Nej då är inte så orolig alltså. Tror som sagt detta var ett anfall av graviditetshormoner där jag bara skulle oroa mig för allt möjligt konstigt, satt också också grät framför kardashians precis efter jag skrev det här inlägget så emotionell var jag åtminstone ;)
GästenT skrev 2016-05-30 15:02:06 följande:
Har inte alls erfarenhet kring just det ämnet du nämner men vet hur det är att oroa sig i förväg. Har yrkesmässigt stor erfarenhet av ungdomar och droger/kriminalitet. Det skrämmer mig att tänka på hur lätt det är att hamna fel, träffa fel folk, att inte våga säga nej. Och just bland killar verkar det så otroligt vanligt och så lätt att få tag på t.ex droger. Jag brukar gå igenom i huvudet vad man kan göra för att barnen inte ska hamna där.
Kan tänka mig att i grund och botten så är det samma oro i botten för oss båda. MEN, Man kan inte måla fan på väggen i förväg. Man får älska sitt barn upp till öronen och visa det, samtidigt lära vad som är rätt och fel i världen och göra sitt bästa för att ge en trygg uppfostran. Vad som sen händer runt omkring får man hoppas att sitt barn sen kan stå upp emot och man får fortsätta att i en sån situation stötta och finnas där. Världen är tuff, men vi kan inte skydda dom från allt utan bara förbereda dom i sig själva. :) Och inte oroa oss i förväg. ;)