Anonym (Trasig mamma)

Äldre 19 Feb 22:18

78 svar

Jag måste få mina barn tillbaka

Jag vet inte vart jag ska börja och detta kommer nog bli väldigt rörigt. Men jag behöver er hjälp.

För ca 4 månader sen flyttade jag och min sambo sedan 8 månader från en stad till en annan, ca 9 mil.

Jag har två barn med en annan man, vi har varit separerade i över 4 år och samarbetet har aldrig varit bra, stundtals katastrofalt. Jag är inte från staden vi bodde och stod helt ensam, utan hjälp, utan kontaktnät, mina föräldrar och familj bor ca 45 mil bort. Jag har hela tiden varit på väg att flytta men aldrig orkat ta tag i det.

Jag lider av kronisk ångest, tidigare även haft panikångest till och från.

Nu till saken.

Innan vi flyttade kontaktade jag barnens pappa och meddelade om mina planer, vi gick i samarbetssamtal hos familjerätten där jag fick sitta och höra vilken värdelös människa och mamma jag är. Han blir fruktansvärt elak om han inte får som han vill.

Då jag inte orkade bråka mer och kände att jag behövde komma vidare av olika anledningar.

För att barnen skulle ta så lite skada som möjligt, slippa våra bråk och slippa riva upp allt så gick jag med på att barnen skulle bo hos pappa till stor del och hos mig på helgerna.

Problemet är dock att ingenting fungerar nu.

Varje helg hör han av sig och vill att jag ska ha barnen längre, att jag ska lämna dem i skolan på måndagen, vilket betyder att jag ska tvinga upp barnen kl 05.00 för att hinna åka bussar och hinna i tid till skolan och jag måste ta ledigt från jobbet.

han kan inte ens hjälpa mig och komma och hämta dem på söndagarna.

Våra bråk har bara blivit värre och nu har det gått över i att min sambos barn kommer i kläm för att vi aldrig kan planera något.

Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har tänkt ett tag att jag ska stämma om vårdnaden. Men jag vet fan inte hur jag ska gå till väga.

Det finns så mycket som ligger i grund till varför jag vill stämma. Jag vet bara inte vart jag ska börja.. ????

Anonym (hoja)

Äldre 19 Feb 23:12

#11

Anonym (Trasig mamma) skrev 2016-02-19 23:00:06 följande:

Kan också tillägga att i vårat avtal har vi skrivit under båda två på att han ska dela resekostnaderna med mig. Men de har jag inte sett röken av.

Okej. Ert avtal funkar inte. Du kan försöka driva in pengarna. Men är det inte enklare om du helt börjar ansvara för umgängestransporterna. Det är det umgängesföräldrar förväntas göra. Och det är det minsta man kan begära av umgängesföräldern med tanke på vilket jobb boföräldern lägger ner på barnen.

Mitt råd är att du skaffar dig körkort och bil. Livet med barn blir mycket enklare om man har det oavsett om man är umgänges eller boförälder. Dessutom borde du ha råd med det nu när du jobbar. I värsta fall kan du ju försöka ta ett banklån. Tills dess kan du ju använda dig av allmänna transportmedel eftersom de verkar finnas tillgängliga för er.

Det är steg ett. Steg två är att fundera på om exet är en lämplig boförälder. Mår barnen bra hos honom? Skulle de må bättre om de bodde hemma hos dig istället?

Kriya

Äldre 19 Feb 23:58

#12

De flesta här på tråden verkar främst diskutera ur föräldrarnas perspektiv, och vem som har rätt till vad. Föräldrarna har inga rättigheter alls - bara barnen.

Ts skriver 'Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.' Det är signaler och symptom på att barnet inte mår bra. Den väsentligaste frågan är vilken boende- och umgängessituation som barnet skulle må bäst av, inte vad som är rättvist mellan föräldrarna.

Jag håller med dem som skriver att det är olyckligt att du flyttat så långt från barnens invanda hemmiljö. Det är barnen som betalar priset, i oro och tårar. Du bör nog överväga igen om det verkligen är rätt att bo så långt från dem. I andra hand kanske det måste ske en ändring i barnens vardagsboende, även om det innebär att de byter ort. Vad är bäst för barnen? Bortse helt från vad som är bäst för dig själv och pappan när du svarar på den frågan.

KingOfKings

Äldre 20 Feb 00:06

#13

Anonym (Trasig mamma) skrev 2016-02-19 23:00:06 följande:

Kan också tillägga att i vårat avtal har vi skrivit under båda två på att han ska dela resekostnaderna med mig. Men de har jag inte sett röken av.

Alltså väljer du flytta så får du ju ansvara för umgängesresorna. Det är givet.

Sen skriver du massa skit i tråden som är ganska irrelevant för situationen. Jag tror inte du kommer ändra dig. Det krävs att du når botten innan någon förändring kommer till stånd.

Anonym (Jaså...)

Äldre 20 Feb 00:08

#14

Varför i hela h-vte säger nästan slöa samma sak i dessa trådar " det är barnen som har rätt till föräldrarna och inte tvärtom" skitsnack. Det går åt bägge hållen!

Anonym (hoja)

Äldre 20 Feb 00:10

#15

Kriya skrev 2016-02-19 23:58:35 följande:

De flesta här på tråden verkar främst diskutera ur föräldrarnas perspektiv, och vem som har rätt till vad. Föräldrarna har inga rättigheter alls - bara barnen.

