Gravida från Tempar/Fertility Friend

Know the feeling! Aha... Du tror inte att de kommer bli överförtjusta, eller..? :-/

Det går fortare :) till slut kommer dagen då du inte ens har koll på exakt vilken vecka och dag du är i :)

Nej, inte alls tyvärr. Jag har varit ur-lugn hela tiden. Tror egentligen att det varit någon sorts försvar över att jag (med typ största kontrollbehover i hela världen) inte haft någon möjlighet att kolla upp det/kontrollera det tidigare. Maktlösheten har liksom gjort mig helt tvärtom. Inte ens tempat eller testat igen efter plus. Men kub-ul är nu inom räckhåll och det gör att jag vågar känna efter mer. Oroar mig för allt från ingen bebis alls, till dåliga kub resultat, till tvillingar. Googlar massor på ma, kub resultat, blodprovsvärden osv. Så man kan nog säga att det är först nu som jag blivit orolig. Jag tror dock att det släpper efter kub, om det går bra.

Vilken bra idé med katten :) önskat jag hade något sånt :)

Det kan gå precis hur som helst. I det långa loppet så kommer de nog tycka att det är roligt. Men de kan nog bli lite chockade. Den ena är ganska svartsjuk av sig och inte särskilt barnkär, medans den andra är barnkär och inte ett dugg svartsjuk.. så de kan ju reagera helt olika också. Nu på senast har de dessutom blivit lite avskräckta genom att bara träffat superkinkiga, halvsjuka barn i deras värsta trots-faser. Men jag hoppas det går bra ;) är nästan mest nervös för deras reaktion, de är ju alla närmsta familjen.

Förstår det. Men folk, så även barn, kan överraska en ibland.

Har erat partner ändrats något sen ni blev gravid, typ mer hjälpsamma omtänksamma... Min man verkar glömma bort att jag är gravid ibland :(

Sötis då. Prata med honom om det? Ett tips är att ta ned grsvidapp som har ett avsnitt för partner också så han förstår vad du går igenom. Den vi har heter gravid & baby men osäker på om den finns på engelska, men där står det typ förra veckan "tänk på att den blivande mamman är trött, det är en enorm process som går i kroppen både psykiskt och fysiskt. Försök hjälpa till lite extra och tänk på att ni kan behöva avboka planer" etc

På din fråga måste jag säga att ja - han har varit förvånansvärt söt och frågar hela tiden om han kan göra nått, hämta nått, om jag vill ha hjälp med nått eller så är han bara allmänt mer öm liksom. Tror appen har bidragit till det för han vet vad som händer vecka för vecka..

Fy sjutton - igår på 6+1 (6+5 enl ff men 6+1 enl om jag räknar cykeln från 14 dagar före äl) slog illamåendet till för fullt. Spydde 3 gånger innan jobbet, illamående hela dagen och höll på att spy på bussen. Huuu!!!

Var ju hos läkare igår iaf, de hade ingen provtagning öppning när jag va där men ska få ta nya blodprover på måndag och bli testad för hepatit. Läkaren var dock mycket motvillig men jag menar att min ökning i värdet är avvikande och oförklarlig i en period när det borde sjunka - och att jag rest mycket i Asien (var i Indien i vintras och Kina och Thailand i somras) förra året gör det smart att testa hepatit. Och så ska jag få en remiss till UL av lever och galla för att se att det inte växer nått där. Så ny är hypokondriker-loppan nöjd ;) Nä men ärligt talat är det nått jag lärt mig är att det gäller att stå på sig och bli ordentligt undersökt när nått verkar konstigt, hade jag inte varit så envis med att pusha läkarna när det gäller min man tror jag nog inte han kommit så lindrigt undan som 3 månader cellgift - de fann det otroligt tidigt vilket var väldigt positivt. Så jag är hellre än jobbig patient än en ledsen patient ;)

Min sambo har alltid tyckt att det här med barn är en jävligt stor grej. Han har alltid varit väldigt rädd för att skaffa barn, och i vissa peroder t.o.m. hellre sett sig som barnlös. Det gav honom nog en liten kris till en början. Lite panikkänslor. Inte så att han betedde sig illa på något sätt, absolut inte. Däremot hanterade han nog det genom att ignorerade graviditeten de första veckorna. Kändes som om han bara låtsades att allt var som vanligt. Jag ville prata om det hela tiden och tyckte att det var jätte jobbigt. Men det släppte efter ett tag. Den stora skillnaden blev när han berättade för en kompis. Tror det blev mer verkligt och mindre läskigt då. Sen har det bara blivit bättre och bättre för varje vecka. Han hjälper mig jättemycket nu när jag mår dåligt. Men det här med måendet var också en invänjning.. I början trodde han nog att jag överdrev (fast var snäll och hjälpsam ändå), för alla mina värsta dagar kom när han var på jobbet. Men när det även började infalla när han var hemma och han kunde se hur illa det var, så känner jag en mycket mer genuin sympati :)

Gick nyss på toa O fick massa rosa blod på pappret. Jag dör

Åh nej hon! Men det är säkert ingen fara om du inte har ont eller känner nått annat och det bara är lite blod. Tänk på att 30% har blödningar i graviditeten, det är alltså vanligt. Men är ju omöjligt att tänka rationellt man börjar ju med en gång tänka på det värsta, set förstår jag men jag tror allt kommer gå bra och det är bara en helt vanlig mellanblödning. Stor kram babe <3