tack till några av er som kommit med konkreta tips, oavsett om vi tyckt olika.

Jag drar mig ur den här tråden nu. Men feel free to, fan vet jag va elaka. Jag tänker inte läsa det iaf!

Jag måste få mina barn tillbaka

INNEHÅLL