Ts skriver 'Jag har märkt på min yngsta att hen är väldigt väldigt ledsen för allt de senaste veckorna. Ikväll grät hen och var otröstlig, vägrade sova om hen inte fick sova på mig.' Det är signaler och symptom på att barnet inte mår bra. Den väsentligaste frågan är vilken boende- och umgängessituation som barnet skulle må bäst av, inte vad som är rättvist mellan föräldrarna.

Jag håller med dem som skriver att det är olyckligt att du flyttat så långt från barnens invanda hemmiljö. Det är barnen som betalar priset, i oro och tårar. Du bör nog överväga igen om det verkligen är rätt att bo så långt från dem. I andra hand kanske det måste ske en ändring i barnens vardagsboende, även om det innebär att de byter ort. Vad är bäst för barnen? Bortse helt från vad som är bäst för dig själv och pappan när du svarar på den frågan.

Jag å andra sidan tycker INTE att ts ska bortse från sina egna behov. Istället ska hon se till både sina egna och barnens behov och försöka balansera dem. Ts kommer att gå under om hon bara ser till barnen. Det är inte meningen att man som förälder helt ska ge upp hela sitt liv när man får barn. Och barn gynnas inte ens av det.

Om det är så att ts lyckats bryta en negativ trend och långtidsarbetslöshet genom sin flytt tycker jag definitivt inte att ho ska återvända till samma skit utan stanna där hon är och göra det bästa utav situationen. På sikt kan hon ju alltid sträva efter att flytta tillbaka men enligt mig bör hon inte göra det om hon inte först hittar någon stabilitet där först (så som exempelvis ett arbete).

Barn reagerar alltid på förändringar. Och kanske är det ingen optimal förändring på kort sikt. Men på lång sikt kan det ändå vara för det bästa om det innebär att ts har ett jobb och är självförsörjande, har en ny sambo och stabilitet i sitt liv. Hon kommer må bättre och kommer också vara en bättre förälder.

Anonym (fy)

Äldre 20 Feb 00:36

#16

Vilken dålig mamma. Förstår inte hur en mamma kan överge sina barn.....flytta tillbaka!!!!

Anonym (hoja)

Äldre 20 Feb 00:38

#17

Anonym (fy) skrev 2016-02-20 00:36:36 följande:

Vilken dålig mamma. Förstår inte hur en mamma kan överge sina barn.....flytta tillbaka!!!!

Och gå på a-kassa eller försörjningsstöd?? I min värld gör man inte så.

Kriya

Äldre 20 Feb 05:12

#18

Anonym (hoja) skrev 2016-02-20 00:38:42 följande:

Och gå på a-kassa eller försörjningsstöd?? I min värld gör man inte så.

Jo, man kan få lov att tvinga sig stå ut med a-kassa och arbetslöshet ett tag för att i steg 1 lösa det juridiska kring att barnen kan flytta med, om det är det bästa för barnen. Flyttar man från barnens stad och från barnen hamnar man i ett försvagat juridiskt läge och får många gånger mkt svårt att sedan kunna åstadkomma ändring i barnens boende t ex via domstol - eftersom man borde insett barnens behov av sig själv som förälder redan innan man flyttade. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta till en annan stad än mina barns stad om det inte först var utrett i avtal eller i en dom vad som är bäst för barnen vad gäller vårdnad och boende.

Anonym (Trasig mamma) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 07:38

#19

Anonym (fy) skrev 2016-02-20 00:36:36 följande:

Vilken dålig mamma. Förstår inte hur en mamma kan överge sina barn.....flytta tillbaka!!!!

Om jag hade varit en pappa, hade du sagt samma sak då?

Jag anser inte att jag har gjort något fel. Jag tog tag i en situation som var ohållbar, jag hade aldrig kunnat ge mina barn den tid och uppmärksamhet jag vill med den ekonomin och de förutsättningar jag hade tidigare.

Att vara arbetslös och varje månad inte veta om jag kunde köpa mjölk och behöva vända på varenda krona för att tillgodose deras behov. I över 4 år har jag kämpat och gjort allt i min makt för att få en fungerande situation. Där jag har dragit det kortaste strået i allt.

Jag blev tillslut destruktiv och tog ett beslut som i slutändan skulle gynna dem.

Skit sak samma om jag saknar dem varje dag de inte är hos mig. Det viktigaste för mig är att de ska må bra. Mitt mål har heller aldrig varit att ta barnen från sin far som vissa av er verkar tro. Och fadern trots sina utbrott på mig stöttar mig i beslutet att jag flyttat. Även om han i mycket annat ger mig obefogad skit.

Anledningen till denna tråd är att nu efter ett par månader har jag börjat se att den yngsta börjat reagera negativt och att fadern inte håller vårat avtal och han verkar bry sig mer om sin barnlediga tid än om något annat.

All min lediga tid går till barnen.

Om ni inte vill ge mig tips och råd på hur jag faktiskt ska gå vidare utan tänker försöka få mig att flytta eller bara vill förklara för mig att jag är en dålig mamma så håll det för er själva?

Anonym (Meee)

Äldre 20 Feb 07:54

#20

Jag tycker det är enormt oansvarigt och korkat att flytta ihop med någon efter bara 4 månader!

Klart som f*n att barnen far illa av ett sånt själviskt och ogenomtänkt agerande. Inte bara flytta långt ifrån pappa och sin hemmiljö utan även till en helt okänd man.

Usch - stackars ungar

Jag måste få mina barn tillbaka

INNEHÅLL