Jag måste få mina barn tillbaka

Tycker inte det är ok att flytta långt ifrån sina barn. Spelar ingen roll om det är mamma eller pappa som gör det.

Detta är så märkligt, för det många här skriver om, kan inte gälla alltid. Det gäller iaf inte i mitt fall.

I mitt fall var det så att jag flyttade 40 mil- från min hemstad, till pappans stad. Födde barnet där och bodde med pappan i ett år. Därefter flyttade jag tillbaka till min hemstad (jag var ung, jag flyttade hem). Jag jobbade på kvällar och nätter (då barnet sov, för att slippa förskola), sparade pengar och köpte sedan ett litet hus ungefär mittemellan min hemstad och pappans stad (lite närmare pappans än hemstaden, cirka 50 minuter med bil). Men det var en bra knutpunkt för tåg till båda städerna.

Vi har en dom (på min begäran) att pappan, som är umgängesförälder, ska stå för båda reskostnaderna.

Så i mitt fall är det inte jag som ska göra det, bara för att jag valt att flytta. - Så det stämmer inte alltid isf.

Blir lite förvånad över svaren. Bättre leva på bidrag och må dåligt än ta tag i situationen och försörja sig själv.

Ts gjorde rätt, ett beslut som hon kan stå för om hennes barn skulle konfrontera henne i framtiden.

Däremot så tycker jag att ta ska försöka lämna barnen redan på söndagen.

Jag bor 45 mil från alla mina släktingar. Har ingen här. Mitt barns pappa valde att flytta till "nåt roligare" långt härifrån och jag har barnet på heltid. Han träffar barnet ibland när han är hemma på besök.

Jag skulle ALDRIG tycka att det var okej att JAG skulle betala resor eller ta min dyrbara tid jag t ex är lite barnledig mm för att HAN valt att flytta Han har sitt barn här, vill han inte bo här får han ta konsekvenserna.

Jag har inte heller "nåt" här i form av kontaktnät mm MEN mitt barn är uppväxt här och har sitt sociala liv här så jag stannar för barnets skull. Man KAN INTE vara så ego när man är vuxen och satt barn till världen. Varför dra upp barnen från deras trygghet för att du inte vill skjutsa på dem på helgen?

Om mitt barn ska träffa sin pappa så får han antingen komma hit eller får han betala för resan till honom... simple!

 

Vi har bott i denna lägenheten i fyramånader, i våran gamla hemstad sedan ett år tillbaka ungefär. Har varit tillsammans länge innan. Han och hans barn var redan innan flytten hit introducerade sedan länge.

Tack.Nu är det ju så att jag inte flyttat för att komma till något roligare utan till arbete och komma ur något som hade kunnat gå illa ifall jag inte tog tag i det (mitt psykiska mående).

för det är så rent rättsligt. Precis haft kontakt med min familjejurist och hon säger att ingen förälder har rätt till umgänge med sitt barn utan barnet har rätt till umgänge med sina föräldrar. Så är föräldern inte lämplig (säger inte att så är fallet i ts!!) så kan en förälder aldrig hävda SIN rätt att träffa/prata med sitt barn! Faktiskt

Tillbaka till ts. Om vi nu ska se till barnen så tycker jah synd om att ditt yngsta barn ska må dåligt över situationen. Förstår att du behövde flytta men då får du nog sätta dig ner och försöka hitta ett sätt. Pappan beter sig ju inte direkt bra heller. Han försvarar ju genom att krångla. Bästa vore om ni kunde försöka komma fram till nåt tillsammans, annars ta hjälp!

För att det i avtalen står:

Lisa har rätt att träffa sin pappa Pelle/Mamma Lotta.

Inte tvärtom.

Det är barnets rätt man utgår ifrån.

Jag har försökt att prata med faderskapet, men när det inte går att ens prata om att ta med extra strumpor till skolan så är det väldigt svårt. 

Du skrev i ts att du bott ihop i 4 mån med en man sedan 8 månader? Vad menade du med det?

Flytta tillbaka och skaffa jobb!